Och en mindre stilig stilstudie i Airflowarbetet som man troligen insåg själva att den inte borde visa sig ute alls. arbetet med den nya designen hade påbörjats långt innan, redan 1932 så fimpade man den här extrema coupéen. I Frankrike planerades en storcittra, men 1934 var marknaden fortfarande i gungning efter börskrascher och depression så av denna stora 22CV med V8 motor och framhjulsdrift blev det inget mera av än en rad prototyper, böand annat denna fräcka roadster. Projektet Volkswagen i Tyskland innefattade många aktörer, konceptet med en folkbil lades ut på entreprenad och många prototyper byggdes på specifikationen. Denna prototypen bidrog NSU med 1934. Under kriget så fortsatte arbetet hos fabrikanterna om än på sparlåga. Hos Packard hade man gott om tid att finslipa på prototyperna, så denna vagn som internt kallades för Brown Bomber bytte skepnad en rad gånger, här under 1944 med ett sedanca de ville tak med löstagbar sektion som en slags tidig targa. Fronten känns igen någorlunda på kommande Clipper modeller 1946. Samtidigt i det tyskockuperade Tjeckoslovakien tog en del modeller fram fram mest genom ockupationsmaktens försorg, Aero var den tredje tillverkaren vid sidan om Tatra och Skoda , och denna P750 Pony utvecklades 1941, med vad som synes en hel del delar från Ford. 1944 sågs en rätt snygg och modern coupe från Aero som kallades Rekord Och denna lilla öppna bil som benämns Pilat Lidovka presenterades 1943 utan att få någon uppföljning. Samtidigt i Frankrike pågick arbetet mer eller mindre i hemlighet med att forma den kommande efterkrigstidens fordon, många prototyper hade gömts undan när tyskarna invaderade och en del dammades nu av i gömmorna. Småbilar gällde och Panhard, Renault och kunde presentera snarlika modeller som alla hade sin gemensamma nämnare i denna prototyp från Gregoire, byggd i aluminium. Anrika Gregoire försvann i glömskan medan Renault 4CV, Panhard Dyna , Peugeot 203 och inte minst Citroen 2CV blev klassiker välkända än idag. Även Rosengart gjorde ett försök efter kriget att göra comeback med denna lilla Supercinq 1947 i samma anda. Men det gick i stöpet och något senare Rosengart likaså efter en satsning på en liten nätt coupé 1953. Samtidigt norr om kanalen så hade engelsmännen insett samma sak, kriget skulle snart vara över och folk skulle behöva bilar, massor med bilar, främst massor med små billiga bilar. Morris hade utprovat sin nya lilla småbil under nästan hela kriget och här ser man vad som skulle bli Morris Minor Fast än så länge hette den faktiskt Morris Mosquito. Och hos Rover arbetade man med ett liknande projekt under 1944-1945 som kallades model M, men den begravdes djupt i arkivet. Morris tog fram en rätt vild stationsvagn på mellanserien Isis/Cowley 1956, men den som allmänheten fick se senare var en mer konservativ tvådörrars vagn med dubbla bakdörrar och trästomme. Lika konservativa DKW hade samma år denna prototyp klar, man hoppade över sådär 10-15 års designutveckling i ett svep och kom upp med denna coupé byggd i glasfiber. men det stannade vid denna bil som förpassades till museet med detsamma. En liten läcker sak från oväntat håll, nämligen Östtyskland. Efter kriget hamnade karossmakaren Hornig på fel sida, tidigare hade dom byggt mycket åt Wanderer, Adler och Horch som nu längre inte fanns. Istället fann man sig gjuta glasfiberdelar åt Wartburg. Men kvar från Hornigs storhetstid var formgivaren Erich Lüsebrink, som kom att ligga bakom Wartburgs snygga coupéer och Touristwagen. Och han gjorde även denna chica landaulet coupé med glastak, tvåtonslack och vita däcksidor kallad Wartburg 311 Bellevue.