Bild
Nästa artikel

DeLorean DMC-12 1981–1982

Drömtydning

Hade DeLorean DMC-12 egentligen framtiden för sig? Var det bara omständigheterna som gjorde att John Z:s drömbil blev en mardröm? Du kan fortfarande köpa en och ta reda på det själv.

Att närma sig en DeLorean är som att närma sig en hägring. Är det en bil eller är det egentligen något annat? Uppenbart är i alla fall att det handlar om mycket mer än om en bil och kanske är historien om hur DeLorean kom till det intressantaste. 

Stopp! Först vill jag veta hur den är att köra!
Att glida in under måsvingedörren och ned i den förvånansvärt rymliga sittbrunnen – John Z DeLorean var 1,93 lång och måste givetvis få plats i sin egen bil – är spännande. Att få till en bra körställning är enkelt och förarmiljön känns fortfarande ganska modern i sin utformning. V6-motorn mullrar dämpat igång där bak och även om kopplingen är lite trög är den lätt att moderera. Att hitta rätt växellägen är till en början lite knixigt, ettan och trean ligger väldigt nära varandra i sidled. Sikten bakåt är i princip obefintlig men i övriga väderstreck är utsikten god.

Hur känns kvaliteten?
Materialen åldras inte med värdighet, särskilt inte plasten och vinylen i inredningen. En typisk DeLorean uppvisar spruckna sömmar i klädseln och solstekt instrumentpanel. De yttre plastpanelerna är ofta deformerade av tiden. Spakar och knappar kommer från bilar som var billiga på 1970-talet och känns därefter. Men reservdelar finns tillgängliga och med lite pengar och vilja går det mesta att rätta till. 

Kom igen, dra på lite!
Okej, i med tvåan, på med gas. V6:an på 132 hk svarar direkt men det går inga blixtar genom bilen. Runt 4 500 r/min känns som en vettig växlingspunkt. Snart är vi uppe i god marschfart och bilen känns stabil på vägen. Styrningen utan servo ger god vägkontakt och när det kurvar till sig alldeles lagom mycket motstånd. Den styr in fint i böjarna men visst saknar man lite extra punsch när det raknar. DeLorean kan beskrivas som en glidare som inte bangar för lite kurvor. 

Okej, lite historia då!
John Z DeLorean slutade (eller tvingades sluta, åsikterna och uppgifterna går isär) som chef för GM:s Car and truck Group 1973, ett toppjobb strax under vd:n för hela GM. I efterhand angav han att en av anledningarna till detta  var att han tyckte att GM:s affärsmodell var djupt omoralisk. Att ständigt komma ut med nya årsmodeller där bara det yttre var förändrat medan allt under skalet var det samma. Istället för att som världens största biltillverkare driva utvecklingen framåt vad gällde miljö och säkerhet höll man den medvetet tillbaka. 

Och då byggde han sin egen bil?
Jepp. DeLorean DMC-12 lanserades som bilen som aldrig skulle bli gammal. Med drivlina från Volvo, kaross i rostfritt stål och en design som var ”slutgiltig”. 

Okej, det lät ju lovande…
Det tyckte Sammy Davis Jr också som var en av de många investerare som John Z lyckades locka till projektet. Liksom brittiska staten som lånade ut 530 miljoner pund för att DeLorean skulle lägga sin nya fabrik i Belfastdelen Dunmurry i Nordirland och på så sätt heltidssysselsätta 2 000 personer. Lånet var direkt knutet till antalet anställda…

Vad var det för bil de skulle bygga?
John Z DeLorean hade köpt patentet till en plastgjutningsmetod som möjliggjorde en stark, lätt och billig grundstomme. På denna skulle en kaross med ytterpaneler i rostfritt stål monteras. Placerad mitt i bilen skulle en wankel från Citroën och NSU:s joint venture-bolag Comotor placeras. Karossen med måsvingedörrar var ritad av ItalDesign. 

Och så blev det?
Nej. Den prototyp som visades upp i oktober 1976 fick arbetas om rejält. För produktionsanpassningen anlitades Colin Chapman och hans folk på Lotus. De dömde ut DeLoreans plastmetod och försåg bilen med en kryssram av samma typ som i Lotus egna bilar. Motorn blev en V6 och för att den och de åkande i kupén skulle få plats fick den flyttas bakåt, mittmotorbilen DeLorean fick svansmotor. Men Giugiaros grunddesign förblev i stort sett oförändrad. 

Produktionen kom igång som den skulle?
Den var först tänkt att sätta fart 1979, sedan sköts den upp till hösten 1980. Men i januari 1981 rullade de första bilarna av bandet. Fabriken var mycket modern och skulle enligt beräkningarna spotta ur sig 30 000 bilar per år. Men fabriksarbetarna kom nästan uteslutande från trakten och saknade erfarenhet av bilbyggande. Kvaliteten på de första bilarna som skeppades till ivriga handlare i USA var katastrofal men alla förseningar gjorde att man var tvungna att pressa på. 

Och sedan då?
Försäljningen gick inte alls så bra som man hoppats men i början inte främst på grund av kvaliteten. Bilen var för slö och för dyr. Av de 40 000 kunder som enligt John Z fanns på väntelistan vid produktionsstart återstod bara ett par tusen spekulanter när bilen väl kom ut till handlarna. Produktionstakten i fabriken ökade däremot och snart stod man med ett enormt lager osålda bilar. I slutet av 1982 var sagan över, DeLorean Motor Company försattes i konkurs. Alla var arga. Brittiska staten, arbetarna i fabriken, kunderna …

Och så var det nåt med knark eller?
Nja. John Z hävdade fram till sin död 2005 att han blev utsatt för en komplott, FBI sade att man fått tips om att bilmannen var ute efter kokain för att göra en snabb vinst för att rädda sitt företag. Man riggade ett möte med undercover-agenter som agerade knarklangare. Senare friades John Z från alla åtalspunkter. Totalt byggdes 8 563 DeLorean, vid konkursen var omkring 3 000 av dem fortfarande osålda. 

Hur ser marknaden ut i dag?
Intresset är på uppåtgående. Det största utbudet finns i USA och där ligger en bil i bra skick på omkring 25 000–30 000 dollar, det vill säga 150 000 – 210 000 kronor. Sedan tillkommer frakt, tull och moms förstås. 

Och i Sverige?
Svårt att säga. Få bilar byter ägare här, det finns bara ett 60-tal ex och de flesta står uppställda på museer och i privata samlingar. Men du borde få en bil i gott skick för under 300 000 kronor.

Var får man tag i delar?
Det finns flera specialister, både i Europa och USA. Eftersom tanken vara att bygga 10 000-tals bilar per år fanns många oanvända delar i lager när fabriken stängde. De finns till stor del kvar. Många delar kommer från massproducerade standardbilar och kan fortfarande hittas genom vanliga reservdelskanaler. Så att hålla en DeLorean igång ska inte vara några problem. 

Jag vet fortfarande inte om jag vill ha en…
Drömexemplaret är en bil där alla kvalitetsmissar är tillrättalagda, de skräpigaste materialen utbytta och V6-motorn lätt trimmad. För bilen ser ju helt fantastisk ut och historien är superfascinerande. Och faktum är att DeLorean Motor Company i Texas erbjuder just detta, fabriksrenoverade bilar med olika grader av trimning. Men det kostar…

 

Hårdfakta

DeLorean DMC-12 1981
Nypris: 25 600 dollar (såldes ej i Sverige)
Värde idag: 250 000 – 300 000 kr
Motor: V6 90 grader med en överliggande kamaxel per cylinderrad, två ventiler per cylinder. Bränsleinsprutning. Vattenkylning. Volym 2 849 cm3. Max effekt 132 hk DIN (97 kW) vid 5 500 r/min. Max vridmoment 207 Nm vid 2 750 r/min. 
Kraftöverföring: Längsmonterad motor bak, bakhjulsdrift. Femväxlad manuell låda eller trestegs automat. Golvspak.
Mått: Axelavstånd 241,5 cm. Längd/bredd/höjd 421/185/114 cm. Spårvidd fram/bak 159/160 cm. Tjänstevikt 1 360 kg. Tank 61 liter. 
Fjädring/hjulställ: Centralram. Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram övre triangellänkar och nedre tvärlänkar, bak längs- och tvärl änkar. 
Styrning: Kuggstång, ej servo. Vändcirkel 10,5 m.
Hjul: Lättmetallfälgar, bredd 8 tum bak, 6 tum fram. Däck 235/60 HR 15 bak, 195/60 HR 14 fram. 
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Skivor fram och bak. Servo. 
Fartresurser: Toppfart 209 km/h. Acceleration 0–100 km/h 9 s. 
Förbrukning: 0,8–1,25 l/mil. 

Källor: Automobile Revue 1981, fabriksuppgifter.
*Bil i väl fungerande bruksskick, original eller renoverad men ändå med vissa mindre defekter. 

Reservdelar och service

Reservdelar är inga större bekymmer men var beredd på att vänta eftersom du måste beställa från utlandet. DeLorean-klubben har en lista med saker som passar från andra märken.

Checklista: Kolla detta innan du slår till!

Allmänt
Att hålla igång en DeLorean innebär inga större svårigheter, slitdelar finns. Det som är dyrt att åtgärda är kaross- och inredningsdefekter samt rost på centralramen. Få DeLorean har gått särskilt långt, 3–4000 mil eller mindre verkar vara en typisk körsträcka. Många bilar har stått stilla länge och det är aldrig bra för packningar, gummi, bromsar eller hjulupphängningar. 

Motor
Alla DeLorean hade samma typ av motor, den så kallade PRV-sexan som även satt i Renault 30, Peugeot 604 och Volvo 264. Rätt servad kan den hålla i 50 000 mil men har denna aluminiummotor utsatts för överhettning kan det bli problem. Främst är det då de lösa cylinderfodren som släpper från blocket och sjunker och därmed inte längre tätar mot topplocken. Då blandas vatten med olja och vit rök kommer ur avgasröret. Kylaren sitter fram och vattenrören, slangarna och dess kopplingar håller inte högsta kvalitet. Att byta dem i förtid är ingen dum idé. Många monterar en manuell strömbrytare till elfläkten, bra att ha i köer. 

Drivlina
En DeLorean har antingen femväxlad manuell låda eller trestegsautomat. Båda lådorna delas med Renault, den manuella med transportbilen Trafic, automaten med R30. Den manuella lådan kan vara svårväxlad. 

Inredning
Kollen på material var inte den bästa hos DMC. Spruckna och blekta inredningar är regel snarare än undantag. Renoveringssatser med bättre material finns. På exempelvis www.specialtauto.com hittar du nytillverkade inredningsdetaljer. 

Kaross
Grundidén med DeLorean var att den skulle vara olackerad. En del bilar har lackerats i efterhand – ta reda på varför. Risken att det handlar om en bil med dåligt lagade och uppspacklade krockskador finns. Att laga rostfritt går men det är svårt. Bottenplatten i glasfiber kan ha skadats och vara sprucken. Kolla efter fusklagningar. Otäta rutor och dörrar/luckor gör att vatten läcker in och då kan det bli mögelskador. 

Chassi
Stommen i DeLorean är en kryssram av samma typ som på Lotus. Den är inte gjord i rostfritt stål som man skulle kunna önska utan i vanlig stålpåtoch laminerad med epoxiplast. Tänk kvarglömd gymnastikpåse i den högre skolan om bilen stått fuktigt eller om epoxylagret spruckit. Rostrisk och det enskilt dyraste felet man kan råka ut för på en DeLorean. 

Hjulupphängningar
Även hjulupphängningar och fjäderkomponenter rostar. Hissa alltid upp bilen och inspektera noga. 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.