Bild
Nästa artikel

Renault 4 1961–1994

Lattjolabanlådan

Kaross av formpressad luft och silkeslen motor. I sin brist på utanpåverk signalerade Renault 4L att det stora överflödet rymdes i huvudet på den som körde. Exakt rätt i tiden när den anlände – kanske än mer rätt idag?

Välkomna till dagens kurs i praktisk Marxism! Ämnet vi ska behandla är hur marxistiska principer kan användas för att förklara försäljningsframgångarna för Renault 4 – samt varför du snarast bör köpa dig en dylik. En av Marx mer grundläggande teser är att på var händelse i världen, stor som liten, följer en reaktion. Om du tappar en gaffel på golvet kommer den sannolikt att plockas upp. Om hela världen under ett världskrig varit svältfödd på konsumentprodukter och krom – kommer världen att önska sig konsumentprodukter och krom när kriget är slut. Det finns en växelverkan mellan allt som sker. Om Citroën når god framgång med att tillverka en liten enkel bil för massorna – kommer Renault att svara med en värdig konkurrent. Den värdiga konkurrenten Renault 4 presenterades på Parissalongen 1961, efter ett minst sagt omfattande utvecklingsarbete. Succén var monumental redan från dag ett och bara två år senare passerades Citroën 2CV i försäljningsstatistiken. Renault hade inte bara skapat en konkurrent. Renault 4 gjorde det mesta vad den lite enklare men snarlikt uppbyggda 2CV gjorde – fast bättre.

Bestick, krom och växelverkan? Förklara dig!
Renault hade förmodligen ingen aning om det. Men reaktionen på decenniet då välstånd var något som gärna skulle synas, skulle bli ett något mer återhållsamt sextiotal. Värdet av ett intellektuellt kapital började växa ikapp betydelsen av ett ekonomiskt kapital. Man skulle inte längre fästa sig för mycket vid materiella ting. Större värden knackade på dörren – gemenskap, empati, det rationella och väl genomtänkta. Nytänkandet hade sitt epicentrum i den franska universitetsvärlden och allt eftersom decenniet förflöt migrerade det vidare till andra europeiska länder. Vilken bil symboliserade bättre än någon annan det rationella och väl genomtänkta i bilvärlden? Renault 4 anlände i exakt rätt tid.


Berätta om det genomtänkta i bilvärlden, flumputte!
Fyra dörrar, fyra sittplatser, fyra hjul och fyra franska skattehästar. Varken Camus eller Sartre hade kunnat formulera saken tydligare. Drivlinan består av en konventionell vattenkyld radfyra ärvd från föregångaren Renault CV4. Den sitter monterad bakom växellådan och drivningen sker på det främre hjulparet. Drivlina, fjädring och styrning är fästade vid en separat bottenplatta, som karossen fästs vid medelst ett skruvförband. Mer än så behöver du egentligen inte veta.

Jo, jag vill faktiskt veta mer.
Okej, det är torsionsstavar som står för svajet i kurvorna. De första åren var växellådan treväxlad, från 1968 års modell fick den fyra växlar. Utvecklingsarbetet på Renault 4 inleddes redan 1956. Man försökte sig först på att montera motorn på tvären, för att spara plats, men till slut bestämde man sig för längsmontering. Redan vid lanseringen fanns flera modeller att välja på. Den enklaste hette Renault 3 och hade en motor på bara 603 kubikcentimeter. R4 med 747 kubik centimeter stor motor var lite mer påkostad och R4L bjöd på något mer flärd. Det är L:et som gett upphov till vårt svenska smeknamn ”Laban”. Renault 4 – eller R4 kom att tillverkas i en rad olika utföranden genom åren. Den separata bottenplattan gjorde det lätt att montera andra karosser. Grundkonstruktionen ändrades mycket lite.

Och att köra?
Förvånande vuxen för att vara så barnslig! Dörren är tillverkad av formpressad luft och du drar igen den med ett pricksäkert plaff. På golvet finns tre pedaler. En av dem är koppling och du grubblar kanske lite kort över om det inte är den längst till vänster (vilket det är). Med höger fot trampar du prövande på den, du rycker lite på måfå i knoppen som sticker ut under panelen i hopp om att få i den där växeln som man startar på. Trean var det visst? Eller ettan? Oviktigt. Kör du R4L ägnar du dig åt större motiv i livet än franska växellådor. Med fantomvarv på den lilla spetan till motor släpper du upp pedalen och studsar-sneddar ut över först ett torg, sedan en cykelbana innan du nästan klipper korvgubben när du rundar gathörnet över trottoaren. Om det inte regnat hade du förmodligen cyklat. Som i föregångslandet Kina.

Var det bara kryptokommunister som körde R4?
Nej, verkligen inte! Lantbrevbärare, professorer i existentiell ergonomi, arkitekter, lantbrukare, reklamfolk och helt vanliga unga barnfamiljer. Alla med behov av en universalbil fann något älskvärt i R4. Kanske är modellens stora styrka att den både är ett livsstilsval – och en mycket kompetent bil. Det enda gemensamma draget hos köparna var att de var ganska ointresserade av bilar. Köp slit och släng var mottot. Det här var bilen som inte krävde sin motorman för att hanteras. Inga smörjnipplar att tillse var fyrtionde mil. Kylsystemet var slutet och att kontrollera glykolblandningens bärighet var snarast att betrakta som en överloppshandling. Man fyllde bensin i tanken, och i bästa fall lite olja i motorn då och då. När stålet inte mäktade mer skrotade man och köpte ny.

Det låter ju miljövänligt. Kan man laga?
Definitivt! På kontinenten är intresset för de här bilarna betydligt större än i Sverige och det finns många specialister. Delarna är billiga och det mesta finns att tillgå utom det verkligt småttiga. Tillgången är bättre för bilar tillverkade under sjuttiotalet än för de verkligt tidiga. Skruvar gör du själv. Vet du inte hur så är en R4 den perfekta bilen att lära sig på. 

Men du säger att den är kompetent?
Renault 4 är precis allt den behöver vara, varken mer eller mindre. Du får inte köra snabbare på svenska vägar än den ungefärliga toppfarten. Du har inte råd att storhandla fler matkassar än vad bagagerummet rymmer. Du tankar helst inte fler än de 26 liter som tanken rymmer. Möjligen kan du skaffa ett barn till utöver vad som får plats i baksätet, sedan är det definitivt skåpbilsversionen Fourgonnette som gäller. Renault 4 upptar inte mycket utrymme i världen, men i det lilla utrymmet ryms påtagligt mycket bil.

Ehh, okej, men varför ska jag köpa en idag?
Se dig omkring! Reaktionen på 1960 – och 1970-talets entusiasm för det intellektuella kom att bli ett åttiotal som åter flöt på ytan. Och på många sätt dröjer vi oss kvar där. Bilarna blir fortfarande bara större. Karosslinjerna harmonierar om möjligt än mindre idag än för fem – eller femton år sedan. Plastmaterial i obekväma färger och digitala finesser du inte i din vildaste fantasi trodde du behövde. Vi väntar med spänning på reaktionen. Den kommer! Kanske en helt analog bil, inte ett kilo för tung men ruvandes på oändliga brukskvaliteter? En som åter låter oss uppleva bilism i sin renaste form. I väntan på den kan man ju alltid köpa sig en Renault 4L. Ett uppkäftigt spretande finger i trafiken som säger: ”jag har gjort ett medvetet val, vilket val har du låtit andra göra åt dig?”

Jag är obehagligt övertygad! Bara att shoppa loss?
Knappast. En tråkig baksida av det där med att inte fästa sig vid materiella ting, var att man därmed kunde behandla det materiella lite hursomhelst. Det finns välbevarade bilar. Ofta ägda av någon Lidingöbo som mest parkerat sin 4L framför villan för att markera att pengar minsann fanns i sådant överflöd att han inte behövde bry sig om flärd. Men de flesta Renault 4L som annonseras ut idag är tämligen sorgliga skepnader. Kanske måste man blicka utomlands för att knipa ett riktigt trevligt exemplar. Renault tillverkade 4L i hemlandet Frankrike fram till 1986. Därefter fortsatte produktionen två år i Slovenien och Marocko. Det hann bli över åtta miljoner bilar. I Sverige såldes den sista 1981.
Hårdfakta

Renault 4 1972
Nypris: 13 980 kronor
Värde idag: 30 000 – 40 000 kronor*
Motor: Rak fyrcylindrig med stötstänger, två ventiler per cylinder. En förgasare. Vattenkylning. Volym 845 cm3. Max effekt 34 hk DIN (25 kW) vid 5 000 r/min. Max vridmoment 57 Nm vid 3 000 r/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, framhjulsdrift. Fyrväxlad manuell låda. Panelspak.
Mått: Axelavstånd 240–245 cm. Längd/bredd/höjd 370/149/153 cm. Spårvidd fram/bak 128/124 cm. Vikt 790 kg. Tank 26 liter. 
Fjädring/hjulställ: Längsgående torsionsstavar fram, tvärgående bak, svingarmar bak. Hydrauliska stötdämpare.
Styrning: Kuggstång. 3,8 varv mellan fulla rattutslag. Vändcirkel 10 m.
Hjul: Plåtfälgar, bredd 4 tum, däck 135 SR 13. 
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Trummor fram och bak. Ej servo. 
Fartresurser: Toppfart 121 km/h. Acceleration 0–100 km/h 27,5 s. 
Förbrukning: 0,77 l/mil blandad körning. 

Källor: Jan Ulléns Bilfakta, originalbroschyr.
*Bil i väl fungerande bruksskick, original eller renoverad men ändå med vissa mindre defekter.

Reservdelar och service

Du kan fortfarande hitta delar på skroten. Annat via entusiaster.  Vissa detaljer går faktiskt också att handla via de vanliga återförsäljarna som Autoexperten och Mekonomen. Annars är Autofrance i Helsingborg ett hett tips, autofrance.se 042-201620

Checklista: Kolla detta innan du slår till!

Bottenplatta 
Bottenplattans kondition bör vara avgörande för köpet. Börja med att kontrollera rambalkarna där de bakre hjulupphängningarna är fastskruvade. Känn efter på insidan av stötdämparen. Plåten ligger dubbel och rostar gärna. Att laga på rätt sätt kräver omfattande demontering. Lyft på alla mattor och kontrollera hur golvet mår, särskilt i hörnen. Firman Melun Retro i Paris tillverkar helt nya bottenplattor. 

Kaross
Bakskärmarna var från fabriken tätade med karosskitt. När skärmar byts händer det ofta att kittningen hoppas över med påföljande risk för rost i infästningen. Motorhuvens framkant är utsatt. Rost i ovankant av framskärmarna sprider sig lätt till innerskärmarna. Båda är skruvade på plats, så en reparation är relativt enkel. Reparationsplåt finns att köpa, vissa delar till senare bilar faktiskt från Renault. Men om bilen du tittar på är i behov av så pass omfattande reparationer – tittar du verkligen på rätt exemplar?

Motor/drivlina
Ett enkelt sätt att kontrollera motorns servicehistorik är att skruva av oljelocket. Vad du ser där under ska helst inte vara en solid kaka av förkolnade oljeavlagringar. Även kylvätskan i ett helt slutet kylsystem behöver ibland bytas. Om inte riskerar man korrosionsskador på kylare och motorns innandöme. Har det gjorts och hur mår kylarslangarna? Något rassel från ventiltransmissionen är normalt. Åsikterna går isär om huruvida blyersättning är nödvändig eller inte. Håll koll på drivknutsdamaskerna. Om de går sönder slits knutarna fort. Det är sällan mekaniken som skickar en R4 till skroten. Med 700 kilo tjänstevikt är belastningen på de mekaniska komponenterna låg och så länge bilarna inte får förfalla håller de mycket bra.

Inredning
Värdera en komplett och intakt inredning högt! Utförandena har varit många och det kan vara mycket svårt att återställa en inredning i dåligt skick. Mycket lite finns nytillverkat. 

Bromsar/hjulupphängning
 R4 fick tvåkrets bromssystem först 1972 och skivor fram under åttiotalet. Som alltid med enkretssystem måste allting som kan läcka vara i bästa skick. Som alltid med trummor fram måste det vara korrekt justerat om bilen ska bromsa rakt.

Kommentarer

#1
Peter Holborn
2016-03-12 09:11

Sannerligen en unik bil. Min kusin sålde på 60-talet nya och beg bilar i Munkfors / Värmland. Bland de beg fanns en Renault 4L som gått några tusen mil och var svårsåld trots turkos lack och fint skick. Bilspekulanterna i Munkfors med omnejd föredrog nog lite mer "raciga " åkdon. Det var smällkall vinter och jag var tillsammans med min mor på besök i Värmland och vi hade åkt dit i en Volvo Amazon Kombi. Jag la ett bud på Renaulten. Tror det var ca 900 kr. Köpte bilen och skulle hämta den två dagar senare. Vid hämtningen rådde snöstorm och bilen var försedd med Michelin X dvs sommardäck. Färden gick på oplogade vägar med stundtals halvmeterdjup nysnö över Fryksdalshöjden ner mot Sunne och därifrån vidare mot Stockholm. Min mor körde efter i Amazonen. Vid Dalkarlsbacken / Bro ( då E18) var det kilometerlånga köer pga att fyra lastbilar fastnat i backen. Vi körde i snigelfart och "finbil efter finbil" blev stående pga urladdade batterier och halka. Det slutade med att jag hade fem strandsatta men tacksamma medtrafikanter som passagerare fvb till olika ställen i stockholmstrakten. Trots sommardäck och fullastad bil gick Renaulten som en vessla uppför Dalkarlsbacken och då ofta zickzack mellan slirande / fastnade långtradare och personbilar. Trots avsaknad av fyrhjulsdrift, underfundiga elektroniska system med fantasifulla bokstavskombinationer mm. Med facit i hand skulle jag naturligtvis ha behållit bilen i garaget men efter två år såldes den vidare till en kille i hästsvans och V-jeans och lär väl idag ha gått vidare till "de sälla jaktmarkerna" - läs Gladö Kvarn.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.