32 mil i en gammel Opel

Det var en fin septemberdag 2002 som jag fick för mig att åka 32 mil för att titta på en gammal hederlig Opel Rekord av 57-årsmodell.
Tog det säkra före det osäkra och moterade bort baksätet i min passat variant ifall jag behövde utrymme för reservdelar.
Resan bar iväg utan problem.

Vi kom fram strax norr om Uppsala, tittade och bankade lite, den var lackad men det fanns småbucklor kvar. Då det var plåtskärmar kvar och inte plast, så var min plan att lacka om den igen.
Jag tog en liten provtur och jag var såld på bilen.
Vi lastade bilen full med reservdelar samt fyllde passaten till bredden med motor och huvar mm.

Nu börjar en rolig resa, max farten ligger på ca 80 km, då det är obekvämt att åka fortare.

Kom ca 2,5 mil så small det till och hela vindrutan var helt brunkladdig.
Ni som vet så finns det ingen vindrutespolare orginal på dessa bilar, men det spelade ändå ingen roll då det var olja.
Allt bara kladdade ut sig när torkarna gick.
Stod på bromsen samtidigt som jag gissade vart vägrenen var.
Visade sig att det var kylaren som brustit.Åkte till en mack och köpte kylarcemet samt fick hjälp av en mattläggare som bodde där bilen stod att göra en packning till termostaten.
Fyllde på vatten och drog iväg.

Kom ca 1,5 mil,strax innan Enköping så vart det samma sak igen, då gick vi in till en bonde som var så snäll att vi fick ställa bilen där till nästa helg, tror han hette Fernström.


Vi fick åka hem de resterande 28 milen utan Rekorden.

Helgen därpå tog vi trailer med oss och hämtade bilen, vi kom hem utan problem.

Det visade sig att säljaren hade hällt olja i kylaren.
Jag ringde upp honom och han sa att det gör han alltid inför vintern så det inte skall frysa:(
Varför inte tömma systemet eller hälla i glykol.
Bytte kylare, sen var den ok.

Nu var jag en lycklig Opelägare.

Det var en rolig bil, hel soffa fram, rattväxel, 6 volt och 52 hk under huven.
Tyvärr så vägrade min minsta son (då 4 år) åka i den, fanns ju inga bälten.

Tyvärr har jag sålt den, men jag saknar den.