Bild
Nästa artikel

Volvo 164 full med minnen

LÄSARKLASSIKER

Erik Nyberg har kvar den Volvo 164 han köpte så fort han blivit med körkort. Tillsammans har de två varit med om mycket.

Jag har fortfarande kvar min förstabil. En Volvo 164 från 1973 som jag har använt som hobbybil och bruksbil parallellt under alla år. De senaste åren har det dock blivit mer och mer hobby. Under alla dessa år har bilen tjänat som pilsnerhak och transportmedel till lumpen på I21 i Sollefteå.

Den har tagit mig till lärarhögskolan i Umeå och den har tagit mina nyfödda barn från BB. Jag har åkt av vägen med bilen och fått laga bucklor, bilen har blivit stulen och vandaliserad och den har fraktat hela familjen från rättvik till Örnsköldsvik med sista avgasventilen stängd...

Min bil är i grunden en 73:a med förgasare och automatlåda. Jag köpte bilen 1989 och har använt den året runt sedan dess. Den knallblå lacken har hängt med hela tiden och mätarställningen som var 30 000 mil när jag köpte bilen är fortfarande 30 000. Räkneverket stod stilla när jag köpte bilen och har inte bytts ut... En rimlig gissning är att bilen bör ha gått minst 50 000 mil vid det här laget.

När jag köpte bilen var jag 18 år. Valet stod mellan två bilmodeller, Ford Granada 2,8i eller Volvo 164. Att det till sist blev en Volvo berodde mest på att en Granada på den här tiden var betydligt dyrare än en 164. Bilen kostade 10 000 kr och var blank och hade fräsch originalinredning men det visade sig ganska snart att jag köpt en riktig rostburk...


När min pappa spolade bilen med en vanlig vattenslang stod vattnet som en fontän ut genom strålkastarna. Det forsade in vatten i kupén och i motorrummet. När han spolade hjulhusen bak rann det vatten ur trösklarna och det blev även blött i bagaget.

Jag hade inget annat val än att ställa in min nyinhandlade bil i pappas garage, en carport med 40cm utrymme på varje sida om bilen... En granne lånade ut sin Kemppi och sedan var det bara att sätta i gång med svetsningen.

Huvfästen byttes, hålen i skärmhus, framskärmar, trösklar, och durk svetsades igen. All gammal underredsmassa skrapades bort och ersattes med ny. Alla bärande delar fick en grundlig översyn och var dessbättre inte angripna av allvarlig rost.

Ute var det vinter och kallt, men med hjälp av presenning och kupévärmare blev klimatet i vår lilla carport acceptabelt. När alla lagningar var färdiga penslades hela underredet och skärmhusen
med kullagerfett. Därefter var det bara att tuta och köra!

Tjugo år senar var det dags för renovering nummer två. Den här gången hade bilen klarat sig bra från rost men jag ansåg ändå att den var värd en lite grundligare uppfräschning. Jag ville att bilen skulle återfå sin originalkulör och eftersom jag egentligen alltid velat ha ett E-emblem på bakluckan inhandlade jag en bättre begagnad insprutning på blocket. Jag ville lackera bilen själv. För att underlätta lackeringsjobbet plockade jag isär bilen och lackade del för del. Det var ändå inte helt lätt men efter mycket slit blev bilen riktigt snygg.

När nu bilen var så snygg utanpå tyckte jag att den var värd lite kärlek på undersidan också. Via 164-klubben fick jag veta att SVIS i Köping renoverar växellådor och bakaxlar till mycket rimliga priser. Jag skickade grejerna dit och fick efter några månader tillbaka en nyrenoverad BW35 och en frisk bakaxel med ny utväxling 3:31.

I dag har jag en ganska fin veteran som rymmer massor av minnen. Bilen har i år fått splitternya vinterdäck och innerskärmar i aluminium så den ska klara ännu en vinter med flaggan i topp.

Volvo 164E

Namn: Erik Nyberg  
Märke: Volvo
Modell: 164E
Årsmodell: 1973
Ägd av mig sedan: 1989

Kommentarer

#1
Pellex1
2010-12-02 14:08

Volvo 164.En lyxbil en gång i tiden som sedan togs över av buskörande yngre individer som mig själv.Min hade su förgasare där den raka sexan sög i sig bensin som en alkoholist.Men gud vad motorn lät underbart.

#3
Niklas Augustsson
2010-12-02 14:53

Grattis till den snyggaste årsmodellen av 164:an! Även 140-serien var som snyggast 1973 tycker jag.
Vårda pärlan väl i fortsättningen också.

MVH/Niklas

#4
Eeva
2010-12-02 15:03

Heder åt dig som inte bara kör gammal bil utan även håller så bra ordning på den!

#5
Carl Sason
2010-12-02 18:21

Fin 164. Är det hamnen i Övik?

Carl 900 Aero 1991 ägare Umeå

#6
Erik Nyberg
2010-12-05 22:18

Bilderna är tagna på kajen i Köpmanholmen

#7
Carl sason
2010-12-07 14:47

Klassisk mark som där NCB hade en massafabrik.
Vill minnas att NCB eller SCA hade en svart 164:a som direktionsbil i min hemstad Kramfors under 1970-talet.

#8
erik nyberg
2010-12-07 15:47

Vid den här kajen låg bogserbåten Forss1 som pappa var maskinist på under hela -70-talet.

#9
Carl sason
2010-12-07 16:11

Tror jag sett den vid Lunde varv på 1970-talet.
Var på besök med en släkting som jobbade på
Bogserbåten John Ekman.

#10
Per H
2010-12-23 08:48

Nu blir jag riktigt sugen på att göra ett ryck med min 164E-73, som har tillbringat åtskilliga år i en lada och innan dess utomhus, ståendes längst upp på en grushög. Bilen har inte varit i trafik på riktigt sen 1994, men den är kärnfrisk i karossen. Mekaniken fungerar, men en ny lack är ett måste. Jag har haft igång den regelbundet och kört lite med den ( någon mil om året), så den håller igång. Den har gått 18000 mil. Sen 1977 endast 4000 mil. Gick som tjänstebil hos en advokatfirma de första åren.

#11
Jan Håkansson
2010-12-27 08:34

Volvo 164 ja det är en Dåtidens lyxbil ,hade en från 1975, en 164E 1973 med ljusblå skinn inredning taklucka automat och ljusblå metallic 111, körde den i tre år ,sålde den och kom på nya "bättre" tanka i början av 2000 talet , jag sökte upp bilen ,den fanns kvar men i bedrövligt skick och ca 15 mil från mig, åkte dit och kollade in den för eventuellt köp men frua sa "tar du hem denna så ringer jag hispan" , det blev inge affär men jag hittade en annan 164E-73 som jag har kvar idag + några till totalt 6 st och tre i beiktat och körbart skick en 164E -73 , 164E-72, & 164A-71 alla i myket bra skick och i Trafik på Sommaren , det gåra att skriva hur mycket som helst om dessa bilar , men nu är det stopp, t.i.v i alla fall finns att se på
http://www.garaget.org/mypage/?user=19387 om någon är inntresserad och där står det mer

#12
erik nyberg
2011-03-16 19:25

Det händer små saker med min gamla kärlek hela tiden. Det senaste är att jag har reparerat klockan, fixat alla trasiga lampor i instrumenteringen, återuppväckt belysningen i handskfacket och fått tag i en NOS taklampa i originalförpackning. Dessa små ingrepp har höjt trivselfaktorn i bilen radikalt. Tänk bara glädjen att ha en tickande klocka i bilen. Den har varit död ända sedan det glada åttiotalet.

#13
Bilspanaren
2011-03-16 21:21

Kul att du har kvar din förstabil och dessutom inte tröttnat på den!

Ja det där med det elektriska ja... Jag har haft min 164 i snart 5 år. Dimljusen liksom motorrumsbelysningen har aldrig funkat under den tiden, klockbelysningen har alltid funkat men aldrig själva klockan, instrumentbelysningen slutade funka för fyra år sen, vindrutespolningen för tre år sen, laddningslampan för ett år sen. Oljelampan funkar i alla fall för den lyser titt som tätt trots att oljetrycket är bra. I vår, liksom tidigare vårar, är det tänkt att jag ska fixa det. Och allt det andra som behöver fixas...

#14
Jan Gunnarsson
2011-05-07 21:47

Märkligt nog går det inte att få vettiga priser för denna raritet bland Volvobilar. Det är en kraftfull vagn tycker jag och tufft med den långa huven och det som finns därunder. Min vagn är en 69:a som körts på semestern med familj och packning på 0,99 l/mil. Den har fått ett oförtjänt rykte som våldsamt törstig.

#15
Erik Nyberg
2011-07-19 23:11

Efter en lyckad tur till Visby tar vi nu 164:an och åker på klassikerträff i Lycksele. hoppas på bra väder och fler 164:or!

#16
Erik Nyberg
2012-11-11 10:27

Med ett leende läser jag alla kommentarer om min nya bil, Audi s4 -93. Utskälld av vissa, hyllad av andra. När jag för 23 år sedan köpte 164:an var det samma sak. Då ifrågasatte de flesta hur jag kunde lägga en massa tid på en gammvolvo. Vis av många års bilägande kan jag konstatera att Volvon står sig rätt bra och nu är det sällan någon som rynkar på näsan åt bilen. De utskällda nittiotalarna är nu där min volvo var när jag köpte den. Den enda skillnaden är att nittiotalarna har en kvalite som sjuttiotalarna bara kunde drömma om. I jobbet med 164:an fick jag lära mig allt om att laga rost! Bilen är som gjord för att rosta med fuktfällor och lerfickor överallt. Nittiotalarna är gjorda för att inte rosta och det har gett resultat. När jag går igenom den 20 år gamla Audin får jag verkligen kämpa för att hitta rost. Samma sak gäller min nu sålda Volvo 960. Lättare bil att hålla rostfri får man leta efter. En annan sak som är fördelaktig med nittiotalarna är att de fortfarande har mekanikervänlig teknik. Moderniteter som felkoder är dessutom toppen! Den som skaffar sig en fin nittiotalare och tar hand om den kommer att ha en mycket bra bil i många, många år!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.