Bild
Nästa artikel

EPISKT: Mercedesresan

LÄSARKLASSIKER

Att fela är mänskligt. Att erkänna fel bilköp är stort. Andreas Jönsson delar här med sig av sitt brev till säljaren.

Andreas Jönsson från Skåne hittade sin drömbil långt bort. I Luleå närmare bestämt. Kort samanfattning: Allt gick åt helvete. Men Andreas kan se det humoristiska i detta  vi börjar med mejlet som kom till oss:

Hej!
Jag köpte en Mercedes 280S -76 i Luleå förra vintern. Jag och min flickvän skulle köra hem genom ett idylliskt Vintersverige, ner till Skåne. Men resan blev allt annat än angenäm. Efteråt kände jag behov av att skriva en reseberättelse som mynnade ut i ett brev till förra ägaren.
Många av mina vänner har läst historien och tycker att jag borde skicka in den någonstans. Jag vet inte vad som är rätt forum för en sådan historia men jag börjar med att skicka den till er som förstår var detta handlar om. Bifogar brevet.
Mvh
Andreas Jönsson

Kära säljare!

Det var jag som köpte din orange Mercedes 280S 300D i vintras. Det har gått några månader nu och du anar inte hur många historier jag berättat om denna bil och resan ner till Skåne mitt i smällkalla vintern.

Jag kan börja med att säga att jag inte hyser minsta agg mot dig trots att mycket i detta brev skulle kunna uppfattas så. Jag har istället valt att se det komiska i situationen. Jag är ju den korkade här oavsett. Köper man en gammal bil osedd, 170 mil hemifrån, måste man ha en skruv lös. Så är det bara.

När jag såg annonsen i december ifjol blev jag verkligen taggad. Allt var precis vad jag letat efter. Rostfri W116 med diesel från en W124 och dessutom manuell låda. Perfekt, tänkte jag som verkligen inte ville svetsa mer rost. Och nylackad seriöst ovanpå allt. Det här var jag beredd att betala för. Det kunde inte bli bättre.

Det dröjde till ett par dagar efter julafton innan jag och min tjej fick möjlighet att flyga upp till Luleå. Vi landade söndag kväll på Kallax i kraftigt snöfall. Min kompis Magnus som så snällt hade hjälpt mig med köpet hämtar oss på flygplatsen och vi åker för att få en första glimt av bilen.

Du hade ställt den en bit in på parkeringen i småbåtshamnen som nu var översnöad. När jag skottat fram och till slut även tagit mig in i denna totalt nerfrusna bil inser jag kalla fakta: Jag har dragit en fet nitlott och det kommer att bli ett helvete att få hem skiten.

Det är nu ca -15°C, snöfall och mörkt såklart. Jag konstaterar att batteriet är djupfryst och stendött. Kylarvattnet är bottenfruset trots att Magnus hällt i lite extra glykol då det varit ner mot -30°C ett par dagar innan. Jag var nästan helt säker på att motorn var sönderfrusen men som genom ett under hade till och med kylaren klarat sig trots obefintlig glykolhalt.

Bilen bogseras fram till närmsta väg och batteriet tas av för upptining och laddning.

Nästföljande dag lyckas jag köra till en GDS-verkstad i Luleå. Lite svårt att ta sig igenom stadstrafiken i mörker och snöfall utan blinkers och växelspak samt uppimmade rutor, men det gick. Väl här kan jag bara konstatera att bilen har ett extremt stort antal fel utöver de fyra felen som du nämnde per telefon, varav många måste åtgärdas direkt. Du nämnde problem med blinkers, glappkontakt i tändlås, oljeläckage, samt ett litet rosthål under förarplatsen. Jag hittade följande fel plus många fler som jag glömt eller förträngt:

* Motorhuven blir inte uppe. Fjäderfästena bortrostade.
* Ingen spolarvätskebehållare.
* Blinkers funkar ej.
* Kupévärme funkar ej.
* Medföljande vinterdäck punktering och allmänt dåliga.
* Avgassystem löst och sönderrostat.
* Växellåda lös och mycket bristfälligt upphängd.
* Förarstol helt lös och trasig, passagerarstol halvt lös.
* Inredningen allmänt bara inlagd i bilen och var är nackstöden?
* Batteriet dåligt, fick köpa nytt direkt.
* Hastighetsmätare ingen wire.
* Ingen kylarfläkt.
* Bilen är full med gammal skit typ barr och jord.
* Sommardäcken som satt på var bara att kasta.
* Flera lampor trasiga.
* Bara en vindrutetorkare monterad, med fel blad som sveper upp på taket och dessutom sitter löst.
* Ingen växelspak.
* Sumppackningen läcker som fan.
* Luftrenaren är lös eller helt avhoppad.
* Elsystemet är en katastrof, det har brunnit vid förarens fötter med en del följdfel.
* Oljan ser inte ut att varit bytt de senaste tio åren.
* Bromsskivorna är de sämsta jag sett.
* Rejält glapp i styrsnäckan och bilen drar åt höger.
* Glapp i framvagn och i bakhjul.
* Höger strålkastarinfästning bortskuren helt och hållet.
* Defrostern brutalt bortriven och ersatt med en tempmätare.
* Hittar till slut den hemmabyggda knappen till kupéfläkten men värmen går inte på.

Karossen:
* Massor med överspacklad och övermålad rost.
* Stora rosthål i samtliga hjulhus och tröskellådor.
* Alla rostlagningar och plåtarbeten är så dåliga och ofullbordade att jag varmt rekommenderar den som gjort det att ägna sig åt andra saker i framtiden. Det duger knappt ens i folkrace.
* Lacken är billigast tänkbara enkomponents maskinfärg från Ellös. Om du ändå använt tvåkomponentsfärg så hade kanske färgen inte flagnat av bara man gnuggar lite hårt med fingret. Seriöst lackerad skrev du i annonsen… Jag skulle lackat den bättre själv, utomhus i mörker när det regnar och blåser.
* Rosthålet i hjulhuset vänster fram är så stort att det blåser in ordentligt på föraren när man kör. Detta trots att någon, kanske du, så fint försökt laga hålet med typ en gammal glasslåda och en skruv.
* Torpedväggen är så rostig att bromsservon går att röra upp och ner även efter att jag nu monterat de tre felande muttrarna. Ja, den satt bara med en lös mutter och den räddade väl livet på oss antar jag.

Efter sex timmar på GDS kan bilen framföras i trafik men jag fattas ett vinterdäck. Dag tre får jag tag i ett begagnat vinterdäck på skroten och resan söderut kan äntligen börja.

Det är snart mörkt igen och kylan är verkligen brutal. Det kommer inte ut en enda värmegrad från bilens värmeanläggning. Temperaturen börjar krypa ner mot -30°C även inne i bilen. Vi fryser nästan ihjäl halvvägs till Umeå, trots att vi har på oss så mycket kläder att vi knappt kan röra oss.

Framrutan immar igen trots visst drag av fartvinden och det fryser is på insidan som ständigt måste skrapas. Ovanpå allt går bilen dåligt. Den normalt kraftfulla motorn känns oroväckande svag. Jag måste växla ner för minsta backe trots att den fyrväxlade lådan ger mycket högt motorvarv i en hastighet jag uppskattar till 80 km/h.

Situationen börjar kännas ohållbar och rentav farlig. Vi stannar på en mack och köper varma drycker som vi delvis tar med i bilen men efter fem minuter är de kalla som iskaffe. På macken märker jag att det runnit ut nästa en liter olja från sumpen, bara efter 15 mil. När jag låter bilen stå på tomgång för att om möjligt få in en gnutta värme i kupén börjar motorn koka då den inte har någon kylarfläkt.

I efterhand förstår jag att jag nu befinner mig i köldkoma och inte kan tänka klart. Den bortrivna defrostern har ju funktionen att öppna och stänga luftflödet genom värmepaketet och den kan man ju komma åt manuellt om man river loss lite inredning och drar i rätt wire. Men så långt tänker jag inte. Istället fortsätter vi vår mardrömslika resa i minus 30 men beslutar oss att sikta på Umeå denna kväll istället för som planerat åka till Rossön via Dorotea.

Strax efter Skellefteå tycker jag bilen känns om möjligt ännu svagare och det går riktigt sakta. Jag tänker att det värsta som kan hända nu är att vi får motorstopp. Några minuter senare börjar bilen hacka och motorn stannar verkligen. Nu sitter vi där mitt på E4 i mörkret. Ingen vägren och ingen parkeringsficka att komma undan på. Vi står mitt på vägen och långtradare och bussar blinkar varnande och får problem att ta sig förbi oss vid möte.

Nu var det ju så att blinkers inte fungerade på denna bil och inte heller varningsblinkers. Jag har i all hast fått bygga ett blinksystem med två kontakter som vi nu drar i med ökande takt när lastbilarna närmar sig. Det här är kul i efterhand men inte här och nu. Jag ser ett litet ljus i den mörka skogen. Jag springer mot ljuset i hopp om att finna en räddare i nöden. Det gör jag.

Under tiden sitter min tjej ensam kvar i bilen med livet som insats och blinkar förskräckt. Mannen som öppnar där i huset är själv bilentusiast och snart sitter vi i familjens soffa framför öppna spisen och dricker te allt medan bilen tinar upp i hans garage.

Senare på kvällen kan vi konstatera att bränslet inte kommer fram som det ska. Efter en hel del letande efter bränslefilter hos mannens bekanta som inte ger något resultat förstår vi att bränslestoppet sitter i tanken. Först tror jag att det är isbildning men märker snart att tanken är full med skit.

När vi åter fått fart på dieselflödet efter en hel del blåsande med tryckluft så fortsätter vi hoppfulla igen mot Umeå. Efter fyra mil är det samma visa, motorn rycker till och stannar, lyckligtvis vid en parkeringsplats. Nu är vi helt knäckta. I väntan på min flickväns svåger som är snäll nog att köra åtta mil för att hämta oss i sin taxi mitt i natten så får vi kramas hårt för att hålla värmen. Tankarna är mörka och vi överväger att tända fyr på bilen och värma oss på brasan vilket vi nu tycker är en mycket lockande lösning på problemet.

Senare på resan byter jag tapp och retur och kommer således förbi problemet med den igensatta silen i tanken. Men dessförinnan medför detta att bilen stannar ungefär var femte mil och ledningen måste blåsas, helst med tryckluft. Innan vi nått Rossön precis till nyårsmiddagen har vi fått fem motorstopp till och jag har varit på ännu en GDS i Umeå ett antal timmar. Jag har fått bygga om elsystemet bl a med den fina startknappen som ingick i köpet samt tvingats montera en femlitersdunk i motorrummet som vi tar oss fram på. Vi firar nyår.

Dagen efter ska jag försöka tömma tanken. När jag backar in i ett garage tar avgassystemet i tröskeln. Det går omedelbart sönder i tre delar och kilar sig fast under bilen. Nu är jag beredd att kasta in handduken. Jag ställer bilen. Går till min flickväns släktingar igen och är på väg att boka en bussbiljett.

Plötsligt ringer det på dörren och det visar sig vara garagets ägare som undrar när jag ska hämta bilen. Han har nämligen svetsat upp hela avgasröret åt mig denna sena nyårsdag. Vilken tur ändå att träffa på så hjälpsamma människor längs vägen.

Jag skiftar tapp och retur på tanken. Det ingreppet var lyckat. Jag kunde sen ensam fortsätta ner till Skåne för att komma till jobbet lagom i tid på måndag morgon, en vecka efter resans start. Min tjej tog bussen.

Nu har jag till slut fixat den långa listan med fel och svetsat rost till förbannelse. Förutom att rosten är bottenlös så är jag nu väldigt nöjd med bilen. Har lagt i femväxlad låda och konverterat till frityroljedrift vilket innebär gratis bränsle.

Jag tror eller antar att du inte riktigt förstod hur skitdålig bilen var och inte hade för avsikt att luras. Mitt tips är: Skriv inte i framtida annonser ”ingen rost eller liknande i karossen” och ”seriöst lackerad” när den i verkligheten är jävligt rostig och jävligt oseriöst lackerad. Det är ju inte alla som är lika dumsnälla som jag som bara tackar och tar emot.

När du nu tittar på dina bilder från Thailand som du berättade att du skulle åka till över jul, så skänk mig en tanke och njut lite extra när du vet att jag ungefär samtidigt ligger och fryser i minus -30-grader snö under din gamla bil med diesel upp över öronen.

Ha det bra och lycka till med bilaffärerna i framtiden!

Hälsningar
Andreas 

Kommentarer

#1
Gunnar Ljungstedt
2011-08-30 08:42

Man får inte skriva "kn**lad i stj**ten" här, va?
Synd. Annars hade jag skrivit det. För det var precis vad du blev.
Hårt och rejält.

Bilbedragare är ett hopplöst pack som alltid kommer att försöka blanda sig med alla de hedersknyfflar som finns i veterankretsar.
Tyvärr.

#2
ujtj75
2011-08-30 10:38

beklagar nu när bilen är färdig hade ja kört upp till han o tat ett snack har oxå råkat ut för bil skojare men har haft tur nog o sett felen innan köp men inte kul att köra hem kanske 30-40 mil utan bilen man ville ha

#3
slim53
2011-08-30 12:21

Hej Andreas!
Tack för en trevlig historia. Som man brukar säga det är alltid lätt att vara efterklok! Men spontant så kan man väl säga att du blev förälskad i bilen och du trodde att den var så fin som man sa. Men handen på hjärtat vem har sett en rostfri Mercedes? av denna modell när den blivit begagnad. Att köpa en bil osedd har sitt pris i ditt fall blev priset något för högt.

#4
Sveene
2011-08-30 13:16

Är det inte gamle hederlige DFF540 ?
Den har ju stått ute i skogen i många är !
Trevligt att du räddar den !

Svenne i Ö kallix

#5
slim53
2011-08-30 14:24

Ser så ut är Besiktning senast: 2012-06-30.
Bra jobbat!

#6
Grandprix63
2011-08-30 15:12

Bra och kul skrivet! Får ens egna dåliga bilaffärer att framstå som rena lottovinster.
Lycka till med Mercan i framtiden :)

#7
Johan 50
2011-08-30 15:51

Utmärkt bra skrivet, den historien borde du ha betalt för!

#8
Christian T
2011-08-30 18:50

Efter det här inser man vilken enorm tur man haft de gånger man köpt bil i norrland... Andreas, den här historien är inte bara en bilresa, det är en ren instruktionsbok i hur man hanterar extrema situationer och du visar upp ett imponerande prov på sans och förnuft, hur många hade inte gett upp redan långt innan de där 6 timmarna på GDS hallen? Starkt jobbat! Jag hade aldrig fixat det.

#9
göran lundmark
2011-08-30 20:39

kul att vi fick vara deltagare i eran roadmovie !!
Göran o Kicki i Bure

#10
Lennart Stålfors
2011-08-30 21:06

Hej Andreas!
Hade du skickat in artikeln till MB-Journalen så hade vi publicerat den.
Hälsningar
Lennart/Red.

#11
Calle W
2011-08-31 06:27

Mercedes - det är allt bra bilar det! Första klass! Tack för en fantastisk story!

#12
Kjell Svensson
2011-08-31 07:16

Underbar historia!

Själv köpte jag en 280 SE av årsmodell 1980 en gång av bilhandlaren "Ärlige Harry" i Pukavik i Blekinge.

Jag var störtförälskad i bilen innan jag köpte den men sedan visade det sig att han måste trollat med sprayfärg och däckglans för den hann inte längre än hem innan det blommade upp rost överallt som om den fått kraftig ungdomsacne.

Min gick dock bra så länge jag hade den, och en besinförbrukning på mellan 1,5-2 liter milen är väl inget att klaga på?

#13
Christoffer Larsson
2011-09-01 20:22

Vilken härlig story, borde skicka in till nån tidning! Har också ett flertal tillfällen fått ligga i snödrivor, lövhögar et.c för att reparera bilar (åå, tänker på min första Saab), man är förbannad för stunden, men skrattar när man tänker på det.

När jag va liten hade farsan en Mercedes W123 200 bensin, den bästa bil han haft, och den hade värme som en bastu och stolsvärme som va ännu värre!

#14
Peder Andreasson
2011-09-06 22:49

Hoppas att säljaren läser din berättelse, och skäms. Men det har han nog inte förstånd till.
Basebollträ, hade suttit som en smäck! Nog om detta, har själv köpt en w116-450se-80,
i mkt gott skick. Exakt, eller tom, bättre skick än säljaren uppgav. Fick massor av bilder på bilen innan köp.
Menar att alla, tom dom flesta som säljer en veteran el likn bil,faktiskt är ngt sånär ärliga.
Undantaget bekräftar regeln.

#15
Christian Reslow
2011-09-07 13:53

En historia som säkert skulle kunna bli en film. Kanske inspelad med super 8 och ett passande musikspår till.

#16
12ubbe
2011-09-10 20:37

Skönt att se att man inte är ensam. Köpte en amazon kombi över telefon med små fix. Fick den hem körd... Jag betalade i chocktillstånd. Borde sagt åt han att dra år he.. Men man e ju dum snäll och står för sitt ord. Men som sagt man har roligt sen och lär sig aldrig.

#17
Matias Benér
2012-04-21 22:22

Underbart Andreas! Det är folk med din självdistans som bevarar tron på människosläktet. Dessutom måste du ha hittat rätt kärlek i livet och då menar jag inte Mercan. En bukett rosor till din flickvän.

#18
Rikard Fräki
2016-11-02 12:43

Beklagar dina missöden, du skulle stannat två mil N om Skellefteå så hade du fått hjälp av mig.
Antar att du kan förklara för alla sörlänningar att kylan här uppe är kall. Skitkall! Här undviker vi långresor när det är -25 o lägre, för får man stopp då är det farligt.

#19
Rikard Fräki
2016-11-02 12:43

Beklagar dina missöden, du skulle stannat två mil N om Skellefteå så hade du fått hjälp av mig.
Antar att du kan förklara för alla sörlänningar att kylan här uppe är kall. Skitkall! Här undviker vi långresor när det är -25 o lägre, för får man stopp då är det farligt.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.