Folkrace i Hundkoja!

Johanna Malmberg kommer kanske inte alltid först men i sin Hundkoja hör hon till dem som får mest uppmärksamhet på folkracetävlingarna. Det är som att köra en sockerbit, säger hon!

Jag minns det som igår när jag satt där för första gången på startplattan. Mina ben darrade av nervositet. Hur ska jag klara av detta? Dom kommer bokstavligen att köra över mig där ute på banan med den här bilen.

Jag stod bredvid en Volvo 245 och en Saab, jag såg inte förarna utan tittade rakt in i deras dörrar. Jag kände mig så oerhört liten och patetisk. Starten gick och jag kom faktiskt i mål på en fjärde plats. Överkörd blev jag inte bara för att jag körde en hundkoja, men det var så det kändes.

Jag heter Johanna Malmberg och kör folkrace.

I mina tre första år som junior körde jag en BMC Mini Clubman. Många hånade mig och jag kände mig riktigt fjantig och liten i den bilen. I början så ville jag knappt köra någon tävling just för att jag inte hade någon chans i den bilen, men min pappa Per sa till mig inför varje tävling: ”Kör för att det är kul Johanna, inget annat! Om du går till final så är det bara ett plus i kanten!”

Jag började köra för rolighetens skull och det var då jag insåg att denna lilla skitbil som jag en gång hatat faktiskt har sin charm och folk gillade att se mig på banan. Många kom fram till mig och gav mig beröm, en klapp på axeln. Såklart fanns de vissa ”coola killar” som bara skrattade. Men dem sköt jag bort!

Jag lärde mig att hantera bilen och det gick faktiskt bra på en del tävlingar, en gång kom jag till och till c-final och slutade på en fjärde plats där.

Det är läskigt att vara med och knuffas i starten, då känns det som hela bilen ska tryckas ihop och jag med den. Det är läskigt när en Saab kommer med full fart och ska köra om på yttern, det känns som att en liten knuff på bakskärmen räcker för att jag ska snurra bort mig eller kanske till och med rulla om jag har otur.

Men det folk inte vet om är att den är jätterolig att köra, man känner sig som en liten sockerbit som flyger fram på banan, visserligen långt efter alla andra. Den må vara väldigt liten men när jag sätter mig i bilen känner jag mig större än någonsin. För jag vet att OM jag kör om någon kommer de att bli fly förbannade och nästan skämmas lite, ingen av folkracekillarna vill bli omkörda av en tjej i en Hundkoja. Något jag lärt mig av pappa att vinna inte är allt, utan det viktigaste är att ha kul och det har man verkligen i en Hundkoja.

Text: Johanna Malmberg Foto: Henrik Broman mfl

www.johannasmotorsport.n.nu