Bild
Nästa artikel

Vive la Viva!

Vauxhall Viva

Carl Otto Gählman från Kalix berättar om hur han gav en Vauxhall Viva nytt liv - som rallyhjälte! I Klassiker 5/09 kan du läsa om när vi lånade hans bil och gjorde Kalixtrakten osäker under ett par dagar.

För ett år sedan fanns på Blocket till salu en Vauxhall Viva, en Viva -65:a som bara stod där och behövde ett nytt hem. Mitt stora, faderliga hjärta slog några extra volter, jag tyckte helt enkelt synd om den övergivna Vivan, hyrde en släpvagn och åkte en tidig lördagmorgon 400 km söderut längs E4:an från Kalix till Nordmaling.

Efter mycket övertalning ställde hustrun sedan drygt 35 år upp som resesällskap. Men som hon sade - hon skulle inte åka en meter längre än till Umeå (340 km)!

De sista 60 km gick strålande trots att hustrun inte satt där och sade när jag skulle bromsa, hur nära - eller långt ifrån - framförvarande jag skulle ligga (ja, ni förstår nog själva).

Snabb lastning, ett antal tusenlappar som byter ägare och så tillbaka mot Umeå. "Upplockning" av hustrun, som fördrivit dagen med shopping.

En sen lunch på en kinarestaurang och så - full (nåja) fart mot Kalix. Nio timmar efter avfärd åter på hemmaplan, faktiskt fullt möjligt då GPS:en håller stenkoll på var fartkamerorna så lömskt har placerats…

Väl hemma så vaknar man liksom upp - vad skall jag ha den till???

Absolut ingen skönhet och jag har ju faktiskt ett antal andra veteranbilar (Porsche 928, VW 1300, VW Scirocco GTI och en Rolls Royce Silver Shadow - fast det är ju hustruns 50-årspresent så den räknas inte!).


Jag sätter mig ner och funderar, jag funderar i drygt ett halvt år då plötsligt det norrbottniska ljuset plötsligt tänds. Jag blir nostalgisk, jag tänker tillbaka på ungdomsåren när jag körde rally med allt från Peugeot 204, via Amazon B16 till Saab V4, jag gör en rally-replika av Vivan.

Tyvärr kan jag inte påminna mig att jag - eller någon annan - någonsin sett en Viva i rallysammanhang, men snarlika Opel Kadett fanns det ju ett antal av i rallyskogarna - så det skall nog gå.

Snabb genomgång av vad som behöver göras för att få Vivan - efter 27 års dvala, senaste besiktningen 1982 - i besiktningsbart skick.

Nytt bakhjulslager, nya bakre hjulcylindrar, nya (täta) lister runt rutorna, nytt avgassystem - ja, det bör vara allt.

Advent, jul, nyår och norrbottnisk vinter - inte känner man direkt suget efter att få skruva i ett kallgarage…..

Rivning av inredning - varje gram är av yttersta vikt (vitsigt värre!) när det gäller att optimera fart och funktion.

Detta rallymonster måste få rätt viktfördelning för att kunna matcha dagens 4-hjulsdrivna vidunder!

Montering av diverse (nödvändiga) tillbehör, taksökare från en fiskebåt (!), kartläsarlampa, brandsläckare m.m, m.m.

Beställning av tid vid Bilprovningen - säkert tio (10) gånger framflyttad - det kom ju så mycket annat emellan - men så dagen med stort D, dagen D den 4 mars 2009.

Exakt kl 11.50 blinkar det på skärmen CBD 187. Äntligen! De tre besiktningskillarna dras likt flugor till en sockerbit till Vivan.

Inte att undra på, de flesta besiktningskillarna i Sverige har aldrig sett en livs levande Viva, ännu färre har sett den i rallymonsterutförande!

Till slut var det självaste stationschefen som drog det längsta strået - att få besiktiga denna fantastiska bil.

På med avgasslangen - fast det hade nog inte behövts, CO-halten knappt mätbar, 0,1 - som en kat-renad bil! Och här säger en del miljösnubbar att vi veteranfordonsägare "skitar ner luften"

Bromsprovet. Inget att tala om för en 44-årig Viva. Joo, för resten - om det nu inte hade varit för det där med rörelsereserven!

Efter en (längre) provtur - man förstår ju stationschefen, det är inte var dag han har möjlighet att sitta i en Viva från Vauxhall Rallye Team. Det gäller att passa på när tillfälle ges!

(Nästan) rent protokoll! Var det någon som hade väntat något annat?

Nu återstår bara att hitta några tidtypiska skålade stolar, några avgörande finjusteringar för att få de 43 hästarna samspelta och att vårsolen skall tina upp norrbottningarna.

För som innehavare av detta monster vill man ju inte vara ensam på vägarna - man vill dela med sig av ögonfröjden och det likt nostalgisk musik välklingande aggressiva motorljudet och - man vill ju synas!

Hoppas att jag får med frugan i Vivan i sommar, hon säger att hon trots allt föredrar Rollsen.

Inspirerad, intresserad? Ja, jag kan faktiskt tänka mig att sälja den för en ringa penning! I annat fall kan ett antal sponsorer höra av sig - för det finns några lediga platser ännu…

Kommentarer

#1
Sara Karlsson
2009-05-14 13:27

Vilken fin berättelse om en gammal bortglömd bil. Jag kan se framför mig det leende som sprids i ägarens ansikte när Vivan får spinna loss på grusvägarna i den norrländska tallskogen.

Kör försiktigt bara!

#1
Micke Grahn
2009-06-04 23:41

Min mamma hade precis en sådan Vauxhall Viva 1965, det var 1974-75 som hon köpte den. Den hade exakt samma färg som denna, var tvungen att ringa och kolla regnumret med min mamma. eftersom vi bor i Umeå och denna bil kom från Nordmaling så tänkte jag att det kunde var den. Men se det var det inte, min mor sålde den ngt år senare. Efter att bakaxeln hade lämnat in, men den byttes och därefter såldes bilen. Var riktigt svårt redan då att hitta delar till dessa bilar. tror vi hittade en beg bakaxel på en skrot uppe i Norrbotten. Men den var grymt stark, kom ihåg att mamma behövde sällan växla ner runt gathörn. Hon körde på 3:an runt hörnen, men det var nog beroende på utväxlingen oxå. Oj vad jag saknar den bilen när man ser bilderna på den... :-)

#1
Putte
2009-08-07 11:23

Du skriver att det inte funnits en viva i rally skogarna, detta dementerar jag för det har funnits åtminstone en.
Jag hade nämligen en som jag byggde för att köra rally med, det var en 64'a.
Hann köra två rallyn under tidigt 70 tal innan bakaxeln gick av, var väl inte helt anpassad för att användas i rally.
Lite lätt trim var det, bromsade den på rullande landsväg och den gav runt 50 hästar på bakhjulen och det är ju hyfsat med tanke på den lilla motorn.
Förstärkt framfjäder på samma sätt som gjordes på rally kadetterna, hårda stötdämpare, 100+ läderratt från Comfort samt en rally stol från Biltema (Biltema var då inhysta i en liten källarlokal i Linköping). 2 tums avgas med dämpare
från P1800(den främre som var poppis på den tiden).
Lovar att det var som att köra Gokart.
Kul att se att det finns exemplar kvar för dom rostade helt sanslöst.
Putte.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.