Alpine är både bilmärke och modellnamn. Franska Alpine startades i början av 1950-talet av Renaulthandlaren och -trimmaren Jean Rédélé i Dieppe. Han började med att bygga om Renault 4CV för tävlingsbruk och nådde framgångar både i Mille Miglia och Coupes des Alps.
Första egna bilen blev A106, en nätt sportcoupé baserad på Renault 4CV, den följdes 1960 av A108 som utvecklades till - och såldes parallellt med - A110 som kom 1962.
Jean Rédélé blev en nyckelfigur för Renaults tävlingsverksamhet efter kriget och arbetade hela tiden nära den stora tillverkaren. På 1970-talet blev Renault majoritetsägare i Alpine och fortsatte tillverka sportvagnar med namnet Alpine fram till 1996.
Drygt tio år senare och bara någon månad efter att Jean Rédélé avlidit 85 år gammal meddelade Renault hösten 2007 att man planerar en ny Renault Alpine som ska vara klar 2010.
I England, ungefär samtidigt som grunden till Alpine i Frankrike lades, presenterade Rootes-koncernen den tvåsitsiga roadstern Sunbeam Alpine. Den var baserad på Talbot 90 och började sin karriär som ett specialbygge utfört av en Sunbeam-Talbothandlare i Bournemouth.
Resultatet blev så lyckat att fabriken beslöt sig för serietillverkning och 1953 kom bilen ut på marknaden. Den byggdes sedan i knappt 3000 exemplar fram till 1955, karosserna var handbyggda och arbetet utfördes av karossfirman Thrupp & Maberly.
1959 kom en helt ny Sunbeam Alpine. Den var baserad på skåpbilsversionen av Hillman Minx - Husky - men var allt annat än lastbilslik. Motorn kom från Sunbeam Rapier men hade försetts med ett topplock i aluminium, cylindervolymen var i första upplagan knappt 1,5 liter.
Alpine byggdes sedan i fem olika upplagor (Mk I-V) fram till 1968. Det fanns även en version med V8-motor från Ford, den bilen kallades Tiger.
Alpine-emblemet levde vidare på en coupé som tillverkades mellan 1969 och 1975, en billigare och slöare version av Sunbeam Rapier.
Det klassiska sportbilsnamnet hamnade till sist på bakluckan på en serie ganska mediokra familjebilar, den brittiska upplagan av Simca 1307/1508 kallades Chrysler Alpine och senare Talbot Alpine.
Alpine A106 byggde på Renault CV4 men var betydligt sportigare.
En Alpine A106 tar en kurva 1956.
Alpine A110 blev en vanlig syn i tävlingssammanhang. Här körs Monte Carlo-rallyt 1971.
Alpine tävlade friskt.
Alpine A310 1971.
Alpine A310 V6 1976.
Renault använde Alpine-namnet även på en version av R5. I Sverige sabbade Svenska Renault imagen hos A5 - som aldrig importerades på grund av ovilja och svenska avgasreningsbestämmelser - genom att utrusta en serie 5TS med A5:ans spoilerstötfångare och dekor. Originalet var bra mycket häftigare: Crossflow hemitopp på 1,4-litersvarianten av stötstångsfyran och en Weber 2-stegare gav 93 hk DIN istället för 64 hk DIN i 1,3-litersvarianten i 5TS
En 1980-talsdröm i pärlemovitt, Alpine GT V6 Turbo (den kallades GTA i England, eftersom PSA ägde Alpine-namnet där).
Renault Alpine tillverkades en bra bit in på 1990-talet. Här är ett par A610 från 1991.
Första generationens Sunbeam Alpine byggde på saloonen Talbot 90 och var tvåsitsig
Andra generationens Alpine från Rootes kom 1959 och klarade redan i sin första upplaga den magiska gränsen 100 miles per hour.
Tredje Alpine-generationen var en enklare variant av Rapier och byggdes fram till 1975.
I England hette Simca 1508 Chrysler Alpine och efter att Peugeot köpt koncernen kallades den Talbot Alpine.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.