Grattis Cadillac Seville!

Näst finast i Cadillacs värld var Seville. På förstaplats låg förstås  Eldorado, senare Deville. Men Seville introducerades på marknaden som ett förstärkningsnamn till Eldorado convertible - fast med hardtop, 1956.  Eldorado Seville fanns till och med 1960 års modell.

I namnet fanns en koppling till Deville (stad på franska) och det är  också namnet på den spanska staden Sevilla.

Efter 1950-talet låg beteckningen i träda till 1975 då de plockades  fram för att skapa en modell för att möta importerade lyxbilar som BMW  och Mercedes.
En ny midsize lyxbil skulle det bli och man tänkte sig först att  bygga på chassit från Opel Diplomat, men kostnadsskäl gjorde att GM  till slut valde den så kallade X-car plattformen som också stod som  grund för Chevrolet Nova.

När Cadillacs tekniker var färdiga var plattformen så pass förändrad  att man döpte om den till K-body. ändå måste tilltaget varit en smula  generande för märket. Att basera en lyxbil på en simpel folkbil...  vilket den riktigt kunnige avslöjade genom att räkna antalet  hjulbultar och deras indelning. Detta ändrades dock på senare  årsmodeller.

Seville var bantad 450 kg jämför med Deville vilket gjorde underverk  för manövrering och parkering. Modellen blev en försäljningssuccé  direkt och för att vara säkra på att leverera rätt kvalitet från  början, med en grundlig inkörning av produktionen, var de 2 000 första  tillverkade bilarna helt identiskt utrustade och lackerade i silver.

Seville var traditionellt bakhjulsdriven och under huven satt en  bränselinsprutad 350 V8 vilket gjorde att Cadillac prestandamässigt kunde mäta sig med konkurrenterna. Dieseln var hemsk och opålitlig.

2 653 Cadillac Seville av den första generationen byggdes i Iran!

1980 kom nästa generation Seville. Nu blev det riktigt fränt och då  tänker vi inte i första hand på framhjulsdriften - med tvärställd V8.  
Vi kan kan här och nu erbjuda specialplats på 2009 års Träffpunkt 80  till den som glider in i den sköna 80-talsvarianten av Seville. Med  ryggsäck!

Riktigt så marknadsförde GM inte denna nyuppfunna designfiness som  sedan dess inte setts till. Formgivarna lät sig inspireras av 1930- talskarossernas avslut med ett "vidhängande" bagageutrymme och man  tänkte sig att just detta skulle ge Cadillac extra elegans. Det var  bara det att linjerna på 1980-talsvis skulle vara linjalraka...


1981 kom en annan finess som inte låtit tala om sig så värst mycket  sedan dess även om idén blivit möjlig att genomföra i vår tid tack  vare förfinad motorstyrningsteknik. Finessen benämndes V8-6-4. För att  spara på dropparna stängdes två eller fyra cylindrar av vid olika  belastning. Motorljudet varierade därefter och de stackars kolvarna  som ändå var i arbete fick slita desto mer när kompisarna i loppen  intill tog sig en lur.

De veliga V8-orna ersattes av hopplösa 4,1-litersmaskiner för att möta  nya tuffa bränsle och utsläppskrav men det var en manöver ur askan i  elden. Något bättre blev det mot slutet när även Buicks V6 fanns att  få, men då var det adjö med alla anspråk på prestanda.


1986 kom generation tre och den som betraktar Cadillac som något  kofösarkonservativt fick ånyo lära om. Seville var alltjämnt  framhjulsdriven med V8. Karossen var kantig och lite rundad på samma  gång. För att verkligen försäkra sig om att modellen skulle bli  svårsåld och hopplös men rolig så här i efterhand fyllde GM bilen med  det allra senaste i form av elektroniska finesser, inte minst vad  gäller instrumenteringen. Man hade fått in massor av knowhow i huset  efter att ha köpt Hughes Electronics som utvecklat spion- och  kommunikationssatelliter. Den tredje generationen producerades till 1991.

1992 kom den generation som fortfarande ser riktigt bra ut. Ordning på  linjerna och framhjulsdrift, klart bättre motorer, inte minst den  smått legendariska Northstar-V8:an. Cadillacs första riktigt värdiga  återkomst till  Europa. Seville fanns i språkreseversionen STS  (Seville Touring Sedan) och  SLS (Seville Luxury Sedan).

Även följande generation 1998 sträcktes axelavståndet ut. Seville hade  sedan tidigare ett småsyskon i form av Catera.
Seville byggde på en modifierad K-plattform som i sig var baserad på G-plattformen, jänkarna älskar sina byggsatslådor. Fortfarande höll man  fast vid det coola konceptet med tvärställd V8 och framhjulsdrift.

Som en sista värdig finess innan modellen lades ner introducerades  2003 Magna-ride, stötdämpare som verkade med magnetiskt pulver och som  blixtsnabbt kunde ställa om i hårdhet genom att pulvret fick sig en  dos ström eller inte.

En snygg sorti för en modell som var traditionellt amerikansk i många  avseendet men också tekniskt drivande, ibland bara härligt skruvad.