Många bilar har fågelnamn så därför får även bilnörden lära sig lite ornitologi. Snipe är det engelska ordet för beckasin, som man vet kan vara nyss skjuten men kanske inte, utan att slå upp det, att det är en vadarfågel i familjen Gallinago.
Namnsdagsbilen Humber Super Snipe introducerades i september 1938 för att konkurrera med de amerikanska bilmärken som importerades till England från Canada.
Den kallades Super för den var i princip en Humber Snipe som försetts med Humbers största motor, en sexa på 4,1 liter och 100 hk. Det gav den acceleration i sportvagnsklass - noll till 100 km/h på runt 15 sekunder var exceptionellt snabbt i slutet av 1930-talet!
Tekniskt var den helt i nivå med samtida amerikanare men formgivningen var nobelt brittisk. Tyvärr finns det idag knappast några överlevare av denna värdiga bil.
Under andra världskriget tillverkade Humber ett stort antal militärfordon för den brittiska armén varav två blev världsberömda. De var de som Fältmarskalk Montgomery använde under sina fälttåg i Afrika och Europa.
Efter kriget återupptogs tillverkningen av Super Snipe och efter en facelift kom sedan en helt ny modell som med tiden avlöstes av en annan helt ny. Den sista Super Snipe lämnade fabriken i Coventry år 1967.
Vi börjar givetvis med en av Field Marshall Montgomery's Super Snipe stabsbilar, den som kallas The Victory Car. Den fanns med när Monty den 4 maj 1945 tog emot den tyska delkapitulationen på Lüneburger Heide. Bilen han tidigare använt i Afrika heter Old Faithful. Båda finns bevarade.
Den civila versionen av Super Snipe som den byggdes 1938-1940 och 1946-1948 i sammanlagt cirka 6 500 exemplar. Den snabba bilen användes ofta som polisbil i England.
Kylaren pryddes av en stiliserad fågel. Så ser alltså en beckasin ut, eller?
Inför 1949 moderniserades Super Snipe med inbyggda strålkastare och utbyggt bakparti. Resultatet var väl inte helt lyckat men typiskt för 40-talets moderniseringar av förkrigsbilar.
1952 var det dags för en helt ny Super Snipe. Efter att ha konverterats till toppventiler gav motorn nu som mest 122 hk. Den döptes till Blue Riband. Karossen var baserad på den mindre Hawk (se Namnsdagsbilar 14 juni) men Super Snipe var med längre motorhuv mer imposant.
Ny motor på 2,6 liter och självbärande kaross hade den sista generationen av Super Snipe. Den tillverkades med löpande förändringar 1958-1967. Bilden visar en 61:a med för årsmodellen ny front med dubbla strålkastare.
Trycksakerna från Rootes var mycket USA-inspirerade och denna variant av Super Snipe kallades stationsvagn men begreppet herrgårdsvagn borde ha varit mer passande.
Kaxig och måhända korrekt reklam.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.