Nästa artikel
Grattis M.G. Magnette!
Dagens namnsdagsbil

Grattis M.G. Magnette!

Publicerad 17 september 2009 (uppdaterad 21 november 2010)
Magnhild och Hildegard firar idag namnsdag - men glöm inte heller att Magnette ska gratuleras!

År 1932 visades den första M.G. Magnette - K type. Den hade för tävlingsklassificering lägre cylindervolym än den tidigare Magna så namnet Magnette kan ses som en ordlek- den lilla stora, Magna betyder ju stor, väldig.

De flesta K-type Magnette var sportbilar och den kompressormatade K3 är den M.G. som entusiasterna värderar högst. Den mer touringbetonade K1 saloon var den vackraste i raden av sports saloons från M.G.

På Londonsalongen 1953 presenterades Magnette type Z som första bil med BMC:s nya 1½-liters B-motor. Den av Gerald Palmer ritade karossen delades med den året innan introducerade Wolseley 4/44. Med smalare tröskellådor och lägre höjd såg M.G:n smäckrare ut. Magnette typ Z var en av 50-talets bästa sports saloons- den var snabb för sin tid och låg bra på vägen.

Efter tre år finputsades Magnette och kallades därefter ZB. Motoreffekten höjdes från 60 till 68 hkr och ratten fick som på alla andra 57:or från Nuffield försänkt nav inspirerat av US-Fords 56:or. ZA:s snygga främre sidolist som följde hjulhuskonturen ersattes med en rak list.

Magnette ZB fanns också som de Luxe med större bakruta och annan kromlistdekor. Eftersom den mest såldes tvåfärgad kallas den oftast Varitone. Man kunde välja mellan åtta olika tvåfärgskombinationer. Av ZA och ZB tillsammans tillverkades drygt 36 000 bilar. Andrahandsvärdet på Z-Magnette stod länge högt eftersom efterträdaren blev en sådan besvikelse.

På våren 1959 kom en helt ny Magnette i den kantiga Farinaserien. Den nya Magnette Mark III var ett resultat av ren badge engineering. Den hade utvecklats av Austin i Longbridge och tillverkades av Morris i Cowley. M.G. i Abingdon var inte tillfrågat. Med hög tyngdpunkt, smal spårvidd och degig snäckstyrning var bilen inget nöje att köra. Annonstexten Dynamic Sports Car Performance var en ren, skär lögn.

BMC hörde kritiken och Farinamodellerna blev inför modellåret 1962 förbättrade med bredare spårvidd och längre hjulbas. Motorn togs upp från 1489 cc till 1622 cc och Magnette blev Mark IV. Trots effektökning till 72 hkr var det tveksamt om modellen var fullblodet bland familjevagnar som svenska BMC påstod. Magnette MK IV sålde dåligt och tillverkningen avslutades i april 1968.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.