Nissan Micra har sina entusiaster. En av dem dök upp på
Träffpunkt 80 och det riktigt lyste vitt vitt vitt åttiotal om det nyinköpta
blocket-fyndet. En och annan åskådare yppade ordet "Folksam" i dess närhet och
det har sin förklaring.
Micra var årtiondets mest utskällda bil efter att på
tårtkartongens vis vikt ihop sig i allehanda hemska krockar. Rubrikerna blev
därefter och svenskarna kramade ännu hårdare om sina Volvo- och Saabrattar.
Trots larmrapporterna såldes första generationen (K10)
riktigt bra i Sverige när den kom 1983. Driftsäkerheten var i topp och
inköpspris och ägandekostnader var extremt låga.
Micra (March på andra marknader, ett namn som tillkom efter
en namngivningstävling) fanns i Japan i flera versioner, bland annat med
turbomotor efter 1985, då bilen dessutom fått lite större baklampor. I
begynnelsen såldes den under namnet Datsun (och på vissa marknader som
Datsun-Nissan) trots att namnet definitivt var på väg att fasas ut.
Mellan 1987 och 1989 gjorde Nissan en knasrolig retrobil på
Micrabasis, Nissan Pao. Den föregicks av en lite tamare variant kallad Be-1.
Båda skapade köphysteri i ett Japan som var på väg att bryta sig ur den
traditionella konformismens tvångskostym. Individualitet var det nya ordet och
Nissan tajmade skiftet helt perfekt. Efterfrågan var enorm och för att öka
uppståndelsen men också för att hantera köerna ordnades lotterier för att vaska
fram de lyckliga köparna.
Lägligt nog gick ett antal kändisar före kön och sågs köra
Folksams hatobjekt utan tanke på krockegenskaperna.
1989 tog man fram Figaro som kom att säljas från och med
1991. Lika serietidningsläcker som driftsäker var S-Cargo, ytterligare en
retrobil som även den var inspirerad av fransk 1950-talsform.
K10 lades ner 21 december 1992 och därefter har
Micra förnyats i flera nya generationer. Nu är likhetetecknet mellan Micra och
dödsfälla borta, precis som med de flesta andra småbilar av idag.
… som man får när ögat vilar på en sån här timid skapelse.
Tänk att japanska gäspbilar alltid blir så mycket tuffare med den inhemska placeringen av backspeglar. Den lite oväntade kulörkombinationen ger lite schysst träningsoverallskänsla, men bäst allt är nummerplåten på vilken det står Micr-a. Eller om det nu var Mar-ch.
Ordlekar och skojfordon var Nissans melodi i skiftet mellan 1980- och 90-tal. Be-1 markerade en ny individuell stil och skojig retroform. Långt innan Beetle och Mini kom till skott.
En specialare byggd på Be-1. Användes vid idrottsevenemang och står idag på Nissans museum.
Pao tog ut svängarna ännu mer. En skön blandning av lite Renault 4 och allmän safarikänsla. Pao utlöste akut habegär hos trendfolket i Tokyo och de få exemplar som syntes i Europa skapade stor uppståndelse. Men mer än en Micra var den inte att köra.
Nog anade man att 1990-talet skulle bli lite knäppt när Nissan spottade ur sig knasbil efter knasbil. En formsöt sak inte helt olik en Gutbrod från 1950-talet: Nissan Figaro!
En 2CV Forgounette som käkat fel sorts svamp. S-Cargo är som gjord för leverans av sushi, det trendigaste av trendigt 1990.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.