En scimitar är ett svärd med böjt blad och sågs som ett lämpligt namn för Reliants efterträdare till Sabre, som betyder sabel.
På London Motor Show 1962 visade bildesignern David Ogle upp en sportcoupé byggd på Daimler SP250-mekanik. Daimler var inte intresserade av att bygga den men det blev däremot cheferna på Reliant, särskilt när det visade sig att karossen passade nästan direkt på Reliant Sabres chassi.
Resultatet blev Reliant Scimitar och bilen visades första gången 1964. Under huven satt en rak sexa från Ford Zodiac, senare kom även andra motoralternativ. Karossen var gjord i glasfiber.
Ett par år senare kom Reliant Scimitar som halvkombi, flera år före Volvo 1800 ES. Nu gick Scimitar att få med treliters V6-motor då blev fartresurserna imponerande.
Scimitar tillverkades ända fram till 1986, från 1980 även som cabrioleten GTC.
1984 presenterades Reliant Scimitar SS1, ett 1980-talsförsök att återuppliva 1960-talets folksportbilar. Den kantiga karossen var verkligen ett barn av sin tid och även om många detaljer kändes igen från andra bilar hade Scimitar SS en helt egen stil.
Till en början erbjöds den med små Fordmotorer men kritiken lät inte vänta på sig, den var helt enkelt för långsam.
Lösningen blev en 1,8-liters turbomotor från Nissan, nu blev det lite mer sprutt. Scimitar SS1 tillverkades fram till 1995 i olika versioner. De sista åren med tillnamnet Sabre, ett tilltag som på något sätt slöt cirkeln för Reliant som i och med nedläggningen slutade tillverka sportbilar. Några år senare var hela företaget nedlagt.
Bakrutan var också baklucka - samma lösning som Volvo använde några år senare på 1800 ES. Prinsessan Anne hade flera exemplar!
Cabrioletversionen GTC tillverkades bara i några hundra exemplar.
Den skarpskurna SS1 var ett 1980-talsförsök till billig folksportis i samma stil som MG Midget och Triumph Spitfire. För svaga motorer vid lanseringen drog ned köplusten.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.