Grattis Scotsman!

I mitten av 1950-talet började det bli kärvt för the independents – de mindre bilproducenterna i USA. De klämdes från två håll – dels från de tre stora, GM, Ford och Chrysler, dels från den allt större importen från Europa.

Harold Churchill som var chef för Studebaker-Packard trodde att VW sålde enbart på sitt låga pris. Han menade att en stor bil för nästan samma pengar skulle folk hellre köpa enligt den amerikanska maximen big is better.

Nu kunde man inte skaka fram en billig bil på annat sätt än att strippa en man redan hade. Man plockade bort allt krom från den sexcylindriga modellen Champion, drog ned utrustningen till ett minimum och använde billigast tänkbara material i inredningen. Inga fabriksoptions erbjöds. Resultatet blev Scotsman som kunde säljas för $1776 vilket bara var $281 mer än vad en Volkswagen Typ 1 kostade.
Strippade bilar var ingen nyhet i USA. De tre stora hade alltid erbjudit sådana Plain Janes. Motorpressen mottog Scotsman med skepsis – en journalist tyckte den var tråkig som en jordvall och antog att ingen vill köpa den.

Han hade fel – Scotsman blev en oväntat stor framgång, sannolikt beroende på lika mycket omvänt snobberi som motstånd mot de allt större fenförsedda bilarna från the Big Three. Scotsman började säljas på våren 1957 till folk som gärna koketterade med sitt prestigelösa förnuft vid valet av bil.

Scotsman återkom utan förändringar 1958 då den sålde bättre än de andra modellerna från Studebaker. Den försvann från programmet 1959 för att inte internkonkurrera med Lark som presenterades som en kompaktbil. En strippad Scotsman pickup fanns dock kvar även 1959.

Text Bo Legelius