Grattis Tucker Torpedo!

Det är svårt att tänka sig ett coolare modellnamn än Torpedo. Tucker Torpedo. Låter som en glamorös hollywoodreplik avfyrad i en kromglänsande skybar i en nybyggd skyskrapa samtidigt som en zeppelinare sakta glider förbi utanför panoramafönstret, svagt upplyst av en storstad som långsamt klär om i nattdräkt.

Det är bara det att det aldrig fanns någon Tucker Torpedo.

Preston Tucker, ett ganska coolt namn det också, var mannen som skapade framtidsbilen som bar hans efternamn. Beteckningen Torpedo användes bara under framtagandet och i marknadsföringen av "The Car of Tomorrow".

Efter det att The Tucker Corporation fått igång något som liknade en tillverkning kallades bilen bara Tucker 48 - efter året då den lanserades.

Designer var Alexander Sarantis Tremulis som därmed toppade sin karriär efter att bland annat ha arbetat under Gordon M. Buehrig med Cord 812.

Tremulis är också känd för att ha "designat" urformen för ett flygande tefat. Han gjorde det under andra världskriget då han tjänstgjorde i det amerikanska flygvapnet och skissade avancerade framtidskoncept inom flygsektorn.

En tankegång om hur utomjordingar skulle färdas ståndsmässigt hamnade på pappret, en illustration som spreds och kom att forma bilden av hur ett flygande tefat ser ut.

Tremulis formgav också den klassiska Subaru pick-upen, den som på vissa marknader är känd under namnet BRAT (Bi-drive Recreational All-terrain Transporter).

Tucker Torpedo var tekniskt intressant och i hög grad nyskapande jämfört med Detroits vanliga utbud av bladfjädrade lösramskontruktioner med motorn fram och drivning bak. Tucker hade motorn bak, en sexcylindrig boxermaskin av fabrikat Franklin, ursprungligen avsedd att driva en helikopter.

Efter att ha misslyckats med att ta fram en egen motsvarande maskin med toppventiler och bränsleinsprutning koncentrerade man sig på att bygga om Franklinmotorn till vattenkylning och få den att fungera ihop med den Tuckermatic växellåda som på kort tid fick konstruerats speciellt för bilen.

Prototypen "Tin Goose" hade en drivlina från en Cord vilket skapade en rad tekniska problem. Vid den upphaussade premiären rörde sig inte bilen ur fläcken och man jobbade intensivt bakom kulisserna för att få den på plats på podiet.

Det lyckades och publiken var mycket entusiastisk. Den seglivade myten om att Tucker inte gick att backa stämde enbart med prototypbilen.

Preston Tucker gjorde flera långa turnéer med sina bilar och de skapade en enorm uppmärksamhet i hela USA. Det var Tucker-feber. Suget efter framtidsbilen var enormt och tusentals tecknade kontrakt.

När leveranserna dröjde och företaget behövde mer ekonomiska medel började Preston Tucker att sälja ej existerande extrautrustning till bilar som ännu inte hade tillverkats. Preston Tucker var född försäljare!

Vid en uppvisningkörning i Indianapolis välte en av bilarna i hög fart (chassinummer 1027) och publiken kunde med egna ögon se att föraren klarade sig oskadd tack vare bilens inbyggda säkerhetsbur.

Efter att ha bytt ett punkterat däck kunde man visa att den fungerade utmärkt trots en hårt smälld kaross. Reklamvärdet var omätbart.

Prestons Tuckers idéer genomfördes bara delvis. I hans ursprungliga vision om den perfekta bilen för morgondagen ingick att motorn skulle gå att byta på 20 minuter genom att lossa på sex bultar. Bilen skulle ha skivbromsar, magnesiumhjul och helt växlingsfri direktdrift.

Utöver en genomtänkt säkerhetsbur i stål var ändå Tucker 48 en föregångare vad gäller säkerhet. Den hade både polstrad instrumentpanel med försänkta knappar (centrerade kring rattstången), säkerhetsbälten och en vindruta konstruerad för att lossna vid en kollision.

Den fräsigt centralmonterade strålkastaren var kopplad till styrningen för att kunna lysa in i kurvorna.

Idag finns 47 av 51 bilar bevarade. De omhuldas av museer främst i USA och hos en och annan privatperson. Av de bilar som försvunnit har åtminstone en brunnit upp och därefter grävts ner.

Den berömda voltbilen håller på att återfödas och det finns fortfarande en vagn (chassinummer 1035) som står helt orenoverad och ganska skrotig på ett museum i Sao Paulo i Brasilien.

Vid sällsynta tillfällen byter en äkta Tucker ägare. 2008 slog försäljningsrekord då chassinummer 1038 såldes på en auktion för rekordbelopp 1 015 500 dollar, med auktionsavgifterna inräknade.

Efter fiaskot med Tucker (där forskningen visat att det faktiskt var "de tre stora" i Detroit som till stor del sköt projektet i sank) fortsatte Preston Tucker med nya projekt och idéer. Han skissade på en ultrasportbil som skulle byggas i Brasilien med med namnet Carioca.

Skisserna finns i alla fall bevarade och nu när till och med fabriksnya "Tucker 48" har byggts med glasfiberkaross och Northstar V8 i aktern borde någon ta sitt ansvar och även bygga Carioca!

Även Pontiac använde namnet Torpedo  på en modellserie åren 1940-1948.

Första året var det en toppmodell med 8-cylindrig motor och mycket utrustning men redan året därpå kallades alla modeller - sexor såväl som åttor- för Torpedo.

Från 1942  reserverades namnet Torpedo för modeller med notch-back medan fast-backmodllerna kallades Streamliner.