Nästa artikel
Pandan släpar efter
Rädda en Panda del 13

Pandan släpar efter

Publicerad 13 september 2010 (uppdaterad 24 oktober 2013)
Utvecklingen i Pandavärlden har gått långsamt. Vår Panda är till stora delar demonterad inför motorbytet. Donatorn stod i uppländska Rö hemma hos Östen Brunnelöv. En logistisk tur med drastiskt nedklassat släp förenade de två så nu står reservdelslagret på egna hjul i samma garage.

En snabb släpvagnshyra i lägre viktklass löste transportproblemet. Släpvagnsuthyraren var till en början mycket tveksam till ekipagets laglighet då jag skulle dra hem en bil och önskade hyra ett släp med totalvikt om 1300 kg. Det kändes som min förklaring om Fiat Panda och tomvikt runt 800 kg inte riktigt gick fram. Efter en stunds konversation om Pandans storlek och vikt var saken dock utagerad och ett släp avsett för trädgårdstraktorer och annat lättviktsmaterial kopplades till bilen.

Dagens väderprognos innehöll en del regnskurar vilket de för förmiddagen välutvecklade cumulusmolnen vittande om. Den storleken brukar vanligtvis inte uppnås förrän sena eftermiddagen. Förardörren fick snabbt monteras tillbaka, baksäte och andra lösa delar lastades i dragbilen.

Då det var dags att lasta visade det sig att Pandans vänstra bakhjul var låst. För den vansinningt lågt växlade vinschen var det inga problem. Utväxlingen motsvarade ungefär 2000 varv på vinschen per centimeter vajer som matades upp på rullen. Nåja,  det var kanske en överdrift men det kändes åtminstone så.

När allt var lastat och klart kom Östen ihåg att han hade en extra motor som låg på en lastpall under lite plast. En av de stora fördelarna med en liten motor på 999 kubik skulle nu visa sig. Att lyfta upp den på släpet var en baggis – rak i ryggen och lyfta med benen. Väl uppe på släpet var det bara att lyfta motorn igen, svänga lite med knäna och dra in armarna mot kroppen så låg den i bakluckan på Pandan. Gör om det i vilken annan fyrhjulsdriven terrängbil som helst och jag blir imponerad!


Resan hem gick i behagligt tempo med den lilla bilen surt blängandes i backspegeln. Vid avlastningen blev jag raskt påmind om det låsta bakhjulet. Med tippat släp och fri vinsch stannade Pandan då den kom ner på gruset. Hustrun snabbutbildades på vinschen och jag fick helt enkelt dra ner bilen med händerna. Återigen en triumf för den lättviktiga Pandan!

Vår Panda har hamnat på pallbockar. Avgasrör, kylslangar, el och annat är demonterat/lossat. Återstår att lossa drivaxlarna samt motorfästen innan motor och växellåda sänks ner mot golvet. Den ursprungliga planen var att detta skulle ha skett exakt den vecka jag utvecklade en kraftig förkylning. Nu står den lilla bilen med hängande avgasrör, lösa sladdar och allmänt sorgsen min i garaget. Samma sorgsna min pryder mig själv – en kraftig förkylning för en medelålders man är väldigt mycket
nära–döden–upplevelse. Viljan finns dock och överlever jag förkylningen byts motorn snarast!

 

Trött donator vilar under tak i sensommargrönskan.

Ett lass med vitala delar.

Vår Panda på pallbockar. Den som väntar på något gott får stå med hjulen i luften.

Intressant kombination; elektronik och förgasare.

Ett ömt och intimt ögonblick i garaget. Det är viktigt att man tar sig tid och verkligen lyssnar på sina bilar.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.