Volvos första bil kunde ha blivit den sista. I Klassiker 4/2017 kör vi den nyblivna 90-åringen på grusvägarna utanför Olofström – och finner en röd tråd!
Greppet runt den tjocka ratten i rödbok är järnfast. Sällan har det varit mer på riktigt än idag. För första gången sitter jag på kuskbänken i en 20-talsbil – metervis utanför den moderna människans komfortzon. Vinden biter i kinderna och sidventilsfyrans alla 28 hästkrafter kämpar i spröda toner för att orka uppförsbacken på trean.
Hade jag klarat att dubbeltrampa skulle jag ha växlat ner för länge sedan, och för varje modern V60 som tvingar sig förbi vill jag bara hytta med näven och skrika något om att visa lite värdighet för historien. Utan ÖV4 vore du inte ett smack – din, din … mops!
Här i blekingska Olofström har Volvo bankat och pressat karosseriplåt sedan 1927, och nu är vi på väg längs de lokala småvägarna, bland lera och potthål i det förstfödda originalet – av gammal ohejdad vana kallad Jakob. Men det är en kär missuppfattning som blivit till sanning. Jakob var egentligen namnet på en av prototyperna.
Egentligen är det inga större bekymmer att köra ÖV4 så länge man håller farten uppe. Lite spårkänsligt kanske men faktiskt rullar det på riktigt fint där vi högrest gungar fram på bladfjädrar och 21 tums ballongdäck skodda på fälgar med ekrar av prima svensk ek och banor av artillerityp.
I Klassiker 4/2017 kör vi Volvo ÖV4 så att gruset smattrar i hjulhusen samtidigt som vi reder ut märkets tidiga och allt annat än framgångsrika historia.
Hade jag klarat att dubbeltrampa skulle jag ha växlat ner för länge sedan, och för varje modern V60 som tvingar sig förbi vill jag bara hytta med näven och skrika något om att visa lite värdighet för historien. Utan ÖV4 vore du inte ett smack – din, din … mops!
Här i blekingska Olofström har Volvo bankat och pressat karosseriplåt sedan 1927, och nu är vi på väg längs de lokala småvägarna, bland lera och potthål i det förstfödda originalet – av gammal ohejdad vana kallad Jakob. Men det är en kär missuppfattning som blivit till sanning. Jakob var egentligen namnet på en av prototyperna.
Egentligen är det inga större bekymmer att köra ÖV4 så länge man håller farten uppe. Lite spårkänsligt kanske men faktiskt rullar det på riktigt fint där vi högrest gungar fram på bladfjädrar och 21 tums ballongdäck skodda på fälgar med ekrar av prima svensk ek och banor av artillerityp.
I Klassiker 4/2017 kör vi Volvo ÖV4 så att gruset smattrar i hjulhusen samtidigt som vi reder ut märkets tidiga och allt annat än framgångsrika historia.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.