Men nu stod vi alltså här med ett gammalt amerikanskt bilskrälle från tidigt 50-tal som skulle kräva nästan ett universum av kärlek för att få rull på för att inte prata om få igenom en besiktning.
Förresten besiktning, det första var väl att försöka få rätt på den bortslarvade identiteten så vi kan göra en ursprungskontroll. Uno hade ju påstått att han tagit ut nya skyltar och just det var lite av en anledning att vi gått in i detta. Då skulle vi ju i alla fall slippa hålla på med tidsödande efterforskningar och krångel med myndigheter. Nu visade det sig att så var inte fallet.
Absolut ingen skugga över Uno som var mer än bedrövad över att han inte hittade igen skyltarna. Det är inte så lätt att minnas exakt hur det var för över 30 år sedan med ett antal olika hobbybilar, en stor gård med både entreprenadmaskiner, traktorer och annat. När jag pratade med Uno var nog skyltarna uttagna till en Fargo som sålts i samma veva som Chevan hämtades, vi minns alla fel ibland...
Som om inte det var nog så saknas även chassiplåten som ska sitta uppe på torpeden. Det syns var den suttit, det är bara nitarna kvar men vi återkommer till det längre fram. I dörröppningen sitter det en skylt från General Motor Nordiska med bland annat biltyp och ett nummer som inte korresponderar hur Chevrolets chassinummer ser ut.
På vår Cheva satt det i alla fall en gammal skylt med länsbokstaven U och som tur fanns alla siffror kvar. Det var lite som "The last chance" och det var bara be en bön att identiteten skulle gå att hitta med hjälp av det gamla regnumret.
Jag tog tag i pappersexercisen och skickade alla uppgifter som finns till riksarkivet i Uppsala för att försöka få en träff på U-reggen sedan drog jag till grannens garage för att kränga av däcken som suttit på sedan sent 50-tal.
Kåre som är sällskapets putstok hade packat kartonger med allt bling-bling som var löst samt grillen för att gå "all in" i sitt eget garage. För ska vi ha en möjlighet att ta oss till Wenngarn så är det nog bara att gnu på som vi säger här i Jämtland.
Vi har nog inte riktig fattat vad vi startat, får väl hoppas att vi inte heller gör det.
Riv och slit!
Första riktiga jobbardagens plan: Riva ur inredning och skuff för start av rostlagning. Hur mycket finns det, JA det gör det kan vi väl säga. Återkommer även till det. Golvet i inne i bilen är i förvånansvärt bra skick, även skuffgolvet och reservhjulsbaljan.
Ut mot kanterna bakom hjulhusen är sämre. Skuffgolv mot bakstam dåligt som på alla Chevor från 50-talet.
Kåre gick loss på inredningen. Baksätet är nästan i nyskick då det tidigt lyfts ut och förvarats inne. Dörrsidor? Ja de finns men är gravt fuktskadade. Men framsoffan väckte Kåres nyfikenhet då den var klädd med en sprucken och trasig mönstersydd Artex klädsel.
I revorna kunde man se ett felfritt originaltyg och efter dryga timmen är trasorna borta och vi kan nöjt studera en helt oskadad originalklädsel. Låt gå för att solen har skapat avantgardistiska ljusa fläckar där revorna varit men ändå 1-0 till oss.
Bakre stötfångaren fick vi loss efter ett rejält snack med en vinkelslip.
Kåre kramades en stund med bensintanken som tyvärr var helt tom på den röda goa fina soppan som serverades fram till dagens blyfria etanolblandade sörja. Men trots det 1-0 till oss även med tanken för den har inga hål. Den är så fin inuti att vi inte behöver köra betongblandartricket till och med tankgivaren är i funktion.
Men hur var det med rosten då? Jo som sagt den finns och syns och den gamla devisen att det du ser är bara drygt 10 procent av allt som finns. Tänk om man skulle ta och lära sig det nån gång men inte då. Med en dåres envishet...
Jag är rätt rationell när det gäller rostlagning, kapar gärna loss stora bitar i stället för att hålla på och smådutta. Det blir både bättre och snyggare om man byter stora paneler, öppnar där plåtar är sammanfogade och så vidare. Men ändå trodde jag inte att det skulle vara så pass murket som det var och det skulle bli värre... mycket värre.
Så nu hissar vi ribban och vallar in för ett mycket intressant kommande uppdatering, jag säger bara: Inte missa!
65 dagar kvar
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Däcken från sent 50-tal satt så våldsamt att däckmaskin inte orkade kränga av utan att kapa av den in vulkade stålwiren närmast fälgen
Det blir absolut inga framtidsfälgar på Gamlingen utan original plåtfälg med vettiga åkbara moderna höga däck. Gärna äkta vit sida sedan originalkapsel och snobbring. Precis just som det såg ut då
Det tog inte ens tre dagar att få svar på U-reggen från Riksarkivet i Uppsala. Vår Cheva är nysåld i Mora W och Länsarkivet här i Östersund ordnade sedan sista pusselbiten för hela 8 kronor. Den har ett Z nummer precis som vi ville det skulle vara.
Kåre har använt litervis med färgborttagningsmedel på grillen. Kromet är övermålat en, två, tre... ja ett antal gånger med pensel och tjock färg.
Putskåre jobbar på i sitt Caltex smyckade garage. Det som är så kul att alla lister finns och de är i bra skick. Även ett gäng originalkapslar finns och allt svarar bra på Kåres putsande.
Bakljusen krävde en del kärlek och vi har blivit erbjudna på nya och omkromande men historien ska inte raderas. Vi lagar istället för att renovera.
I jämförelse med min 57:a som stått ute minst lika länge som 53´an så är skuffgolvet på den här i nyskick.
Upplyft på pallbockar och den långa showen kan ta sin början. Ja lång förresten? det kommer bli ett evigt upp-ner och in-ut då jag bedriver min reguljära verksamhet på dagarna i verkstan.
Bensintanken lossnade med en skräll. Den är i ett förvånansvärt bra skick.
skärmarna längst bak sitter det hemsmidda aluminiumplåtar. Vi har redan gissat oss till anledningen, plåten bakom är knappast kvar och spänningen stiger.
Vi tror att Artex klädseln sattes in redan när bilen var ny. Den är väldigt avancerat tillverkad och sitter på samma sätt som original klädseln.
Solfläckarna där revorna var kommer säkert dämpas en aning men historien kommer aldrig suddas ut.
Dörrsidorna ja... Klädseln är räddnings bar men inte pappen bakom. Den bilskräddare som känner för hedersomnämnande, gratisreklam osv. får gärna ta kontakt, vi vill så gärna rädda dessa..
Rost... och mer finns.
Bilen hos Uno 1979.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.