Rädda en Opel Manta

Ford hade sin Capri och Opel sin Manta. Båda baserade på smör-och-bröd-modellerna Escort respektive Ascona, båda billiga nog att locka en bred publik. I England var Caprin populär och i Tyskland var Manta under många år den mest sålda sportbilen.

Manta B presenterades hösten 1975 och skiljde sig från sin kurviga företrädare genom spetsigare nos och rakare kaross. Den hade samma axelavstånd och spårvidd som systerbilen Ascona men var 15 cm längre.

Mantan vägde 10 kg mer än Ascona men hade samma 1,9-litersmotor på 88 hk och därmed något lägre vikteffekt. Merkostnaden för att åka sportkupé var å andra sidan måttliga 2 000 kronor.

Från början fanns Manta som tvådörrars kupé men till 1979 kom även en tredörrars halvkombi. Samtidigt började modellen med tvåliters insprutningsmotor på 105 hk säljas. Snikmodellerna med först 1,2- och sedan 1,3-litermotor slapp vi i Sverige men de hade sin plats på marknaden i Tyskland.

Manta B skulle överleva Ascona B med åtskilliga år, i mitten av 1980-talet fick modellen något av en nystart när toppmodellen GSi förseddes med kjolpaket från Irmscher och Recaro-stolar. Visserligen var motorn fortfarande på beskedliga 110 hk men det fanns gott om trimdelar och rallyframgångarna för Manta 400 räckte mer än väl för att skapa intresse i försäljningshallarna.

När Manta B till slut lades ned i juni 1988 var den ganska ensam i klassen bakhjulsdrivna folksportkupéer. Då hade 534 634 ex byggts. I Sverige såldes 9 452 bilar, idag finns faktiskt 1 430 av dessa kvar, men bara 176 är fortfarande i trafik.