Bild
Nästa artikel

Vauxhalls Visioner - Equus

experiment

Man ville upp och ta kampen med Jaguar och de andra prestigebilarna. Skulle en futuristisk sportbil vara vägen dit?

Vauxhall gick inget vidare, så 1974 tog Robert Price över rodret. Han hade arbetat med General Motors utrikes verksamheter sedan 50-talet och visste hur man skulle få Vauxhall på rätt köl igen.

Han ville expandera och boosta varumärket.  Man hade ju billiga Chevette i botten, men Ventora som var toppmodellen räckte inte riktigt till.  Man ville upp till Jaguar, BMW och Mercedesligan.
Och en sportbil med såklart. Den klassiska engelska sportbilen var på utdöende, men en fräsch modern design draperad över standardkomponenter från hyllan  kanske vara nyckeln till framgång i det kommande 80-talet?  

Wayne Cherry och hans team fick uppdraget i oktober 1977, och vad man hade till grund för det hela var ett Panther Limachassi.  Nu känns ju det som ett lite underligt utgångsobjekt, men det finns en förklaring.  
Mannen bakom Pantherbilarna var Robert Jankel, som byggde egna likaväl modifierade andra bilar.  Han hade på uppdrag av Robert Price snofsat till en Vauxhall VX2300 till en lyxbilsprototyp,  VX Prestige concept, resultatet blev bra, men projektet stupade.  Men vad som kom ut av det var att Jankel baserade sin nya Lima på Vauxhalldelar.  Så Panther hade alltså ett färdigt Vauxhall sportbilschassi som Vauxhall själva inte hade...    

Med den delen redan  klar, så gick projekt Equus rätt fort, i tysthet får man tillägga.  I GM:s 'grand plan' fanns det inte med en europeisk sportbil.   Så VD:n Robert Price , Robert Jankel, Wayne Cherry och några till var egentligen de enda initierade.  Vad Equus handlade om  var en kompromisslös tvåsitsig sportbil med klassiska proportioner,  en enkel men effektfull form. Det uppnådde man.  


Modellen togs fram hos Cherry och teamet i Luton men själva karossen, i glasfiber, och vidare modifiering gjordes hos Panther.  Motorn var 2,3 liters CF-motorn,  en hel del övriga delar kom från Vauxhalls lagerhyllor. Exempelvis är dörrstommarna från Cavalier coupe, instrumentering från Royale.   Man var klar i lagom tid till Birmingham International Auto Show hösten 1978, med drygt tio dagars marginal.  Dagarna innan visades den upp för Robert Price och styrelsen, som gillade vad dom såg.  
 
På mässan väckte den stor uppmärksamhet,  rykten började omedelbart gå om att den skulle komma i produktion, kanske på grund av att man till och med gjort en broschyr för Equus.   Robert Jankel hade nämnt att , med ett par månaders finslipning skulle den kunna serietillverkas.   
Fast hindrena var ändå för stora.  Den hade varken baklucka eller suflett, och var inte byggd för att vara praktisk alls.  Det, jämte typning, bygga in säkerhet, krocktest och annat gjorde att det aldrig fanns några planer på att realisera Equus.  

Vad hände med den sen då?  Jo den fick stå och samla damm hos Vauxhall. Wayne Cherry gick vidare till Opel, då design och utveckling för Opel och Vauxhall skulle samköras därifrån framöver.  1991 åkte Wayne hem till USA för nytt uppdrag, Vice president of General Motors design worldwide.
Och då passade han på att ta med sig Equusen också, som än idag är i hans ägo.

 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.