Mest frekventa fordon på träffen var Jeep. Som oftast på engelska bilträffar deltar hela familjen.
En Alvis Stalwart pansrad sexhjuling från 1960 talet. Nästan svensk eftersom krigsmaterieltillverkaren Alvis kom att köpa Hägglunds i Ö-vik som av höghållfast svenskt stål tillverkade militära bandvagnar mm.
Den forne fiendens materiel fascinerar – här en autentiskt renoverad Zündapp KS 750 som av nummerskylt och färg att döma gått för SS i Afrika. Drivning också på sidvagnshjulet.
Regskylten från SS kan vara autentisk – kanske en krigssouvenir hemförd av en Tommy från Afrikafälttåget. I Tyskland skulle man inte kunna ha den utan att enligt lag täcka över hakkorset.
Även BMW tillverkade för tyska militären ett stort antal MC/sidovagnsekipage. Detta är en R75 i Luftwaffes matta blågrå färg.
Här är en Hillman Minx 1939 som får agera stabsbil vid RAF.
Enligt förbandstecknet har denna autentiskt renoverade Jeep tillhört 11:e brittiska pansardivisionen. Om det är en GPW från Ford eller en MB från Willys glömde vi att kolla.
En M151 A1, den så kallade Vietnam-Jeepen. Tillverkad av Ford och AM General och ibland kallad MUTT – Military Utility Tactical Truck. Sällsynt idag eftersom de flesta vid utmönstringen skars ner till skrot. Vägegenskaperna var på grund av pendelaxlarna så lömska att US Army inte vågade sälja dem som surplus till allmänheten.
Lacka en Land Rover i sandfärg och den är klar för strid i öknen.
General Pattons jeep är framkörd – den hade liksom generalen tre stjärnor som gradbeteckning.
Jeepentusiasterna är noga med autenticitet – utrustning och förbandstecken måste vara korrekta, men det finns så många variationer att risken är liten att det till träffarna kommer två identiska exemplar.
Här har vi ännu ett tyskt sidvagnsekipage, en BMW R75 i Luftwaffes blågrå färg.
Denna Simca 5 skåpbil hade en fantastisk histora. Köpt ny 1936 av en fransk bagare blev den 1940 beslagtagen av tyskarna som under ockupationen av Frankrike använde den i signaltjänst. Bagaren såg den då och då eftersom den var kvar i närområdet. När tyskarna 1944 retirerade övergavs bilen men bagaren hittade den och tog hem den. Han ställde den i ett uthus där den blev kvar till sent 1970-tal då den köptes av en samlare. Den nuvarande ägaren har renoverat den till det utförande den hade när Wehrmacht använde den.
En äkta jerrycan, det var ju den tyska dunken som de allierade redan under kriget kopierade och som blev hela världens jeepdunk. Den var enklare och billigare att producera är den amerikanska varianten.
Här har ett engelskt äkta par byggt upp ett miniluftvärnsnäste från andra världskriget – förvånansvärt nog av tysk modell. På den korrugerade plåten står på tyska ”Allt för Tysklands seger” och ”Berlin förblir tyskt!”. –Yes, I am a Flakhelferin, sa hustrun.
Inne i värnet fanns enbart tysk utrustning utom den engelska tekannan, även en Flakhelferin (motsvarar ungefär Luftvärnslotta) kan behöva a nice cup of tea efter att ha hjälpt till att skjuta ner fientligt flyg.
Jeepen till höger i bild har grill av plattjärn vilket betyder att den är en av de första 25 808 st byggda av Willys. Senare Willys och alla Fordbyggda krigsjeepar hade den grill i pressad plåt som kom att bli Jeeps varumärke.
Luftlandsatt trupp har gått i ställning och håller depåområdet på Brooklands.
En Bedford brandbil i militärgrönt.
Dingy Scout, så kallades detta snabba spaningsfordon som fanns i stort antal i Britsh Army. Färgsättningen på detta exemplar verkar något skarp.
Man häpnar över att det 70 år efter Andra Världskrigets slut fortfarande tycks gå att få tag på så många autentiska tillbehör inklusive vapen vilka förhoppningsvis inte längre går att skjuta med.
Britain’s finest – Land-Rovers i olika utförande är basen i den brittiska
militära motoriseringen. Här en Defender 110 och en Range-Rover av första generationen.
Inte lika populära som andra världskrigets MB och GPW är jeeparna från Koreakriget. Till vänster M38 A1 och till höger den tidigare M38, detta exemplar med hemmagjord vindruteram.
Den klassiska Jeepen tillverkades under Andra Världskriget av Willys som MB och av Ford på licens som GPW. Willys producerade 361 249 st och Ford 277 896 st. Av fotot går det inte att avgöra vem som tillverkat dessa tre exemplar. Man måste krypa under och kolla formen på chassits främre tvärbalk, rund på MB och U-formad på GPW.
På de tidigaste exemplaren stansade tillverkaren sitt namn vid vänster bakljus med det fick man order av US Army att sluta med.
Stolt förande den röda fanan deltog en GAZ M69 från Warszawapakten.
Sällan ser man en Jeep med kapellet uppfällt. Att soldaterna skulle hålla påmålad hastighetsgräns 40 mph (64 km/h) är inte troligt,
”Ryssar” och ”amerikaner” förbrödras vid vindskyddet där man kan få a nice cup of tea.
I skyttegruppen ingick en prickskytt i effektiv kamoflageutstyrsel – skrämde vettet ur de flesta när han kröp fram ur sitt gömställe.
En brittisk militärklassiker, Land Rover S III Lightweight som länge fanns i stort antal i British Army. Den var viktbantad för att kunna luftlandsättas och många finns nu hos entusiaster.
