Först en flygande fena, Rene Couzinet hade en särskild design på sina flygplan, som denna Couzinet model 27. Och vad den gör i det här sammanhanget ser vi på nästa bild.
Chenard&Walcker visade upp experimentbilen Mistral på parissalongen 1933. Fenans form får en osökt att tänka på René Couzinets flygdesigner, men han var inte inblandad i denna skapelse. Det var däremot hans kollega Pierre Mauboussin som var upphovsman till den här.
1935 dök den här skapelsen upp som kallades Dubenney Dauphin, föga mer känt.
Aerodynamikern Jean Andreau ritade karossen till denna Peugeot, fem prototyper kom att byggas 1936 av denna Peugeot 402 Andreau sedan.
1937 gjorde Labourdette karossen till denna extrema Delage racer med V12 motor, den har dessutom en vutotal framruta, dvs utan sidostolpar, något som var en Labourdettespecialitet
året före, 1936, byggde Letourneur&Marchand denna kaross med liten fena baktill åt en kund på Delage D6-70 chassi.
Lancia Belna var en modell som licensbyggdes i frankrike 1934-1938. Figoni&Falaschi gjorde denna kaross på Belnachassi 1946, små fenor sattes på bakskärmarna här med.
Figoni&Falaschi var kända för sina extrema karosser, denna Delahaye från 1937 kallades Narwhal och baksärmarna avslutades i rakbladsvassa fenor
Fenor syns också på denna Pourtout-kaross på en Peugeot 402 från 1939.
På rena produktionsbilar var det dock desto mera sällsynt, mest kända exempel är ju dock Simca Vedette.
Och det dök även upp på Facel Vega Excellence som bär en hel del likheter med Cadillacs Eldorado Brougham 1957-58. Excellence var Facel Vegas enda fyrdörring och gjordes 1958-1964 i 152 exemplar.
Fenor i rent funktionell betydelse återkom dock på tävlingsbilar, 1956 experimenterade Renault som så många andra vid den här tiden med gasturbindrift, och experimentbilen Etoile Filante kördes hårt bland annat på Bonneville salt flats under utvärderingarna.
En annan experimentbil var Satecmo Eolia baserad på Renault 4CV mekanik. Ett verk av ingenjören Andre-Georges Claude som experimenterade med lättviktskarosser för tävlingsbruk. 1953 började arbetet men den stod inte färdig förrän 1958.
Panhards Le Mans satsning för 1964 såg ut såhär med rejäla stabilisatorfenor för höga farter. Dom inte bara gjorde det, dom var vinklade för att splittra vortex med, som Winglets gör på moderna trafikflygplan. Med 560 kilos vikt och det lägsta Cw-värde (0,12!) som uppmätts på ett tävlingsfordon räckte den lilla 900cc boxermotorn till farter över 250 knutar
Så avslutar vi de franska fenorna med en stilstudie från Simca, Fulgur visades 1959 och var en ren stilstudie i futurism utan ambitioner på att någon del av designen skulle sättas i produktion
