Hur många husrenoveringar har inte räddats av en knäande Duett? Hur många semesterplaner har inte blivit verklighet tack vare tillgången till firmans arbets-Volvo? Hur många brådstörtade prylräddningar har inte retts upp med hjälp av den tålige kamraten med dubbla bakdörrar? Vill du ha en hobbybil som både får hjärtan att smälta och som alltid ordnar den praktiska biffen – look no further!
En Duett? Jag är inte intresserad av lastbilar!
Okej, en Duett är kanske inte förarens främsta val. Men du får garanterat prata med fler glada människor om du dyker upp i en Duett än om du sladdar in i en renrasig sportvagn. Och den dag du hittar den perfekta fåtöljen på loppisen långt borta eller får korn på ett containerfynd i stjärnklass kommer du att älska lastförmågan.
Men det är väl bara en PV med kombikaross?
Nej, verkligen inte. Allt började 1949 när Volvo inledde produktionen av leveranschassin med front och drivlina från personbilen PV444A. Behovet av smidiga och transportvagnar var stort och man hoppades på efterfrågan därefter. Tanken var att återförsäljaren tillsammans med externa karosstillverkare skulle tillverka påbyggnader efter kundens önskemål. PV:ns mekanik placerades på en rejäl kryssförstärkt ram, bakaxeln fick lägre utväxling och hängdes upp i halvelliptiska bladfjädrar. Fronten fick en extra kromribba nedtill för att dölja att fronten var högre än PV:ns.
Men Volvo byggde inte karosserna?
Nej, inte till en början. En rad olika karossmakare skapade skåpbilar, pickuper och även några cabrioleter med leveranschassiet som utgångspunkt. Ofta på direkt beställning men i vissa fall skedde även mindre serieproduktioner utan kundorder. De första åren gick försäljningen lysande men 1952 hade Volvo 1500 osålda chassin i lager och idén att bygga en egen kaross föddes. I maj hade konstruktören Erik Skoog en första skiss klar som snabbt godkändes av Volvochefen Assar Gabrielsson. Det var också han som fick ta leverans av den först tillverkade Duetten ett drygt år senare, den 4 juli 1953.
Duett, vad stod det för?
Spela inte dum, det anspelade givetvis på att det var fråga om två bilar i en. En vagn som klarade både arbete och fritid. Ingenjörsbeteckningen lyder PV 445 och från 1960 när Duetten fick PV544:s hela vindruta och instrumentpanel är det P210 som gäller.
Jag slog en snabbkoll på blocket och såg att de är ju jättebilliga!?
Javisst, du får fortfarande en besiktigad Duett för 10 000 kronor! Men att den är godkänd för trafik betyder inte att den är i gott skick, rosten kan härja ganska rejält innan mannen med hammaren säger stopp. Anledningen är den bastanta ramen som bär upp allt, så länge den är frisk är det inga problem. Men om du vill ha en proper bil som du blir glad av att titta på och sitta i får du räkna med minst 30 000 kr. Det dubbla räcker till en riktig snygging medan en topprenoverad eller osliten originalbil lätt kan kosta ytterligare 20 000 – 30 000 kr. Och ändå är det bättre att köpa en färdig bil än att börja renovera en 10 000-kronors – en sådan kan bli ett svart hål av utgifter.
Televerket körde Duett väl?
Javisst, 4 700 stycken köpte man 1951-68. De var specialbeställda med bland annat diffbroms och värmare för matlådan. De flesta var täckta skåp med en extraruta bakom högerdörren. När de såldes ut på 1970-talet blev det nästan en folkrörelse att åka orange Duett. Gärna med gardiner i bakrutorna. Man ser dem fortfarande ibland.
Ska jag ha en 1950-talare eller 1960-talare?
Skillnaderna mellan årsmodellerna är ganska små, rent generellt kan man säga att Duett blev mer och mer användbar för varje år som gick. De tidiga bilarna med tvåfärgad kaross och inredning i 1940-talsstil är kanske charmigast. 1960-talarna med Amazonhjul, fyrväxlad låda och B18 hänger med bättre i dagens trafiktempo. De tidiga bilarna var extremt lågt växlade och i princip omöjliga att marscha mer än 70-80 km/h med. Men utväxlingar går ju att byta utan att det syns.
Hur är den att köra?
Jämfört med en PV är den på grund av sin höga tyngdpunkt, låga utväxling och bladfjädriga bakvagn en aning struttig på vägen. Och det stora skåpet bildar en fin resonanslåda i landsvägsfart. Men när du väl kommit in i lunken sprider sig en trivsam och trygg känsla i kroppen.
Text Carl Legelius
Foto Simon Hamelius
Kommentarer
Detta är faktiskt den enda Volvo jag skulle vilja äga.
Har ägt 2ST en EPA reggad och en A-traktor reggad. Är lika mycket kult även detta som att Saab 99 är folkrace. Det bara ska vara så med! Även om jag tycker att 99orna som finns kvar kan få bevaras precis som duetten blivit skonade till att bli klassiska bilar.
Har ägt 2ST en EPA reggad och en A-traktor reggad. Är lika mycket kult även detta som att Saab 99 är folkrace. Det bara ska vara så med! Även om jag tycker att 99orna som finns kvar kan få bevaras precis som duetten blivit skonade till att bli klassiska bilar.
Jag är lycklig. Jag äger en dutte -57 som är i originalskick Den har bara gått c.a. 12800 mil. Varje gång som jag ser dutte blir jag kär. Tyvärr tycker inte dutte om några längre resor, jag skyller på dutte. I själva verket är det våra medtrafikanter som tycker att vi åker för långsamt. Jag äger många bilar men dutte är nummer 1 och kommer alltid att vara nummer 1.