Bild
Nästa artikel
Har man stått och frusit på en bakgård i åtta år och sedan äntligen kommer in i värmen har man all rätt att se lite nöjd ut.
Har man stått och frusit på en bakgård i åtta år och sedan äntligen kommer in i värmen har man all rätt att se lite nöjd ut.

Nyrenoverad Alfa Romeo Giulia Super 1600 på bakgård åtta år

Reportage

Vad händer egentligen med en nyrenoverad bil om man låter den stå permanent parkerad på en bakgård i åtta år? Andreas Uhlin vet.

Den perfekta läsningen för en alfisti!

Klassikers bästa artiklar genom åren om Alfa Romeo samlade i en specialtryckt upplaga. Läs om modeller som Giulia, Giulietta, Montreal, Spider, Sprint, Alfasud, Sprint Zagato, GTV, GTJ, 75 och 90. Totalt 100 sidor på ett bräde!

Ytterst begränsad specialutgåva - med andra ord ett måste-ha till Alfa-samlingen.

Det hängde istappar från innertaket. Inredningen var i upplösningstillstånd. Karossens norrsida stod i full algblomning och någon fummelfot hade försökt parkera på samma plats som bilens högra bakskärm befann sig. 

Det är rätt och riktigt att tala om en norr- och en södersida. När Andreas Uhlin såg sin Alfa Romeo Giulia Super 1600 för första gången hade den stått parkerad på bakgården så länge att den närmast blivit ett landmärke. Men under kamaxelkåpan var allt renoverat och balanserat till perfektion. Nyrenoverad var även växellådan, och…

Är det här en tragedi i det lilla eller kanske inledningen till något verkligt stort? Historien börjar egentligen någon gång sent nittiotal, när Georg von Boisman köpte en helt nerplockad Alfa Romeo Giulia Super från 1969. Georg, notorisk alfista med många roliga projekt bakom sig, inledde en ordentlig renovering. Karossen hade stått under en presenning ett antal år. De påbörjade rostlagningarna var oskyddade och det var inte helt lätt att se vad som egentligen var lagat. Mycket höll inte måttet och Georg fick svetsa om eller åtminstone justera.

– Jag minns att det var ett fasligt sjå med dörrarna. Jag tror kaross och dörrar hade blivit reparerade var för sig, berättar Georg.

Den smått legendariske Alfadoktorn Veine Johansson i Linköping tog sig an drivlinan. Motorn, ursprungligen på 1600 kubik försågs med begagnade 1750-kolvar i uppborrade originalfoder. Allt balanserades till Veines egna, extremt snäva toleranser. Vi pratar tiondels gram. Inte bara kolv mätt mot kolv – motorn är balanserad så den sammanlagda vikten av vevstake, kolv och kolvbult cylinder ett och fyra är densamma som cylinder två och tre. Sånär som på 0,3 gram!

Georg minns inte exakt vad mer som gjordes med motorn. Ofta sade Veine bara att ”så här gör vi, så blir det bra”. Så mycket mer behövde heller inte sägas.

Veine ville titta i växellådan – som visade sig ha rullat utan olja. Det var ju nu inte särskilt bra, men Veine kurerade även den. Han hjälpte också till med att sortera skruvarna. ALLT till bilen låg i en enda hink. Elsystemet låg nertryckt i en annan hink.

Med drivlinan i god kondition lackerades karossen i kulören Rosso Amaranto, tyvärr av två lackerare med lite olika uppfattning om vad Amaranto egentligen var för något. Hjulupphängningarna fram fick helt nya nedre bärarmar, från Veines hyllor, och nya fångband monterades till bakvagnen. Bromsarna renoverades. Instrumentpanelen fick byggas upp på nytt eftersom någon tidigare ägare bestämt sig för att delar av inredningen från en Bertonecoupé nog skulle passa fint även i en Giulia Super.

Efter montering körde Georg några somrar. Det blev 150 mil på ett ungefär. Giulian såldes därefter till en ung entusiast, som raskt sålde den vidare. Därefter blev Giulian stående på en av Stockholms alla bakgårdar.

En bakgård som råkade befinna sig två kvarter från Andreas Uhlins hem och dessutom på skymtningsbart avstånd från hans kontorsfönster. 

Andreas liv med Alfa Romeo började den dag han åkte från BB – i en Alfa. Roten till det goda är Andreas far som varit märket troget under hela sitt liv, sånär som på några tjänstecontainers som passerat utan att någon verkar minnas vad de hette. Andreas har alltid velat ha en Giulia. Ända sedan han tog sitt körkort.

Nyrenoverad Alfa Romeo Giulia Super 1600 på bakgård åtta år

Kombinationen enorm svängglädje, villig motor och fyra dörrar är lika tilltalande idag som när modellen presenterades på Monzabanan sommaren 1962. Det var Orazio Satta som ritat den mycket genomtänkta karossen. Grundtanken var att formen skulle utnyttja det givna utrymmet till max med sittplatser och bagageutrymme för fyra. Samtidigt skulle den vara aerodynamiskt vettig och inte vara allt för krånglig att bygga i lite större volymer än de Alfa Romeo var vana vid.

Aerodynamisk blev den också – bättre än samtida Porsche. Det är en lite trixig bakelse för ögat. Fronten är mjukt underskön men samtidigt med en god portion bus i blicken. Aktern är avhuggen. Tvärt rått och rakt – snyggt.

Tillverkningsvolymerna blev större än för någon tidigare Alfa Romeo. Modellen kom att byggas i ett otal varianter fram till 1978. Några med karosser delvis i aluminium, andra med Perkinsdiesel. 1974 genomgick modellen en större facelift och bytte namn till Nuova Giulia. Mindre spännande bilar, tycker Andreas:

– Det är ju inte samma bil! De tog grundkarossen och slätade ut allt den hade av personlighet. Vecket på bakluckan tog de bort? Plastgrill!

Nyrenoverad Alfa Romeo Giulia Super 1600 på bakgård åtta år

Andreas kontaktade ägaren första gången för tre år sedan. Giulian var avställd, ”den vill ej starta” hette det. Ägaren ville ej heller sälja. Andreas gjorde sitt bästa för att förtränga bilens existens, men ringde igen i januari förra året. Nu gick det för sig att köpa Giulian. Affären gjordes upp över telefon och några dagar senare kunde Andreas bogsera ner bilen i det mekgarage han delar med ett gäng Jaguarentusiaster.

Planen var att få Giulian på rull så fort som möjligt. En av de första åtgärderna var att plocka ur den dyngsura inredningen och tömma bilen på ett okänt antal liter vatten.

Ett rödrostigt golv blottades. Samt Georgs omsorgsfulla reparationer utförda ett decennium tidigare. Andreas slipade golvet rent en gång till, svetsade några hål som uppkommit i modern tid och rostskyddade med tvåkomponents epoxiprimer innan han målade golvet i samma Rosso Amaranto som karossen. Frid.

Andreas tvättade tanken och blåste ur bränsleledningarna. En titt under kamaxelkåpan var mycket uppmuntrande – inga knasterhårda koksavlagringar och kamaxlarna var så prydliga som de vore om motorn byggts i förrgår. Knasterhårt var det däremot på kåpans ovansida. Ekorrar, eller möjligen råttor hade huserat och lämnat nötskal efter sig. Som Piff och Puff på julafton! Sanerades sannolikt med ett leende.

Motorn startade alldeles utmärkt. Att den gick något oroligt spårades till deprimerade tändkablar och spruckna insugsgummin. Alg­angreppet utefter karossens norrsida kvävdes med en dos avfettningsmedel och efter en grundlig polering började Giulian hitta tillbaka till sitt forna jag. Parkeringsbulan höger bak? 

– Den tar jag vid senare tillfälle, säger Andreas. Självklart kan man spackla upp den och duscha färg, men det kommer att synas att det är bättrat och då kan det lika gärna vara buckligt.

1. På väg hem från ett restaurangbesök med familjen kunde inte Andreas hålla sig … stod Giulian möjligen kvar? Det gjorde den och var än mer bedagad än när han sist såg den två år tidigare. Ytterligare ett telefonsamtal och nu gick det faktiskt för sig att köpa Giulian.
1. På väg hem från ett restaurangbesök med familjen kunde inte Andreas hålla sig … stod Giulian möjligen kvar? Det gjorde den och var än mer bedagad än när han sist såg den två år tidigare. Ytterligare ett telefonsamtal och nu gick det faktiskt för sig att köpa Giulian.
2. Efter lite mek med de fastrostade bromsarna kunde Giulian bogseras ner i garaget. Den längtar knappast tillbaka! Utvärdering pågår. Vad är det egentligen Andreas har köpt? En lagom oxiderad pärla eller en ytterst porös gipskatt?
2. Efter lite mek med de fastrostade bromsarna kunde Giulian bogseras ner i garaget. Den längtar knappast tillbaka! Utvärdering pågår. Vad är det egentligen Andreas har köpt? En lagom oxiderad pärla eller en ytterst porös gipskatt?
3. Oj! Herrejösses! Vilken dokumentation! Motorbyggaren Veine Johanssons handstil är lika prydlig som hans balanseringar är noggranna. Det är förtroendeingivande när mekaniker gör anteckningar på äkta papper när ramlageröverfallen blivit dragna.
3. Oj! Herrejösses! Vilken dokumentation! Motorbyggaren Veine Johanssons handstil är lika prydlig som hans balanseringar är noggranna. Det är förtroendeingivande när mekaniker gör anteckningar på äkta papper när ramlageröverfallen blivit dragna.
4. Inredningar i god kvalitet har aldrig varit Alfas starka sida. Och de mår knappast bättre av att det står vatten på golvet! Stolarnas stoppning var i upplösningstillstånd. Andreas skaffar sig en reservdelsbil som raskt befrias på sina säten. Den enes bröd...
4. Inredningar i god kvalitet har aldrig varit Alfas starka sida. Och de mår knappast bättre av att det står vatten på golvet! Stolarnas stoppning var i upplösningstillstånd. Andreas skaffar sig en reservdelsbil som raskt befrias på sina säten. Den enes bröd...
5. Facit! Det här är vad som händer när man låter en bil stå med fuktig inredning och stängda dörrar. Trots att Andreas har ägt många Alfor har han sällan behövt ta fram svetsen. När golvet skulle lagas fick han god hjälp och moraliskt stöd av garagekompisarna.
5. Facit! Det här är vad som händer när man låter en bil stå med fuktig inredning och stängda dörrar. Trots att Andreas har ägt många Alfor har han sällan behövt ta fram svetsen. När golvet skulle lagas fick han god hjälp och moraliskt stöd av garagekompisarna.
6. Sade vi att garagekompisarna mest håller på med Jaguar? Rostskyddsfärg och ny Amarantoröd färg – sedan en ny matta. Frid i stugan. Mätarhuset har Andreas målat svart liksom den udda aluminiumbiten. Resten har klarat sig med puts och mycket vädring.
6. Sade vi att garagekompisarna mest håller på med Jaguar? Rostskyddsfärg och ny Amarantoröd färg – sedan en ny matta. Frid i stugan. Mätarhuset har Andreas målat svart liksom den udda aluminiumbiten. Resten har klarat sig med puts och mycket vädring.
7. Det är otroligt hur hårt bromskolvar kan fastna i ett ok. Andreas renoverade alla fyra med nya packningar och belägg. Giulia var tidig med skivbromsar runt om, men tvåkrets bromssystem kom först från 1971 års modell. Fabrikatet är Ate (Alfred Teves).
7. Det är otroligt hur hårt bromskolvar kan fastna i ett ok. Andreas renoverade alla fyra med nya packningar och belägg. Giulia var tidig med skivbromsar runt om, men tvåkrets bromssystem kom först från 1971 års modell. Fabrikatet är Ate (Alfred Teves).
8. Maskinpolering kan göra underverk för en gammal lack. En karossrenovering med ny lack hägrar vid horisonten, men det är inget som ska stressas fram. All tid en bil befinner sig nedplockad i bitar är tid den inte kan köras. Och en Giulia Super ska köras!
8. Maskinpolering kan göra underverk för en gammal lack. En karossrenovering med ny lack hägrar vid horisonten, men det är inget som ska stressas fram. All tid en bil befinner sig nedplockad i bitar är tid den inte kan köras. Och en Giulia Super ska köras!

Andreas gräver lätt ner sig i sina projekt. Han har även en Alfa Romeo 1900 Coupé Super Sprint och där ligger ambitionsnivån på en helt annan nivå. Med Giulian ligger fokus på att hålla bilen körbar och mycket användbar, samtidigt som han bit för bit gör den trevligare. Det gör inget att skärmen har en bula eller att framskärmen inte har riktigt samma färg som resten av bilen. Inte just nu. Då vill Andreas hellre försäkra sig om att allt mekaniskt är i toppskick innan han går vidare. Härnäst väntar en genomgång av framvagnen.

Stolarna visade sig vara sunkiga bortom all sanering och har därför bytts ut. Georgs en gång så väl tillskurna mattsats har Andreas använt som mall för en ny. Små ingrepp – som ändå gör så oändligt mycket för hur det känns att kliva in i en bil.

På mittkonsolen sitter en aluminiumbit som förtjänar ett omnämnande. Det var (återigen) Georg som formade den för tio år sedan. Aluminiumbiten har inget med originalutförandet att göra. Det ska egentligen sitta någonting vinylklätt på dess plats. Det är ytterligare en av alla de där bitarna i en Alfa Romeo som inte riktigt håller samma kvalitet som motorns innandöme. Andreas tyckte det skar sig med den nakna aluminiumytan mot resten av inredningen och målade den därför med en speciell krymplack han köpt på sprayburk från USA. Camera Case Finish”. Man måste känna den här bilmodellen mycket väl för att inse att aluminiumplåten är en efterhandskonstruktion. Mycket små medel, som ändå gör en enorm skillnad.

Som en fuktskadad ostkrok, det är så man sitter. Men det glömmer man bort exakt samtidigt som man släpper upp kopplingspedalen. Stockholmstrafiken är inte helt olik den i Milano och tidpunkten på dygnet borde göra det jättejobbigt att sitta i en bil – ändå är det här löjligt roligt. Giulia är inte konstruerad för slingriga bergvägar – om du nu råkat läsa det någonstans. Det är en bil konstruerad för improviserade och planlösa filbyten i på tok för hög hastighet. Rondellracing med respektinjagande kräng och förmågan att bromsa så sent som överhuvudtaget möjligt inför ett trafikljus. Panoramavyn genom de jättelika glasytorna får det att kännas säkert – nästan. Styrningen är så full av liv att man bara vill byta fil igen – snärtigt – för det inre barnets skull. Hur kan något så enkelt vara så kul?

Motorn är en pärla. Den är överhuvudtaget inte nervös, ändå finns rikligt med kraft. Det känns som att allting drar åt samma håll inuti den. Om det är Veines förtjänst eller om äran ska gå till någon ingenjör i Milano kan jag inte avgöra, men det är onekligen en mycket speciell känsla i gaspedalen. Så även i växelspaken.

Det som kanske imponerar mest med Andreas Giulia är ändå att allt sitter ihop så väl som det faktiskt gör med tanke på vad bilen varit med om. Inget rassel, skak eller vindtjut. Och vi gissar att den bara kommer att gå bättre för var dag som går …  

"Och bilen går bra?"

Den här artikeln är från ett äldre nummer av Klassiker. Vi hörde av oss till Andreas Uhlin för att höra om han har kvar Alfan:
– Giulian har jag kvar och det är mycket gjort på den sedan artikeln publicerades. Ny lack, diffad bakaxel, växellåda genomgången, och så vidare. För närvarande pågår renovering av framvagnen.
– Jag kör faktiskt mycket med bilen, kanske den mest användbara gammel-Alfan. Den är kul, har utseende med attityd, är dessutom praktisk och en riktig glädjespridare! 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.