Tomgången på min Saab 95 kan få en råoljemotor att framstå som en BRM V16. I vissa stunder kunde gången uppfattas som gemytlig, men oftast utvecklades det hela till ett märkligt körbeteende där både  höger- och vänsterfot var inbegripna i en trasslig dans runt rattstång och pedaler. Allt för att motorn inte skulle dö. 

Min kompis Magnus Björkquist ringdes in i all hast och kunde efter en snabb analys konstatera att det var ett mirakel att bilen över huvud taget fungerade. Brytarna öppnade högst en tusendels millimeter och ett tidigare rapport från Anders Johannesson berättade om ett mystiskt droppande i förgasaren när motorn var avstängd.

Allt pekade på Rolf Lundblads motor i Rågsved. Han är mannen när det kommer till fintrimning. Turligt nog kunde han ta sig an husbilen just denna dag och i arbetsordern slängde jag in en önskan om att byta avgaspackningen. Den har fläbbat en halv säsong nu.

Brorsan är alltid brorsan. Min idol. Själv hade jag kommit så långt att jag i helgen snickrat två högtalarlådor i vilka jag skruvat mina helfeta Yamaha-element köpta på loppis för 75 kronor. Styck! Billigaste Clas Ohlson-maskinen med fjärrkontroll och USB-ingång kostade 799 kronor.

Medan jag själv koncentrerade mig på att dra nya kablar i garderoben samt bygga kalsonghyllor i masonit, kastade sig Christer, brorsan alltså, över själva stereomontaget. En MDF-låda snidades till och och i vanlig ordning kunde han inte låta bli att göra det lite extra noggrant och snyggt. Den hamnade på insidan av förarstolen.

Jag toppade det hela med ett vinkeljärn för stadgans skull när han inte såg på och nu sitter där en (omålad) låda och två hembyggda högtalare. Den ena i ett utrymme bakom gasolvärmaren, den rister gott i takt med Fatboy. Den andra precis i anslutning till förarplatsenvilket kan vara bra för att överrösta vind- och vägljud.

I den stora planen ingår en mer seriös montering med massor av dolda högtalare och ett och annat snyggt högtalargaller i sextiotalskrom. Lars Julle Olofsson supermontering i Peugeoten inspirerar!  Men det får bli senare. När jag var i kabeldragartagen revs ett par meter eltejpsskarvat elände ut och ersattes med bättre grejer, företrädelsevis i garderoben. Två armaturer åkte på tippen och ersattes av tidsriktiga dito. Jag fick dem till och med att lysa. Som ett sista våroffer bändes en hiskelig elfläkt ur, ännu en efterkonstruktion. Den drog in varmluft från gasolvärmaren, vidare in i den ena soffan/sängen. Det visade sig att elmotorn var en 24-voltare och installationen var allt annat är Torsten Johannesson. Skönt.

Ett annat glädjeämne är mattan. Under den radhusfula saken från 1984 visade sig finnas ett original, gråtrist nylongolv från 1965. Fantastiskt. Ännu mer fantastiskt om den går att få rent från lim och smuts. Det får kvällen utvisa – likaså om min planerade polish-attack kröns med framgång. 

Niclas och Anders har kört dygnet runt i Borlänge. Ny bakruta, med nytt gångjärn. Det kommer att göra underverk för ventilationen. Lyxstoppning i förarstolen blev det också och nu senast ryktades om helvaxad kaross. Kolla själv på www.saab92h.se. Fredag morgon lastar de 92:an på biltransport och drar till Ystad. Jag åker för egen maskin vid samma tidpunkt från Stockholm. Gissningsvis i något bakugnshett och nätt och jämnt rentvättat.

Stay tuned!

En explosiv rem-utryckning av Lars-Göran och Kalle i vår följebil, en råsnabb Saab 900 cabriolet, gjorde ingen nytta. Det var Saabsamlare Johansson i Växjö som ringde oss och påtalade att det minsann fanns generatorremmar i parti och minut hemma i garaget. Klart vi skickade dit våra hängivna kurirer. Men det var ogjort. Remmen gick av under själva avkrängandet. Bra försök iallafall... Ingemar Ahlqvists Bil- Musik- och Leksaksmuseum i Rydaholm är alltid en upplevelse. Blandningen är fantastisk och det döljer sig en historia bakom varje pinal. Mopedsamlingen omfattar högt och lågt – och ouppackat. En Monarpeden har fortfarande leveranspapperet lindat runt ramen! Sonen Magnus Ahlqvist är en av landets absolut skickligaste bilrenoverare och hans nyligen färdigställda Fiat 8V fick oss att tappa hakan, för att inte tala om den smärtsamt vackra Alfa Romeo "Disco Volante". Man vill ha dem i vardagsrummet hemma! Och man vill bränna ner till Italien på stående fot. De lite mer fiaskobetnade föremålet verkar ha en sak gemensamt. Claes Johansson. Så hette fabrikören som skulle frälsa världen med supersportiga trampcyklar för barn. Dessa hade Ingemar nyligen köpt in av en man som hade gett sina två tvillinggrabbar i födelsedagspresent på 1950-talet. Trots att jag på stående fot krävde - krävde! - att få köpa dem var Ingemar obeveklig. Han vet inte vilka trauman han orsakar när jag kommer hem till mina tvillingar, i lämpad ålder, och berättar om cyklarna... En annan Claes byggde en cykelbil till sin son. Även det på 1950-talet. Ingemar hade nyss köpt den till museet och den gjorde sig fint bredvid en Ferrari! Fredrik Nilsson mejlade oss och dök upp som ett brev på ... jaja, i en urläcker Tjorven 1970, med sorteringsutrustningen delvis intakt. Alltså en låda på en bockad plåt till höger om föraren. Kolla in på Fredriks Tjorven Tjorven-passion på: www.tjorvenforum.se Ingemars fantastiska museum läser du mer om på: www.smalandsbilmuseum.se Vill du komma ikontakt med oss? Enklast är: sverigeresan@gmail.com. Nu svettas vi vidare mot nordväst. "Jönköping typ" är vårt nästa mål. Men bara på småvägar.

Den behagade dyka upp på morgonen. Remmen. Ett näpet A-rep av Good Years fabrikat, direktlevererad från Drivma AB i Bankeryd. Vi tackar för god servicenivå och snabb leverans! Bytet skedde i full harmoni av Niclas och Anders och nu laddar 92-husbilen för fullt. Frågan är hur länge? Anders var nu så pass uppe i varv att han med en gång uppe i tog sig an 95:ans avgasläckage. Någon minut senare låg i gräset en avgasrörsstump av hembyggd modell, där flänsen inte var det minsta plan. Där hade vi felet! Vilken tur då att Göran Bratt dök upp med sin Willys 1948. Göran har ett garage som vi andra drömmer om och det låg bara några kolvslag bort. Det har dusch (yes!), bar (en annan gång) men framför allt en komplett verkstad. Anders tog fram pansarfilen och snart satt satt det hela monterat och fix färdigt. Äntligen är avgastonen den dominerande faktorn i 95:ans ljudbild. Det är nog ändå lite rally-Saab över det hela. Mejlboxen pekar på ”höger om Vättern”. Vi stannar självklart till i Borghamn för ett dopp och sen blir det nog kaffe i Vadstena. Och loppis. Det var en plåga att åka igenom Österlen och missa alla dessa loppisar på grund av att vi låg lite efter i ”schemat”.

Varken etervågor, batterpack eller laddsladdar har varit våra vänner senaste tiden. Batteriet på väg att ge upp i datorn. Alltså blir det en en snabb lägesrapport här och nu. Inga långa sträckor igår, men slingriga. Fina vägar med massor av roliga slumpartade möten. Sum up i senare... Nu har vi vaknat i en miljö i världsklass. Vi står på en smal landremsa mellan torrdockan och Göta Kanal på det gamla fabriksområdet som en gång var Motal Verkstad. Fabriksfasaden speglar sig i kanalen och i dockan ligger Motala Express inne för underhåll. Vi är vid gott mod, trots en del äventyr igår.

Niclas: – Körde jag för fort? Polisen: – Mmm, mja. Ehh, vad... Niclas: – Jo, alltså det är en husbil... Ehh, jo alltså Ramsele, ehh jag menar, på 60-talet, han körde fast och . En 92:a. Saab... liten tvåtaktsmotor, mmm, en förenings om äger den... turné liksom. (tystnad) Polisen: – Jaså det säger du. Niclas: – Mmmm Polisen: – Är det okej om vi tar en bild?

Anders Hjelm i Gusselby utanför Lindesberg gjorde det enda rätta. Hörde av sig till Klassikers husbil. – Häng med efter min Pontiac Grand Prix -63. Så tar vi gamla Riks-tian! Grand Prix 63. Det ringde en klocka. Visst ja, det är ju en blogg, Anders välbesökta blogg. – Det började med att jag lade ut lite bilder för klubbens räkning, men sen ville jag utveckla det hela. Först var det ingen som läste. Nu är det 125 000 besök registrerade. Riks-tian, skrot och Nostalgibyn föreslog Anders och vi hakade förstås på. Åskmolnen cirklade runt våra huvudet och lindade in oss i ett märkligt blått ljus av en sort som skulle kunna skickas med i flingpaket. Anders Grand Prix är en USA-import i modern tid och den kom med hemlighetsfull matt metallic, som Anders har kompletterat med lite välplacerade scallops. Och förstås ny motor och låda, den lilla detaljen. Urtuff kärra, säger vi. – Kör tie tusen om året. Man måste ju få ihop material till bloggen. Tian löper bredvid den moderna riksvägen, som en tejprulle över skogar, backar; utrullad i ganska raka drag. En upplevelse. Att Anders menar allvar förstår vi när han plötsligt slår stopp mitt på vägen. – Kolla, säger han och pekar på de gula mittstrecken, avskavda, men fullt synliga. Vägarkeologi om något. Sedan blir det en rask rundvandring på Avdala bilskrot. Jag håller en tyst minut vid en tidig Saab 9000 Turbo 16. Dock med den lite nyare, mindre bakspoilern. Under tiden har molnen ändrat form igen. Och utan förvarning drar någon på kranen. Ahhh! Äntligen en dusch! Vi skiljs åt en bit innan Lindesberg. Pontiacens baklysen löses upp i vår regnmättade planruta som längtar efter en fungerande vindrutetorkare. Skulle vi koppla in torkararmen skulle motorn garanterat brinna upp. Anders blogg hittar du på: http://grandprix63.blogspot.com/

Inget lågt tempo här inte. Familjen Norman har på knapp tio år samlat ihop tiotusentals föremål från 1950-talet och arrangerat det på ett överväldigande sätt i sin trädgård i Hosta, nära Frövi. Vi hinner lagom öppna husbilsdörrarna och den täta nostalgistämningen slår emot oss. Pappa Bosse leder oss direkt till korvkiosken – som är helt fantastisk. Haktappande fantastisk. En äkta Sibyllakiosk som stått i Mora, byggd 1950. Familjen hittade den bakom en vedtrave hemma hos första ägarna. Den hade stått undangömd i 30 år. Allt fanns med, ända ner på korvpappersnivå. 10 000 stycken närmare bestämt. Med sin arkitektoniska enkelhet skulle den passa utmärkt in på vilket galleri som helst. Men Normans gör det rätta – serverar korv! Nynäsmacken var det första man byggde, den enda i sitt slag. Vi fnissar åt olja i tetrapack – sedan görs den svindlande upptäckten. Skyltarna! Reklamskyltarna i papp, stående på golvet. Jag känner igen dem direkt. Det är de som ursprungligen stod i NH Nilssons bilhall i Hammenhög (se tidigare blogginlägg). De såldes på auktion och Bosse köpte dem av en uppköpare på en marknad. Ett monsunregn sveper in över Hosta. Vi har bara att retirera in på det mysiga kaféet och hugga varsin blandsmörgås, Barbros specialitet. Den går från fisk till kött och i mitten är det ost. – Det kan gå åt flera hundra om dagen, säger hon och ler. Att nostalgihobbyn blev ett heltidsjobb har hon inget emot. Att familjen hitta "sin grej" står utom all tvivel och nya projekt seglar upp hela tiden. – I höst ska vi bli klara med klädaffären. Den är helt autentisk, vi har köpt en hel inredning och vi importerar och ska sälja nya 50-talskläder. http://www.nostalgibyn.se

Packningslistor mest överallt, jämnt sorterade över notisar, skrynkliga kvitton och i viss mån huvudet. Så ser det ut nu. Men får jag bara med stekpanna, modem och kamera ordnar sig nog resten. Och badbrallorna.

Gårdagskvällen tillät inga polishförsök. Det blev bjudmiddag och som alltid varje onsdag  Flight of the conchords. Det får bli i kväll.

Morgonens stora glädjeämne är annars att Rolf Lundblad bekräftade mina misstankar om en trasig avgaspackning och det inte bara lät illa. Det tog Rolf bara sekunder att också notera att det luktade avgaser i vagnkorgen.

Kan vara skönt att slippa under drygt 140 mil.

När jag hämtade bilen tidigt i morse på Lundblads Motor märktes också en klart förbättrad tomgång. Rolf hade justerat förgasaren med den äran. Nu går den som en Saab ska. Men fasen, ventilerna! Går de inte lite hårt? Eller är jag bara nojig? Det räcker med att man inte kört husbilen på någon vecka eller så och man har glömt vilken ljudupplevelse det är. På vägen in till jobbet hängde en envis darrning i vänster öra. Tankarna skenade iväg åt alla håll, en sliten synkring? Hjullager i slutstadiet? Det visade sig vara en burk köttsoppa i skafferiet som stod och skavde mot müsliburken.

Hålet i golvet måste jag fixa under dagen. När motorn byttes på 1970-talet, från trecylindrig tvåtakt till V4, gjorde verkstan göra ett litet urtag för avgasröret i golvet/motorrumsväggen. Avgaskröken sitter bara några centimeter från handbromsen och fotknölen, fullt synlig. Tidigare har där suttit ett väldigt hemsnickrat "lock", men det har försvunnit under Anders Johannessons session i vintras.

Det trånga läget gör operationen svår. Men jag har räknat ut att om jag:

a) lindar kröken med sådan där tuff värmeavledande binda

b) böjer till en plåt

c) moffar in lite ljuddämpande material

d) så bör det hela bli tätt och bra under veckan.

Inge deluxelösning kanske, men bara det håller tätt under resan.

Här intill kan du se vad jag har gjort senaste dagarna. Bilderna var på vift mellan mobilkameror, laptops och minneskort. Souvenirerna gavs högsta prioritet, minnessakerna från de platser vi ännu inte besökt.

Återkommer.

 

Anders står på huvudet i i motorlådan i 92-husbilen. Vad har hänt? - Han laddar inte! Sista timmarna på dagens etapp gick perfekt, kanske inte så fort, men stadigt framåt mot Kristanstad, vidare upp i Småland. Beskedet från den blå-beige-röda husbilen var oroväckande. Men vi ångade på de sista milen i solnedgången och riktigt till Tingsryd kom vi inte. Men väl Urshult där Lidia Hellberg Urshult Camping tog emot expeditionen med öppna armar. Genast blev vi omringade av campinggäster och tusen frågor på engelska, tyska och danska. Men det brydde sig knappast Anders om. In i lådan försvann han och snart konstaterades att fläktremmen var mer än lovligt trådig i kanterna. Allt medan resten av besättningen stod i duschen, låg i badet, drack öl eller bara drällde runt.. En Saab 92-rem. Kan vi hitta en sådan i Urshult med omnejd. Eller kommer vi att bli fast här? Hjälp oss! Dagens gärning i korthet: Antal kilometter; 209 Toppfart (gammelbilen): 73 km/h. Drifttid: 5 timmar och 27 minuter,

Fågelkvitter och soluppgång över den ängen – på vilken två ufon med grusiga ögon har landat i all sin prakt. Remdiskussionen pågick långt in på småtimmarna och frågan är nu så infekterad att gruppen helt förbisåg måndagens huvudfråga. Viktigare än Almeldalen. Viktigare än fotbolls-VM.

Höger eller vänster om Vättern?

Eller vänster om Vänern, rent av?

Vilken väg ska vi åka?

Vi vill ha din åsikt. Ge oss ett beslutsunderlag. Dina bästa argument. I kommentatorsfältet... vi läser och lyder (kanske).

(Några noteringar från gårdagen:
Avverkad sträcka: 236 km.
Drifttid 7 timmar och 33 minuter).

I Jönköping blev vi invinkade av TV4:s reportageteam. Det blev en stunds filmning i stadsparken, med en behövlig glasspaus för oss övriga. Bra jobbat Anders! Du ser klippet på: http://www.nyhetskanalen.se/lokalt/jonkoping Senare mötte Jönköpingspostens reporter upp i Huskvarna. Enligt ryktet ska vi var med i dagens tidning. Kolla ni som har möjlighet.

I Åmmeberg sydväst om Askersund stannar vi. Här är en klassisk bruksort, komplett med badhus och kägelbana. Det är ganska tyst nuförtiden. Men vackert.

Ett stjärnfoto är obligatoriskt varje gång.

Så även denna.

God kväll! Beklagar att det inte blivit några inlägg under dagen. Från det att vi bröt lägret i morse i Bispgården har det varit full sula. De sista åtta milen gick problemfritt och mottagandet i Ramsele blev hjärtligt.

Det kändes som om husbilarna fick helium i slangarna, och flöt viktlöst in på träffområdet.

Även de båda besättningarna klev ur sina upphettade lådor med lätta steg; Anders och Niclas i gammelbilen och jag och Frida i den rödgrå.

Våra trogna satelliter i detta projekt, Kalle, Ola, Lars-Göran och Stefan verkade lika nöjda över att vara framme. De har suttit med halvgas i sina transportmedel mest hela vägen.

De har krupit in i sina plåtskal och tält om kvällarna och uträttat ärenden och berett vår väg om dagarna. Utan deras insatser hade resan både varit krångligare och framför allt mer entonig. Flera medlemmar ur Föreningen Saab 92h mötte upp, personer som varit djupt involverade i 92:ans återfödelse.

Det kändes speciellt och även de kunde med rätta känna sig stolta över bedriften. För någon form av bedrift är det nog ändå. Att 95:an skulle lunka på hade vi nog på känn, den har ju snart gått 10 000 mil.

Men att 92:an med sin krabatmotor klarade denna distans, märk väl, fortfarande i denna dag utan att motorn öppnats efter 40 års skogsvistelse, är inget annat än ett mirakel. Den låg därute i skogen, hela tiden med livsgnistan i behåll. Torsten Johannesson idéer fungerade i praktiken. Härmed bevisat.

Efter 161 körda mil, Ystad-Ramsele. Att den sedan blev vald till juryns favorit-tvåtaktare var en trevlig bonus. Själv gick jag in i projektet som en lätt stressad 42-åring och kom ut som en klart orakad, lagom svettgonande 43-åring, avslappnad på ett sätt som bara riktigt rolig bilkörning kan bibringa, med massor av nya idéer och ett för ögonen, och jag tror inte det blir svårt att få igång gubbarna i 92h: det här måste vi göra om!

Detta sagt i den näst sista blogginlägget, en serie malande textmassor frampressade i en stekhet plåtlåda med Sverige svischande förbi utanför de lövtunna väggarna.

Tack alla! Hoppas ni har haft lika roligt som vi.

Hej, hela den här veckan har jag varit med pappa i husbilen. Det har varit superkul och spännande. Under resan hittade jag olika djur till exempel får, hästar, kameler, kor, fåglar, grodor, en död orm och lite mer. Det var spännande när vi var i Falun och tittade på Falukoppargruva. Vi skulle gått ner och tittat i gruvan men vi hann inte. Jag ville se en Berguv som bodde där men den kommer nästan bara fram på natten. Hälsningar Frida