Nästa artikel
Från ett trädgårdsskjul till de fina salongerna
Svar på nöten del 2

Från ett trädgårdsskjul till de fina salongerna

Publicerad 19 mars 2013 (uppdaterad 16 april 2020)
Fyra hjul var ingen självklarhet i bilens barndom, ofta nöjde man sig med tre.

Få bilar känns så urbrittiska som Lagonda, tillverkare av 1930-talets snabbaste bilar och omsorgsfullt handbyggda sport och saloonbilar under 1950-talet.
Lagonda köptes upp av David Brown tillsammans med Aston Martin 1948, men kom att fortsätta med sina egna modeller fram till 1958.
En kort comeback gjordes 1961 med sedanen Lagonda Rapide baserad på ett förlängt Aston Martin DB4 chassi. Sen dök namnet upp igen på den mer kända futuristiska Aston Martin Lagonda som gjordes mellan 1976 och 1989. Och igen 2015 - med den superdyra Taraf som gjordes i en upplaga på 200 exemplar.

Men historien bakom Lagonda är inte så urbrittisk man kan tro.

Det grundades av amerikanen Wilbur Gunn som hade kommit till England i slutet av 1890-talet.
Namnet Lagonda tog han från en liten flod hemma i Springfield, Ohio.
Han slog sig ned i Staines, middlesex och började experimentera med motorcyklar i sitt trädgårdsskjul. 1905 hade han åstadkommit en trehjuling med ratt som näppeligen likande en bil. Den kom att vinna uthållighetsloppet London-Edinburgh samma år. 
Nu växte Wilburs verksamhet ur trädgårdsskjulet och en mindre fabrik uppfördes istället. Det var här som den första självbärande monocoquekarossen byggdes, och så även krängningshämmaren och handbromsmekanismen som vi känner den idag.

1910 vann Wilbur Gunn tillsammans Bert Hammond det prestigefyllda loppet mellan St Petersburg-Moskva, och detta resulterade flera orders från Tsaren och den ryska aristokratin runt honom.

Mellan 1913 till 1926 byggde man ungefär 6000 småbilar av typen 11 och 11,9HP. Den var avancerad med självbärande kaross som dock byttes ut mot vanlig ram de sista åren.  Denna lilla bil kom att byggas i mer exemplar än vad Lagonda kom att göra totalt de följande 30 åren.

På 1930-talet var lagonda synonymt med fart och flärd, dom byggde bland världens snabbaste standardbilar.
Toppfarter på närmare 200km/h var möjligt i Rapidemodellerna, och full fart gick det också mot konkursen som oundvikligt skedde 1935.

Wilbur Gunn hade avlidit 1920 och efter det var Lagondas verksamhet ute på ett gungfly. Ny ägare till hela rasket blev Alan P. Good, som även övertalade sin gamle vän Walter Owen Bentley att komma med i det nya lagonda.
W.O Bentley hade sålt av sitt livsverk till Rolls Royce några år tidigare och var formellt anställd där men rullade mest tummarna. Hos Lagonda konstruerade han deras formidabla V12 motor som kom 1938.  Lagonda V12 blev en av tidens dyraste, men snabbaste bilar och 189 stycken hann byggas innan krigsutbrottet.    

Efter kriget var kassakistan tom igen, men traktormogulen David Brown från Yorkshire var dock på spenderhumör, 1947 års shoppingrunda resulterade i att han tog över Aston Martin. Året efter  Lagonda och senare även Tickford, som i huvudsak byggde Lagondas karosser.

Den nya Lagondan som kallades 2,6litre var en vacker och välbyggd modell till största delen ett verk av W.O Bentley, 510 stycken byggdes innan man förstorade motorn 1953 och kallade modellen 3litre. 270 stycken hann byggas av den innan man lät Lagonda diskret försvinna från katalogerna 1958.

Men det är inte så lätt att ta kål på legender, ibland förkroppsligas dom och gör små korta gästspel i sinnevärlden. 
Som nämnts i inledningen så har Lagondanamnet återkommit lite då och då.
Först med Rapide, som i det mesta väsentligt var en Aston Martin men med Lagondas signatur och karosserna gjordes av Touring i Italien.
55 exemplar byggdes mellan 1961-65 med Aston Martins fina DB4 motor på 260 hästar. Sen stoppade man undan Lagonda längst in i arkivskåpet och dammade inte av det igen förrän 1974.
Då byggde man en serie fyrdörrars V8 bilar i sju exemplar, en rätt okänd föregångare till den kommande Aston Martin Lagonda som presenterades 1976.
Det här var ett radikalt hi-techskepp av mest extrema slag, den liknade ingenting annat - innan eller efter.
1980-talet var turbulent för Aston Martin men Lagondan överlevde ett antal rockader bland ägarna och stannade kvar i utbudet till 1989.  

1993 visades en studie från Vignale kallad Lagonda, och namnet kom även att sättas på några specialbyggda Virage kombis under den här tiden.  

Nästa gång Lagonda dyker upp är på en konceptbil 2009, en SUV... Som sades vara ett slags jubileumshylling, om än kanske missriktad sådan, till Wilbur Gunns första motorfordon, som byggdes i det där i trädgårdsskjulet i Staines 100 år innan.

Lagondas tidigaste alster såg primitiva ut, men var välbyggda.

Lagonda M45 roadster 1934 med karosseri från Wylders of Kew

Lagonda V12 1939, ansedd som en av de finaste bilarna av den tiden.

Lagonda 3 litre, som egentligen kan sägas vara en Bentley, då W.O Bentley själv låg bakom denna modell,

Lagonda Rapide 1963, byggd i 55 exemplar.

Den okända Lagondan som gjordes i sju exemplar. I stort sett en fyrdörrars Aston Martin V8.

Och den mer välkända Lagondan.

Lagonda Vignale 1993.

Och nya Lagonda som visades upp på genevesalongen 2009.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.