Trollstigen formligen svärmar av turister...
...och trots att vi i år inte tar upp mer än en parkeringsficka var vid turistcentret, är det rätt så jäkla trångt ändå. Flera kommer fram och frågar vad sjutton vi håller på med egentligen och vi lägger gärna ut texten och spårar lätt iväg. Till tonerna av Dire Straits görs vätskekontroll innan vi masar oss ner längs serpentinerna. Det irriterar som en sten i skon att det inte blir riktigt så njutbart som det hade kunnat bli. På ettan motorbromsar vi oss ner, med en toppnotering på svindlande 30 km/h.
Vid Trollveggen, 1800 meter VÄGG, möter vi ett par från Alta i Nordnorge som vi mer än gärna förklarar vårt syfte för – igen. Inga problem! Till slut går det automatiskt och ibland förutsätter vi omedvetet att de vi berättar för har vissa förkunskaper. ”Jo men tänddelarna har gått sörru så nu kör man på grundladd bara.”
Via Åndalsnes tar vi ut mot kusten och Atlanterhavsveien och för första gången blir vi lite besvikna. Det känns lite upphaussat och det är egentligen inte värt några omvägar. Vi tar tillbaka samma väg vi kom med en fadd eftersmak och skickar på mot Eidsvåg istället. På kvällen justerar vi avgassystem genom att backa upp mot trappan till ett dass. Djungeltrumman gick på byn om tre tokiga svenskar som barrikaderat byns raggarrundavändplats. "
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.