Moveo var tänkt att bli en ganska exklusiv coupé med kontinentalt snitt. Motorn kom från Meadows och var på 3 liter och hade kompressormatning, karossen byggdes av Jensen. Två större motorer fanns på listan men av allt att döma byggdes bara en enda Moveo 1932.
Herbert Austins Seven blev en stor succé och kom att bli en världsbil byggd på licens i flera länder. Många av dom kom att byggas om till nyttofordon men denna pickup är en fabriksbyggd provbil från 1927, men Austin kom aldrig att erbjuda en egen pickup på Seven.
1939 sågs den här lastbilsprototypen från Austin som verkar i det närmaste produktionsfärdig, förutom en egen elegant kaross hade denna dieselmotor, nånting som Austin aldrig hade laborerat med innan, antagligen avbröts projektet av krigsutbrottet.
Med krigsanknytning, efter första världskriget insåg man att förbanden torde mekaniseras fullt ut, och idéerna om hur ett motordrivet fordon bäst skulle bemästra svår terräng var många. Vapentillverkaren Vickers testade denna egensinniga halvbandvagn baserad på Wolseley 1925-26
I samarbete med italienska Pavesi så kom Armstrong-Siddeley 1927 fram till den här varianten som på antagligen goda grunder aldrig vidareutvecklades. Förutom en detalj som faktiskt förekommer på både militära fordon typ våra bandvagnar men även på entreprenadmaskiner, dumpers och dylikt, nämligen hydraulisk midjestyrning.
Omkring 1944 så utvecklade Standard i England denna lilla nätta Jeep för djungelförhållanden. Jungle bug kallades den och var troligen främst tänkt att användas i sydostasien. Dessutom var den så lätt att den skulle vara bärbar. Vilket dessa två chummy chaps demonstrerar här.
Efter krig kommer fred, så redan under krigsåren började man projektera en slags Jeep för civilbruk. I england byggde bland annat Standard Jeep-liknande fordon åt krigsmakten och runt 1944 hade man även denna prototypen kallad FGPV klar som skulle bli av mer kommersiell art.
Austin igen, A40 Dorset var en kortlivad tvådörrars modell av A40 Somerset, och ännu mer kortlivad var denna Dorset tourer prototyp som bara byggdes i ett provexemplar 1948. Dock kom denna karosstyp gå igen lite senare på Austins byggda i Australien.
1950 visades en radikalt ny sportvagnsprototyp från Triumph upp på Earls Court i London, men trots spännande kaross var chassi (från Standard Flying Nine) och motor (Standard Vanguard) allt annat än det, vägegenskaper och prestanda var även med den tidens mått mätt bedrövliga och projektet började om från början. 1952 visade man den mindre TR-1 och 1953 började man bygga den första TR-2 modellen i Triumphs framgångsrika TR-serie.
1957 så tänkte man hos Rover göra en civiliserad version av Land Rovern och tog fram denna eleganta prototyp som då kallades Road Rover. En Nomad på engelska. Projektet rann då ut i sanden men nästan 15 år senare så togs tråden upp igen när man presenterade Range Rover.
öregående fordon var den andra Road-Rovern, den första var ute på provkörningar redan 1955 och hade betydligt mer släktskap med den vanliga Land-Rovern.
Ersättaren till MG:s TF var MGA och man byggde flera olika varianter och provbilar inför denna nykonstruktion. Inte bara inbördes hos BMC utan flera utomstående formgivare kontaktades också, detta förslag med beteckningen EX214 kom från italienska Frua.
1959 och ett förslag på en uppdatering av MGA, med större coupé som mer liknar en sportkombi i profilen. ADO56 kallades detta projekt som dessutom skulle bli framhjulsdriven, men kom bort i hanteringen.
ADO56 var en av de märkliga hybrider som hade kommit fram genom samarbete med Bentley. En del andra Bentley projekt vid samma tid fick namn som Java och Burma, den här sportigare modellen hade arbetsnamnet Korea.
ADO61 var namnet på en ny stor kaross från BMC, också den var frukten av det temporära Bentley-samarbetet. Denna prototyp stod klar 1963, fast modellen som för konsumenterna kom att heta 3-litre visades inte officiellt förrän 1967. I stort sett var den identisk med ADO61 sånär på att den fick rektangulära enkla lyktor. 3-Litre var en avancerad modell och man kunde inte börja leverera bilarna förrän en bra bit in på 1968, och då hade man märkligt nog återgått till dubbla runda lampor igen istället.
Även en Wolseley-variant på ADO61 planerades under 1966, men skrinlades
I samma skrin hamnade även den lyxigare Vanden Plas modellen av ADO61.
Mini-marcos byggdes 1965-70 av Marcos och baserades på Austin-Morris Mini, hundkojan alltså, och såldes som byggsats. Dom var populära i racing och runt 1969 när sportkombi var riktigt hett så laborerades även med en sådan modell, här syns två olika varianter på temat av Mini-marcos men ingenting som kom till skott.
Av arbetet med Road-Rover som visades tidigare blev det ju till slut Range Rover 1970. Länge fanns den enbart som tvådörrars, men 1972 byggdes en prototyp med fyra dörrar. Kvarnarna malde ungefär lika långsamt denna gången för någon fyrdörrars Range Rover fanns inte att köpa förrän 1981.
Ungefär samtidigt experimenterades med en slags Range-Rover-Land-Rover bastard. SD-5 var tänkt att bli en mer urban modell, som skulle vara simpel i sin uppbyggnad och ha Range Roverns V8-motor. Detta var 1973 och bensinkrisen satte antagligen stopp för detta sidospår.
Jaguar XJ-S var en långkörare som byggdes mellan 1975 till 1996. Men 1982 gjorde man en Daimler-version av densamma på prov. Den saknade de utdragna bakstolparna som jaguaren hade men någon mer Daimler XJ-S kom aldrig att göras.
MG:s framgångsrika MGB lades ned 1980 och tillsammans med den hela Abingdon-fabriken. Men trots att modellen levt på övertid rätt länge var dess popularitet fortfarande enorm. eEn av entusiasterna som var villig att satsa på att rädda fabriken och MGB var ingen mindre än Aston Martins styrelsechef Alan Curtis. Med sig hade han ett konsortium som erbjöd 30 miljoner pund till British Leyland för hela anläggningen i Abingdon och rättigheterna till MGB. Förhandlingarna blev segdragna och under tiden kom Aston Martin också på obestånd och affären blåstes av. Men dessförinnan hade Curtis och hans finansiärer med hjälp av Aston Martins designer William Towns presenterat en faceliftad MGB för pressen i juni 1980.
1985 fanns MG bara kvar till namnet, som en sportigare modell av Austin Metro och Maestro, men man hade planer att bygga en modern öppen liten sportbil i samma anda som tidigare Midget, AR6 var arbetsnamnet för denna lilla trendiga roadster som aldrig kom att bli av.
