Nästa artikel
Vive la Viva!
Vauxhall Viva

Vive la Viva!

Publicerad 12 maj 2009 (uppdaterad 17 oktober 2013)
Carl Otto Gählman från Kalix berättar om hur han gav en Vauxhall Viva nytt liv - som rallyhjälte! I Klassiker 5/09 kan du läsa om när vi lånade hans bil och gjorde Kalixtrakten osäker under ett par dagar.

För ett år sedan fanns på Blocket till salu en Vauxhall Viva, en Viva -65:a som bara stod där och behövde ett nytt hem. Mitt stora, faderliga hjärta slog några extra volter, jag tyckte helt enkelt synd om den övergivna Vivan, hyrde en släpvagn och åkte en tidig lördagmorgon 400 km söderut längs E4:an från Kalix till Nordmaling.

Efter mycket övertalning ställde hustrun sedan drygt 35 år upp som resesällskap. Men som hon sade - hon skulle inte åka en meter längre än till Umeå (340 km)!

De sista 60 km gick strålande trots att hustrun inte satt där och sade när jag skulle bromsa, hur nära - eller långt ifrån - framförvarande jag skulle ligga (ja, ni förstår nog själva).

Snabb lastning, ett antal tusenlappar som byter ägare och så tillbaka mot Umeå. "Upplockning" av hustrun, som fördrivit dagen med shopping.

En sen lunch på en kinarestaurang och så - full (nåja) fart mot Kalix. Nio timmar efter avfärd åter på hemmaplan, faktiskt fullt möjligt då GPS:en håller stenkoll på var fartkamerorna så lömskt har placerats…

Väl hemma så vaknar man liksom upp - vad skall jag ha den till???

Absolut ingen skönhet och jag har ju faktiskt ett antal andra veteranbilar (Porsche 928, VW 1300, VW Scirocco GTI och en Rolls Royce Silver Shadow - fast det är ju hustruns 50-årspresent så den räknas inte!).

Jag sätter mig ner och funderar, jag funderar i drygt ett halvt år då plötsligt det norrbottniska ljuset plötsligt tänds. Jag blir nostalgisk, jag tänker tillbaka på ungdomsåren när jag körde rally med allt från Peugeot 204, via Amazon B16 till Saab V4, jag gör en rally-replika av Vivan.

Tyvärr kan jag inte påminna mig att jag - eller någon annan - någonsin sett en Viva i rallysammanhang, men snarlika Opel Kadett fanns det ju ett antal av i rallyskogarna - så det skall nog gå.

Snabb genomgång av vad som behöver göras för att få Vivan - efter 27 års dvala, senaste besiktningen 1982 - i besiktningsbart skick.

Nytt bakhjulslager, nya bakre hjulcylindrar, nya (täta) lister runt rutorna, nytt avgassystem - ja, det bör vara allt.

Advent, jul, nyår och norrbottnisk vinter - inte känner man direkt suget efter att få skruva i ett kallgarage…..

Rivning av inredning - varje gram är av yttersta vikt (vitsigt värre!) när det gäller att optimera fart och funktion.

Detta rallymonster måste få rätt viktfördelning för att kunna matcha dagens 4-hjulsdrivna vidunder!

Montering av diverse (nödvändiga) tillbehör, taksökare från en fiskebåt (!), kartläsarlampa, brandsläckare m.m, m.m.

Beställning av tid vid Bilprovningen - säkert tio (10) gånger framflyttad - det kom ju så mycket annat emellan - men så dagen med stort D, dagen D den 4 mars 2009.

Exakt kl 11.50 blinkar det på skärmen CBD 187. Äntligen! De tre besiktningskillarna dras likt flugor till en sockerbit till Vivan.

Inte att undra på, de flesta besiktningskillarna i Sverige har aldrig sett en livs levande Viva, ännu färre har sett den i rallymonsterutförande!

Till slut var det självaste stationschefen som drog det längsta strået - att få besiktiga denna fantastiska bil.

På med avgasslangen - fast det hade nog inte behövts, CO-halten knappt mätbar, 0,1 - som en kat-renad bil! Och här säger en del miljösnubbar att vi veteranfordonsägare "skitar ner luften"

Bromsprovet. Inget att tala om för en 44-årig Viva. Joo, för resten - om det nu inte hade varit för det där med rörelsereserven!

Efter en (längre) provtur - man förstår ju stationschefen, det är inte var dag han har möjlighet att sitta i en Viva från Vauxhall Rallye Team. Det gäller att passa på när tillfälle ges!

(Nästan) rent protokoll! Var det någon som hade väntat något annat?

Nu återstår bara att hitta några tidtypiska skålade stolar, några avgörande finjusteringar för att få de 43 hästarna samspelta och att vårsolen skall tina upp norrbottningarna.

För som innehavare av detta monster vill man ju inte vara ensam på vägarna - man vill dela med sig av ögonfröjden och det likt nostalgisk musik välklingande aggressiva motorljudet och - man vill ju synas!

Hoppas att jag får med frugan i Vivan i sommar, hon säger att hon trots allt föredrar Rollsen.

Inspirerad, intresserad? Ja, jag kan faktiskt tänka mig att sälja den för en ringa penning! I annat fall kan ett antal sponsorer höra av sig - för det finns några lediga platser ännu…

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.