Eftersom namnsdagsbilarna i Klassiker berör modellnamn och inte märkesnamn kommer det här inte att handla om tjeckiska Aero Minor. Men det kan vara värt att nämna att den hade diskutabel kvalitet och tvåcylindrig tvåtaktsmotor och var väldigt köttbullelik till formen. Den hade för övrigt namnsdag den 23 maj. Det kommer heller inte handla om Aerocar, den amerikanska flygbilen.
Därmed kommer vi osökt in på en annan liten tillverkare från ett litet land, som också började med runda bilar med flyg i generna. 1983 hade Saab framställt 100 000 turbobilar. Var tredje Saab var en turbomatad version och runt hörnet väntade nästa modell, Saab 9000 som också markerade sin status som prestigebil med turbo. Men denna fokusering på turbo fanns det en risk att Saab tappade det magiska skimret kring den avgasdrivna kompressorn, något man dock kom att aktivt jobba för på 1990-talet då man jämställde turboaggregatet med en generator - knäppskallar.
Men nu var det 1980-tal och turbo var hett. Och ännu hetare blev det med Aero, receptet för att markera att Saab Turbo var något alldeles speciellt.
Till 9000 hade Saab tagit fram en mer tekniskt avancerad motor med grundforskningen gjord med rallymotorer. Maskinen presenterades på Genèvesalongen i mars 1983, och den hade dubbla överliggande kamaxlar, 16 ventiler och APC, Automatic Performance Control. Förbränningsrummen kunde göras optimala med centralt monterat tändstift och med laddluftkylare kunde motorn prestera upp till 200 hk.
I likhet med turboöverhalningen av gamla 99:an beslutade Saab att 900:an skulle kunna köpas med 9000-motor, i en speciell högprestandaversion - Aero.
Här stod Saab på höjden av coolhetsskalan, med tuffa Aero, med 900 cabriolet på gång och Saab 9000 klar för presentation.
1984 var den första årsmodellen av 900 Aero. Den hade sänkt och uppstyvat chassi och speciella plastkjolar, faktiskt riktigt snygga, vilka designats i samarbete med engelska I.A.D. Saab Turbo 16 Aero skulle därmed kunna prestera 220 km/h med 175 hk. Den fanns bara som tredörrars combi coupé. Helst skulle den vara svart.
Aeronamnet användes sedan för att markera just sportigare sättningar och utrustning på 9000 som när den lanserades i USA 1993 beskrevs kunna prestera bättre än Ferrari Testarossa och Porsche 911 Carrera 4 - när det kom till omkörning, 50-75 MPH.
Alla som kört en 9000 Aero vet att den just i omkörningssituationer är en riktig raket, med sin 2,3-liters turbomotor på 225 hk, exakt 200 mer än märkets första bil. Samma gummibandsegenskaper var också prioriterade i 9-3 och 9-5 Aero. Den för puritanerna äkta 900 Aero tillverkades fram till 1993.
Saab 900 Aero -88 - vilken vagn!
Så såg den ut inuti
Aero-namnet har sedan 1980-talet använts på toppmodellerna. Här är en 9-3 från 2001.
Konceptbilen AeroX.
Sedan har vi Willys Aero. En personbil byggd av Willys Overland, senare Kaiser-Willys Corporation, mellan 1952-55. Willys Aero fanns med flera tilläggsnamn som Ace, Lark, Eagle och Wing. Den enklaste Lark hade fyrcylindrig maskin, resten raka sexor. Willys Aero fortsatte sin bana i Brasilien med namnet Aero 2600 och ny frontdesign. Den tillverkades i Sydamerika 1960-72. Totalt gjordes drygt 200 000 bilar på de båda kontinenterna.
Slutligen Morgan Aero 8. Den i särklass fulaste Morganbil som framställts, fast det var aldrig någon motorjournalist som vågade säga av någon slags påklistrad vördnad inför den lilla, lilla bilfabriken som gör allt bakvänt och omodernt men lyckas ändå. Aero 8 har ruggiga prestanda med V8 från BMW. Vid senaste uppdateringen har den gjorts en gnutta mindre vindögd - men är fortfarande något av det fulaste som går att hitta. Morgan Aero Eight har redan haft namnsdag den 28/3 men får vara med ändå. Vi tycker nämligen lite synd om den.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.