Hösten 1980 ingicks ett avtal mellan det då självständiga och ekonomiskt pressade Alfa Romeo och Nissan Motors om ett samarbete kring en bil i Golfklassen, en billig ersättare för Alfasud.
Grunden för bilmodellen blev Nissan Cherry som efter smärre modifieringar döptes till Alfa Romeo Arna, en förkortning av Alfa Romeo Nissan Autoveicoli.
Italiensk design och temperament kombinerat med japansk kvalitet var en god idé. Problemet var att respektive land åtog sig fel område. Japan stod för design och Italien för elsystem samt mekanik.
Resultatet blev förödande; en på gränsen till straffbart ful bil med tvivelaktig byggkvalitet och konstanta elproblem. Debuten skedde 1983 under bilutställningen i Frankfurt. Alfister världen runt vred sig i smärta.
Dessutom stod italienarna för själva tillverkningen. Från Nissan i Japan skeppades karosser, inredning och bakvagn till den nybyggda fabriken i Pratola Serra strax öster om Neapel. Från Alfa Romeo Alfasud plockades motor, växellåda och framvagn.
Under de år som bilen byggdes erbjöds fyra olika boxermotorer: 1,2 liter med 61 eller 68 hk, 1,3 liter med 86 hk och till sist den våldsamt starka 1,5 TI med 95 hk med den aktningsvärda toppfarten 175 km/h.
Tanken må ha varit god, men Alfa Romeo Arna blev en flopp utan dess like. När produktionen upphörde 1987 hade bara 53 047 exemplar tillverkats.
Den modernare och något större Alfa 33 som lanserades samtidigt med Arna fick ta över försäljningen. 1986 såldes Alfa Romeo till Fiat som bildade Alfa Lancia S.p.a.
Vad har hänt? Har Arnan stannat vid vägkanten? Tur att den välklädde föraren tog med sig tidningen.
Om det var något som Arna inte gjorde så var det att sätta färg på vägen. Möjligen med oljefläckar.
Ämnen i artikeln
Namnsdagsbilen
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.