Grattis Monte Carlo!

Med en av de sportbilar med V8-motorer från Ford som han byggde i små serier blev Sidney Allard 1952 totalsegrare i Monte Carlo-rallyt. För att fira detta utvecklade han en ny modell P2 som kallades Allard Monte Carlo Saloon. För att komma åt V8- motorn tippade man hela bilfronten framåt. Det gjordes med inbyggda hydraulcylindrar som trycksattes med en handpump vid förarplatsen. P2 framställdes i 11 exemplar.

I det dittills av Ford Thunderbird dominerade segmentet personal luxury cars introducerades 1970 Chevrolet Monte Carlo. Den blev oerhört populär och i flera år den mest sålda av Chevrolets många olika modeller. Monte Carlo fanns i fyra generationer 1970 -1988, alla baserade på den bakhjulsdrivna Malibu som den överlevde med fem år. Efter ett uppehåll på sex år återkom den med framhjulsdrift i två generationer 1995-2007. Då blev den en coupévariant av Lumina och senare Impala. Bilden visar en 78:a, den första i tredje generationen.

Franska Ford lät 1951 karossmakaren Facel med Vedette som bas bygga en vacker coupé som döptes till Ford Comète. Den hade Vedettes lilla V8-motor men från 1954 monterades i stället den stora flathead V8:an på 3,9 liter, varefter bilen kallades Comète Monte-Carlo. Utvändigt skilde sig denna från den första Comète genom ett glest rutnät i grillen, ett scoop på huven och trådekerhjul. Tillverkningen upphörde på sommaren 1955 sedan Simca tagit över Fords franska fabriker.

Lancia vann Monte Carlorallyt 1972 och det celebrerades med en specialmodell som kallades Montecarlo - Lancia skrev namnet i ett ord. Specialmodellen var en dekalförsedd Fulvia 1.3S men vinnarbilen var den vassare Fulvia 1.6HF. Mer känd är den Lancia Montecarlo som med mittmotor tillverkades i 5 794 exemplar åren 1974 till 1981. Det var en design av Pininfarina på uppdrag av Fiat som blev en Lancia. Först såldes den som Beta Montecarlo men i sin andra upplaga från 1979 enbart som Montecarlo. Kraftkälla var den twincammotor som drev Betaserien i övrigt.

Saab sportiga ambitioner radas enklast upp i tidsordning enligt följande: 94 Sonett, 93GT, 96GT, Sport, Monte Carlo 850, Monte Carlo V4 och där gör vi halt.
För enkelt är det egentligen inte, ty i USA fanns aldrig någon Saab Sport. Där hette modellen Grandturismo 850 för att 1964 bli Monte Carlo 850 för att markera märkets triumf med en totalseger i det klassiska rallyt 1962 och 1963.
Monte Carlo beteckningen på vår marknad dök upp 1966, den andra årsmodellen av långnosen. Så länge tvåtakt hörde till konceptet var MC detsamma som att maskinen var trimmad, men när V4:an kom 1967 innebar Monte Carlo beteckningen bara en högre utrustningsgrad. Motorn var densamma.
1968 var sista årsmodellen och då hade karossen fått den lite högre vindrutan.

Frestelsen var givetvis för stor när det på 1990-talet behövdes lite extra surr kring Saab 9-3. Man plockade ånyo fram beteckningen Monte Carlo och klistrade en ganska kackig sticker på instrumentpanelen på 195 limiterade bilar alla lackerade i knallgult. Till det kom ett sportchassi med 16-tumshjul. 9-3 Monte Carlo fanns som tre- och femdörrars combicoupé.
Monte Carlo var också beteckningen på en kulör som erbjöds till den trimmade versionen 9-3. Kulören var - gul. Samma gula som editionen 9-3 Monte Carlo. Saab ska alltid hålla på att krångla.

Triumph vann en klasseger i 1934 års Monte Carlorally. Förare var Donald Healey, då experimentingenjör hos Triumph som ännu var en självständig tillverkare. Den Triumph Gloria Monte Carlo som han utvecklade blev inte klar i tid till rallyt 1934 men producerades som katalogmodell till 1935. Den hade halvtoppmotor från Coventry Climax på 1232 cc och 48 hk

Mini Cooper Monte Carlo var en av 1990-talets otaliga Limited Editions av hundkojan. Den fanns bara 1994. Dekaltrimmad och i rött eller svart med vitt tak. Inredningen var tvåfärgad i rött och kräm som på 60-talets Cooper. Traditionellt vita instrumenttavlor stod det i broschyren. Dåligt påläst, för originalet hade alltid svarta.