Nästa artikel
Esso: servicepunkten
Mackar att minnas

Esso: servicepunkten

Publicerad 22 mars 2014 (uppdaterad 30 mars 2014)
Vart tog alla dessa käcka minicyklar vägen?
Det fanns ett otal fabrikat. En och annan snålade med utvecklingspengar på snabblåsningen av gångjärnet mitt på ramen. Det var mera snabb än låsning. Dumt. Efter några år kunde redan vingliga köregenskaper krönas med ett rejält ramaskri när gängorna rappade upp utan förvarning.

Fördelarna med en vikbar ram blev som mest uppenbara på väg till soptippen. Det fick plats oväntat mycket annat skräp i bagageutrymmet tack vare minicykelns förmåga att kura ihop sig.

Bara en av Essomackens reklamskyltar skulle gå att sälja för dyra pengar på auktions-sajten. Tre av fyra papperskorgar upphöjdes inte till designikoner, och den fjärde var av den minst attraktiva storleken. Inte heller pumparna hade någon framgång i framtiden. Nostalgistatusen dröjde, och konstfiberskjortor av en viss sort blev aldrig heta i vintagebutiken. Aldrig någonsin.

Fast inget av hade Bengt Nilsson en sysning om. Han hade ju bara cyklat ner till Esso för att köpa snus.

Bilden är en av dem som togs av Essos utsända på 1950-, 1960- och 1970-talet och var avsedd för internt bruk. Syftet var att dokumentera, att visa upp goda och dåliga exempel. Fotografierna lämnar tekniskt sett ofta en hel del övrigt att önska men tittvärdet är på topp. Arne Schelin räddade samlingen från soptippen i sista stund och har skannat in dem.
 
Bilder från Arne Schelins arkiv.

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.