Vi tittar lite närmare på vad det egentligen var för modeller i fredagens quiz.
Det är ett fascinernade att se arbetet bakom kulisserna, hur en ny design blir till och vilket otroligt arbete som ligger bakom. Från skisser, till modeller som karvats fram i trä eller lera, putsas, ändras och förfinas i olika skepnader tills slutresultatet syns. Och betänk att lika mycket arbete ligger även bakom de bilar som aldrig nånsin blev av.
Detta skulle kanske blivit en Ford Mustang? Daterat hösten 1970 innebär att det är Mustang II som börjar ta sin form. En hel del olika förslag togs fram, men så här radikalt blev det ju inte.
Mustang II som den till slut blev.
En salig blandning, General motors studio 1956 tedde sig delvis som ett skräckkabinett...
Här har man tagit en hel del element från olika slags ”dream cars” och tryckt ihop på en och samma bil. Vissa saker kom att gå igen, kofångarna syns på Cadillac redan 1957, dubbla lyktor kom senare samma år på en del modeller. Bakskärmarnas profil går igen på Pontiac 1958, mycket annat gjorde det inte. För
1959 års modeller kom i slutändan att ha helt annan profil.
Cadillac 1959 blev betydligt slankare, lägre, och längre.
George Romney och Dick Teague i samspråk över en modell, och det säger ju att vi är hos American Motors. Dick Teague hade en gång börjat hos GM, sen hamnade han hos Packard innan han plockades över till AMC 1959.
Strax innan hade George Romney sopat rent i den saliga röran av Hudson/Nash/Rambler som han hade tagit över. De helt nya modellerna därifrån kom att bli betydligt mer rationella än exemplet ovan.
Teague kom att bli AMC trogen länge och hans sist verk för firman blev AMC Pacer.
BMW ville upp i prestigeklassen och det med en sexcylindig motor i en ny kaross, den kom 1969 och kallades E3. Ovan ser vi Bertones variant, Michelotti var också inkopplad på fallet. Deras två former renskrevs sen av Willhelm Hofmeister till BMW 2500, senare 3,0 som vi även känner den som.
I England arbetades det fram massor med intressanta modeller som aldrig fick se dagens ljus, modellen ovan framtagen av Michelotti kallades internt för projekt P10, och mer om dessa skrevs om här: Rovers försvunna P
Just P10 kom dock att gå vidare till färdig produkt, om än en kortlivad sådan, då designen togs upp av Leyland i Australien och deras modell P76.
Jomenvisst är det en Volvo, eller rättare saget en Volvo som aldrig blev. Projekt P172 var en synnerligen elegant coupé som kom ganska långt i arbetet. En fullskalig modell lackades mörkblå och visades upp men sen drogs proppen ur.
Fenor, fenor mera fenor, femtiotalets formkitch smittade av sig i allt från stort till smått.
Denna lilla modell är ett tidigt utkast till hur man tänkte sig nya Saab 96 skulle komma att bli. Nu kom ju förändringarna inte bli särskilt drastiska på 96:an gentemot 93, men en liten antydan till fenor sågs dock på Saab 95.
Så till Volvo igen. Här en fullskalemodel framkarvad i trä. Den skal så småningom bli modellen PV60.
Fast av bilden att döma så verkar PV60 från början vara tänkt att bli en mycket större bil än den blev när den presenterades 1944. Här ser man tydliga stylinginfluenser från Ford, fast slutresultatet blev mer likt en Pontiac...
800-serien genomgick också en ansiktslyftning, men båda två var egentligen i grund och botten uppsnofsade 30-talsmodeller.
Så till det turbulenta England igen, MG påbörjade projektet ADO21 som skulle bli en ny modern sportbil att att upp konkurrensen med de populära Fiat X1/9 och Porsche 914.
Nu blev det inte riktigt så utan stafettpinnen gick vidare inom Leyland och togs upp av Triumph, vars modell TR7 fick en del gener från ADO21 istället.
Den glade gentlemannen är George Walker, vid tiden både designchef och vice president hos Ford.
Av modellen och bilderna på vägen att döma jobbar man i det här hörnet på kommande Edsel.
När den väl stod färdig sågs den förvisso som radikal men ändå inget mot vad dessa utkast några år tidigare visar. Minerna var heller inte så glada när det stod klart att den nya Edsel kom att bli en jätteflopp.
Edsel lite närmare en verklig bil, modell daterad juli 1955. För Edsels form ansvarade Roy Brown jr, som man kan säga skickades i exil efter Edselfiaskot. Han tog över ritbordet hos Ford i England istället och från hans penna kom bland annat Ford Cortina.
Detta skulle kanske blivit en Ford Mustang? Daterat hösten 1970 innebär att det är Mustang II som börjar ta sin form. En hel del olika förslag togs fram, men så här radikalt blev det ju inte.
Mustang II som den till slut blev.
En salig blandning, General motors studio 1956 tedde sig delvis som ett skräckkabinett...
Här har man tagit en hel del element från olika slags ”dream cars” och tryckt ihop på en och samma bil. Vissa saker kom att gå igen, kofångarna syns på Cadillac redan 1957, dubbla lyktor kom senare samma år på en del modeller. Bakskärmarnas profil går igen på Pontiac 1958, mycket annat gjorde det inte. För
1959 års modeller kom i slutändan att ha helt annan profil.
Cadillac 1959 blev betydligt slankare, lägre, och längre.
George Romney och Dick Teague i samspråk över en modell, och det säger ju att vi är hos American Motors. Dick Teague hade en gång börjat hos GM, sen hamnade han hos Packard innan han plockades över till AMC 1959.
Strax innan hade George Romney sopat rent i den saliga röran av Hudson/Nash/Rambler som han hade tagit över. De helt nya modellerna därifrån kom att bli betydligt mer rationella än exemplet ovan.
Teague kom att bli AMC trogen länge och hans sist verk för firman blev AMC Pacer.
BMW ville upp i prestigeklassen och det med en sexcylindig motor i en ny kaross, den kom 1969 och kallades E3. Ovan ser vi Bertones variant, Michelotti var också inkopplad på fallet. Deras två former renskrevs sen av Willhelm Hofmeister till BMW 2500, senare 3,0 som vi även känner den som.
I England arbetades det fram massor med intressanta modeller som aldrig fick se dagens ljus, modellen ovan framtagen av Michelotti kallades internt för projekt P10, och mer om dessa skrevs om här: Rovers försvunna P
Just P10 kom dock att gå vidare till färdig produkt, om än en kortlivad sådan, då designen togs upp av Leyland i Australien och deras modell P76.
Jomenvisst är det en Volvo, eller rättare saget en Volvo som aldrig blev. Projekt P172 var en synnerligen elegant coupé som kom ganska långt i arbetet. En fullskalig modell lackades mörkblå och visades upp men sen drogs proppen ur.
Fenor, fenor mera fenor, femtiotalets formkitch smittade av sig i allt från stort till smått.
Denna lilla modell är ett tidigt utkast till hur man tänkte sig nya Saab 96 skulle komma att bli. Nu kom ju förändringarna inte bli särskilt drastiska på 96:an gentemot 93, men en liten antydan till fenor sågs dock på Saab 95.
Så till Volvo igen. Här en fullskalemodel framkarvad i trä. Den skal så småningom bli modellen PV60.
Fast av bilden att döma så verkar PV60 från början vara tänkt att bli en mycket större bil än den blev när den presenterades 1944. Här ser man tydliga stylinginfluenser från Ford, fast slutresultatet blev mer likt en Pontiac...
800-serien genomgick också en ansiktslyftning, men båda två var egentligen i grund och botten uppsnofsade 30-talsmodeller.
Så till det turbulenta England igen, MG påbörjade projektet ADO21 som skulle bli en ny modern sportbil att att upp konkurrensen med de populära Fiat X1/9 och Porsche 914.
Nu blev det inte riktigt så utan stafettpinnen gick vidare inom Leyland och togs upp av Triumph, vars modell TR7 fick en del gener från ADO21 istället.
Den glade gentlemannen är George Walker, vid tiden både designchef och vice president hos Ford.
Av modellen och bilderna på vägen att döma jobbar man i det här hörnet på kommande Edsel.
När den väl stod färdig sågs den förvisso som radikal men ändå inget mot vad dessa utkast några år tidigare visar. Minerna var heller inte så glada när det stod klart att den nya Edsel kom att bli en jätteflopp.
Edsel lite närmare en verklig bil, modell daterad juli 1955. För Edsels form ansvarade Roy Brown jr, som man kan säga skickades i exil efter Edselfiaskot. Han tog över ritbordet hos Ford i England istället och från hans penna kom bland annat Ford Cortina.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.