Iso Rivolta tog steget från att tillverka små enkla minibilar till fullfjädrade lyxbilar utan att passera något däremellan.
Renzo Rivoltas företag Isothermos gjorde kylskåp och köksutrustning.
År 1948 började man tillverka skotrar vilket kom att bli huvudnäringen och kylskåpsfabriken bytte namn till Iso autoveicoli 1953.
Året efter kom deras lilla succé ISETTA - bubbelbilen. Det kom inte göras särskilt många Isettas i Isos egen regi, men man sålde licenser och fick in royalties. Detta blev en bra grundplåt för Renzo Rivoltas nästa steg. Han ville bygga snabba sportbilar och lyxiga GT-bilar istället för små minibilar.
Till hjälp tog han de bästa. Giotto Bizzarrini hade precis blivit arbetslös efter utvecklat 250GTO hos Ferrari. Han kom att stå för de tekniska ingridienserna. Skalet runt detta kom att göras av den unge talangfulle Giorgetto Giugiaro som då var anställd hos Bertone.
Chassiet som Bizzarrini kom fram med var ett slapgs plattformchassi i stål. i det sattes det baktill en avancerad De Dionaxel med skivor placerade längst in. Fram där sattes det en V8 från Chevrolet Corvette!
Renzos idé var att få till en lyxig bil som kunde brukas dagligen utan bekymmer. Ferrari, Aston Martin och de andra hade egna ganska komplicerade maskiner som var dyra att serva och underhålla. Chevrolets 5,3 liters 327" V8 gav tillräcklig kraft för att spela i GT-ligan med prestanda, med beprövad teknik blev det enklare och billigare också.
År 1948 började man tillverka skotrar vilket kom att bli huvudnäringen och kylskåpsfabriken bytte namn till Iso autoveicoli 1953.
Året efter kom deras lilla succé ISETTA - bubbelbilen. Det kom inte göras särskilt många Isettas i Isos egen regi, men man sålde licenser och fick in royalties. Detta blev en bra grundplåt för Renzo Rivoltas nästa steg. Han ville bygga snabba sportbilar och lyxiga GT-bilar istället för små minibilar.
Till hjälp tog han de bästa. Giotto Bizzarrini hade precis blivit arbetslös efter utvecklat 250GTO hos Ferrari. Han kom att stå för de tekniska ingridienserna. Skalet runt detta kom att göras av den unge talangfulle Giorgetto Giugiaro som då var anställd hos Bertone.
Chassiet som Bizzarrini kom fram med var ett slapgs plattformchassi i stål. i det sattes det baktill en avancerad De Dionaxel med skivor placerade längst in. Fram där sattes det en V8 från Chevrolet Corvette!
Renzos idé var att få till en lyxig bil som kunde brukas dagligen utan bekymmer. Ferrari, Aston Martin och de andra hade egna ganska komplicerade maskiner som var dyra att serva och underhålla. Chevrolets 5,3 liters 327" V8 gav tillräcklig kraft för att spela i GT-ligan med prestanda, med beprövad teknik blev det enklare och billigare också.
På Turinmässan 1962 visades den upp för första gången och mottagandet blev översvallande för bilen som tekniskt sett saknade namn.
Den kallades för IR300, det stod för Iso Rivolta - 300 hästkrafter.
Motorpressen var smått lyriska över den nya Iso Rivoltan, en välbalanserad bil med eminent väghålning. Superba bromsar och lika superba prestanda.
0-100 avverkades på 8,4 sekunder och toppfart på 220km/h
Och man färdades ombonat och bekvämt i dessa farter.
Den kallades för IR300, det stod för Iso Rivolta - 300 hästkrafter.
Motorpressen var smått lyriska över den nya Iso Rivoltan, en välbalanserad bil med eminent väghålning. Superba bromsar och lika superba prestanda.
0-100 avverkades på 8,4 sekunder och toppfart på 220km/h
Och man färdades ombonat och bekvämt i dessa farter.
Lite senare kom en uppgraderad version på 340 hästkrafter och den kallades då för IR340. Med den gick det någon halvsekund snabbare att nå 100km/h, och fanns dessutom att få med femväxlad låda.
Av de totalt 797 stycken som gjordes var det 167 köpare som fick sig en IR340. IR300/340 gjordes fram till 1970 och försäljningen gick ned kraftigt de sista åren. Det var dags för en ersättare, den hette Lele och kom ut 1969.
Men med en slutsiffra på 797 stycken av den första lyxbilen från Iso var det en rätt imponerande siffra. IR300 var ju aldrig tänkt att bli någon massproducerad dussinbil.
Det kom dessutom vara produktionsrekord bland Iso Rivoltas modeller, som ju dock inte kom att bli så många de följande åren.
Av de totalt 797 stycken som gjordes var det 167 köpare som fick sig en IR340. IR300/340 gjordes fram till 1970 och försäljningen gick ned kraftigt de sista åren. Det var dags för en ersättare, den hette Lele och kom ut 1969.
Men med en slutsiffra på 797 stycken av den första lyxbilen från Iso var det en rätt imponerande siffra. IR300 var ju aldrig tänkt att bli någon massproducerad dussinbil.
Det kom dessutom vara produktionsrekord bland Iso Rivoltas modeller, som ju dock inte kom att bli så många de följande åren.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.