Gustaf Linder i Västerås tog som vanligt sin Citroën Ami 8 Weekend för att handla. Den med 32 hästar och cementgrå lack. Det var bara det att affären låg i Ryssland.
Gustaf Linder blev lite sugen på långtur. Helst under något kontemplativa och gärna djupfrysta former. Så han riktade den aningen konkava motorhuven österut. Mot Ryssland.
Förra årets tur med Amin gick till Norra Ishavet och Kirkenes, vi skrev om trippen i nummer 4/2008. En resa som gav mersmak, men som också höjde kraven på stimulans.
- Jag läste om Klassikers resa till Ryssland och Karelen. Jag blev väldigt sugen, säger Gustaf när vi träffar honom direkt utrullad från Finlandsbåten.
- Det gick inte. Det gick bara inte. Vägarna var hemska. Hela bilen höll på att skaka sönder. Jag har aldrig varit med om något värre.
- Sen ville dom knappt släppa in mig vid gränsen. Jag hade ett renskinn i bilen som inte hade intyg från en veterinär.
De ambitiösa färdplanerna skars ner till att omfatta ett tjugotal mil in i Ryssland. Gustaf stålsatte sig när lusten att vända tillbaka precis höll på att ta överhanden. Han skakade sig fram de sista tolv milen till Jyskyjärvi. Några souvenirer skulle det väl ändå finnas?
Jodå, det blev ordentlig shopping i centrala byn. Någon form av bröd, någon form av konserv (med en höna på) och lite annat smått och gott lastades in i kombidelen. De fick plats precis bredvid stapeln av ved.
Sedan vände resan 180 grader och återigen fick Gustaf nöjet att ta del av de ryska byråkratin vid gränsen, där inspektörerna visade särskilt intresse för de kraftfullt skumgummi-lindade värmekamrarna.
- Det blev iallafall 120 mil i Finland. Inte dumt. Det var två grader i bilen och den gick helt perfekt.
Förra årets tur med Amin gick till Norra Ishavet och Kirkenes, vi skrev om trippen i nummer 4/2008. En resa som gav mersmak, men som också höjde kraven på stimulans.
- Jag läste om Klassikers resa till Ryssland och Karelen. Jag blev väldigt sugen, säger Gustaf när vi träffar honom direkt utrullad från Finlandsbåten.
- Det gick inte. Det gick bara inte. Vägarna var hemska. Hela bilen höll på att skaka sönder. Jag har aldrig varit med om något värre.
- Sen ville dom knappt släppa in mig vid gränsen. Jag hade ett renskinn i bilen som inte hade intyg från en veterinär.
De ambitiösa färdplanerna skars ner till att omfatta ett tjugotal mil in i Ryssland. Gustaf stålsatte sig när lusten att vända tillbaka precis höll på att ta överhanden. Han skakade sig fram de sista tolv milen till Jyskyjärvi. Några souvenirer skulle det väl ändå finnas?
Jodå, det blev ordentlig shopping i centrala byn. Någon form av bröd, någon form av konserv (med en höna på) och lite annat smått och gott lastades in i kombidelen. De fick plats precis bredvid stapeln av ved.
Sedan vände resan 180 grader och återigen fick Gustaf nöjet att ta del av de ryska byråkratin vid gränsen, där inspektörerna visade särskilt intresse för de kraftfullt skumgummi-lindade värmekamrarna.
- Det blev iallafall 120 mil i Finland. Inte dumt. Det var två grader i bilen och den gick helt perfekt.
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.