Plan 53 går ut på att få ihop en Chevrolet 1953 som stått i närmare 50 år och sedan köra den för egen maskin till Klassikers höstträff på Wenngarn. Det är 69 dagar kvar.
Chevroleten gav varken mig eller Kåre någon ro. Redan på plats hos Uno sjösattes en idé om att köpa liket tillsammans. Alltså i samma anda som på som den gamla goda tiden med en del raggare som hade samägda bilar och kollektivt bilåka som största intresse.
Jag vet egentligen inte vem av oss som kom på denna befängda ide med att raggaräga gamlingen. Kåre är ibland snabb men hur som så utvecklade jag detta eventuella tillsammansbilägande med en idé: Att demonjobba och inte renovera utan bara laga, för att sedan kunna bjuda våra respektive på en trivsam bilresa i baksätet i -53:an till Wenngarn och Klassikers bilträff nu i höst.
Kåre som aldrig direkt varit någon återhållsam taktiker tyckte givetvis att det var en utmärkt idé. En weekend på slott skulle ju fruarna verkligen gilla och då återstod bara att försöka komma överens med Uno.
Hur mycket jobb det innebar med Chevan var av sekundär betydelse...
Uno var ju på väg att annonsera ut Chevan men ett pris var svårare att få fram. Kåre och jag lade ett vad vi tyckte seriöst bud på plats – som bemöttes med att "Ejae... vi kom väl nog överens".
Några dagar senare ringde jag upp Uno och jodå, vi pratade Chevrolet... och om Chrysler, Valianter... och om Fordar. Det surrades även om några motorcyklar, grannens moped och även om några gemensamma vänner, kamraters kamrater och givetvis om väder och vind.
Nycklarna hade Uno hittat igen, det sa han flera gånger under samtalet som varade i närmare en timme.
Men priset var fortfarande en stor gåta. För även om det var ett himla trevligt samtal så var Unos tanke om vad han egentligen ville ha för -53:an fortfarande ett nästan helt outforskat ämne.
Hur som helst så hade vi nog gjort ändå gjort ett rejält avtryck hos Uno för han lovade att inte annonsera ut bilen. Dessutom ringde han flera gånger för att berätta att han plockat fram några prylar och att ängen nu var slagen så att motorn kunde lyftas fram ur ladan.
"Vi tar med oss vårtt bud i kontanter och åker och hämtar Chevan på torsdag", menade Kåre och så fick det bli.
Vi krokade på en biltrailer efter Unimogen och tog med oss de två kamraterna Magnus Myrenhammar och Urban Lindgren som hjälp.
Uno var på ett strålande humör, detta var lite av veckans händelse i byn och med låsta hjul kopplade vi fast gamlingen efter Unimogen för att dra fram den på gården och till den väntande biltrailern.
69 dagar kvar...
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Jag vet egentligen inte vem av oss som kom på denna befängda ide med att raggaräga gamlingen. Kåre är ibland snabb men hur som så utvecklade jag detta eventuella tillsammansbilägande med en idé: Att demonjobba och inte renovera utan bara laga, för att sedan kunna bjuda våra respektive på en trivsam bilresa i baksätet i -53:an till Wenngarn och Klassikers bilträff nu i höst.
Kåre som aldrig direkt varit någon återhållsam taktiker tyckte givetvis att det var en utmärkt idé. En weekend på slott skulle ju fruarna verkligen gilla och då återstod bara att försöka komma överens med Uno.
Hur mycket jobb det innebar med Chevan var av sekundär betydelse...
Uno var ju på väg att annonsera ut Chevan men ett pris var svårare att få fram. Kåre och jag lade ett vad vi tyckte seriöst bud på plats – som bemöttes med att "Ejae... vi kom väl nog överens".
Några dagar senare ringde jag upp Uno och jodå, vi pratade Chevrolet... och om Chrysler, Valianter... och om Fordar. Det surrades även om några motorcyklar, grannens moped och även om några gemensamma vänner, kamraters kamrater och givetvis om väder och vind.
Nycklarna hade Uno hittat igen, det sa han flera gånger under samtalet som varade i närmare en timme.
Men priset var fortfarande en stor gåta. För även om det var ett himla trevligt samtal så var Unos tanke om vad han egentligen ville ha för -53:an fortfarande ett nästan helt outforskat ämne.
Hur som helst så hade vi nog gjort ändå gjort ett rejält avtryck hos Uno för han lovade att inte annonsera ut bilen. Dessutom ringde han flera gånger för att berätta att han plockat fram några prylar och att ängen nu var slagen så att motorn kunde lyftas fram ur ladan.
"Vi tar med oss vårtt bud i kontanter och åker och hämtar Chevan på torsdag", menade Kåre och så fick det bli.
Vi krokade på en biltrailer efter Unimogen och tog med oss de två kamraterna Magnus Myrenhammar och Urban Lindgren som hjälp.
Uno var på ett strålande humör, detta var lite av veckans händelse i byn och med låsta hjul kopplade vi fast gamlingen efter Unimogen för att dra fram den på gården och till den väntande biltrailern.
69 dagar kvar...
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Vi skrev ett kvitto på köpet mot bakluckan ute på ängen sedan var det klart
Motorn stod längst inne i en lada. Som tur fanns både en bakre dörr och resurser på gården att lyfta med.
Mer från Klassiker
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.