Nästa artikel
Den optimala miljöbilen
Saab 96 1980

Den optimala miljöbilen

Publicerad 17 mars 2007 (uppdaterad 23 oktober 2013)
En bil som tankar sig själv, vaxar sig själv och på egen hand far till besiktningen - längtar vi inte alla efter en sådan? Claes Johansson tror sig äga just en dylik - en riktigt brun miljöbil.

Likt ett utryckningsfordon står den nytankad och klar i ett
vitkalkat garage med rätt avstånd till Småland. En Saab 96 V4 1980.
Chamottebrun. Trumpetdekalen är intakt, klistrad på den svarta
instrumentpanelen visande rattspakens handhavande och inbyggda
mysterier. Det är bara att erkänna att man är präglad på den där
klisterlappen efter en Saabtät barndom.


Allt är intakt och fint, den har gått 7 200 mil med bara en föregående
ägare. Skulle i så fall vara de med åren alltmer bleka bakljusglasen,
materialfel utom tvivel, som sänker intrycket en smula. De är mörkvita
snarare än blinkersgula och besiktningen knorrar varje gång.



Besiktningen ja. Och vaxet, bensinen, alla räkningar, omsorger och
bekymmer, om än små, som trots allt följer även en liten Saab. Ja dem
står farsan för! Ett helt genialt upplägg om jag får säga det själv.



Det är rent formellt far som äger bilen och han tog över den efter
förste ägaren, skolvaktmästare Karl Petersson i Kisa. En man som vet
att köra försiktigt och vårda en bil. Farsgubben vandrar samma stig och
har lackat om fälgarna, bytt däck, vaxat och smörjt gångjärnen.



Bilen går absolut helt perfekt och jag har utverkat fri disposionsrätt
utan de obligatoriska frågelistor som fördes fram när man var nyfyllda
arton.



Det har visat sig att denna Saab är sällsynt kapabel att nosa upp
besöksvärda miljöer, en riktig miljöbil! Gärna i Småland,
favoritjaktmarkerna. Men även i Värmland har utfärderna krönts med
framgång, se bild.



Den är bekväm, uthållig, rolig att köra och snygg. Där någonstans brukar folk skaka på huvudet.



Utöver det rent uppenbara att blinkersglasen är dimensionerade med King
Kongs knäskålar som förlaga har en Saab V4 från 1980 dessutom något som
många andra bilar saknar. Något helt avgörande vid krävande
expeditoner.



Den har marschfart.



Begreppet tynade bort bland bilglosorna någon gång i slutet av
1960-talet. Marschfart är inte lika sexigt som toppfart eller
grabbsamtalsfrämjande som noll-till-hundra.



Marschfart är så mycket mer. Marschfart är den latent liggande inre
harmoni som varje riktig bil besitter och som kommer till uttryck då de
mekaniska komponenterna vid en given hastighet faller in i stämsång.
Konstruktionen slappnar av. Föraren slappnar av.



Det finns människor som kan tillbringa ett helt billiv bakom ratten
utan ha en susning om fenomenet, men de har å andra sidan slutat läsa
den här texten redan efter rubriken.

Saaben sjunger i häradet kring 103 km/h.



Då och då görs lämpligen ett
mjukt uppsläpp av gaspedalen, frihjulet griper in, motorn andas ut. Och
ut ur avgasröret rullar mjuka garnbollar.



Nu senast kom jag hem efter en 110-milare; Skåne, Småland, Ã-stergötland
med omnejd. Hasselbladskameran fylld av godsaker och jag själv extremt
väl till mods.



Fast lite hackigt gick den allt på mellangas, runt 83 km/h.


Pappa!

Trumpeten vi minns.

Claes Johansson, redaktionssekreterare

Mitt bästa köpråd: Låt någon annan stå för kulorna.

Innehav: Saab 92, 93, 900 och 96. Diverse på två och tre hjul.

Saab 96 V4 1980

Under kontroll: V4:ans fortsatt goda omvårdnad.

Fortfarande osäkert: Om jag någonsin får tag i nya bakljusglas. Har letat i åratal efter spetsiga 96-glas. Någon som vet något?

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.