Chans på frans

Min strategi att krympa mopedinnehavet till något hanterligt verkar ha gått om intet. Det började så bra med avsäljning av en rätt så trött Crescent ”raket” och en icke färdigställd tandem med Victoria påhängare.

Min kollektion bestod därmed av en extremlågmilad Husqvarna Roulette Lyx -57 med den sällsynta färgkombinationen orange/svart, en Zundapp Combinette Sport 1961, en Puch Lyx 1960, en Crescent 2000 prototyp ca 1954 (ex Björn Karlström), en Crescent 2000 -57 (min Paristourer), och en Fram 1955 som gått jorden runt. En skön blandning av designhistoria, användarvänlighet och min nya favorithangup: proveniens.

Men så korsade en Crescent 50 SS min väg. En 72:a. Den med frans­sadel. 50 SS var en av flera liknande modeller i MCB:s fullständigt ogenomtänkta produktfamn, där motorer och beteckningar centrifugerades utan antydan till logik eller planering.

Bara av bilderna i mejlboxen förstod jag att under den gråsmutsiga hinnan dolde sig något som skrek efter Autosol och lite kärlek, men inte så mycket mer. In i det längsta försökte jag pracka på vänner och andra denna potentiella finmoped, men utbredd handlingsförlamning blev svaret. Jag fick agera själv.

Referensramar är flyktiga konstruktioner, det kan lätt konstateras efter att ha betalat lika mycket för moppen som en Saab 9000 Turbo 16 1985...

Den startade inte på första kicken, men tredje. Vinglade ut i snömodden, kanske 30 meter. Sedan tillbaka in i Autosolens trygga famn. Det blir väl en vår så småningom.