Bild
Nästa artikel

Cherry – en vinnarbil!

Reportage

I Klassiker 9/2017 kör vi Datsun 100A. Den kallades även Cherry på många marknader och gjorde ett visst avtryck inom motorsporten.

Säg den bil som inte har åtminstone ett litet uns av motorsporthistoria? Datsuns första framhjulsdrivna modell 100A eller Cherry som den hette i Japan är inget undantag. Den tuffaste versionen var X-1 och hade dubbla förgasare vilket gav motorn 80 hk.
 
Enligt Nissan blev den populär bland yngre förare och för att ytterligare skapa attraktionskraft så skulle den också användas som touringbil.
 
Cherry tävlade i Fuji GC Minor Touring Class tillsammans med storebror Sunny.  Tävlingsbilen hade samma A12-motor som produktionsbilen men i sin värsta version gav den 160 hk som skulle dra iväg med 645 kg bil.
 
Framhjulsdriften gav stora fördelar vid tävlingar i regn och Cherry vann och tog andra plats vid sin debuttävling på Fuji Speedway. Men det var Datsun Sunny som vann titeln i klassen 1972.

Läs om Datsun 100A i Klassiker 9/2017

Kommentarer

#1
Johan Thuresson
2017-11-01 22:14

Det där är ingen vacker bil. Det där är en synnerligen ful bil.

#2
Fredrik Larsson
2018-04-16 15:01

Nejdå, MK I - Cherryn var en högst charmerande liten skapelse. Farsan bröt japansk mark i Norsjötrakten genom att köpa en ny 180B Coupé 1973, vilket renderade många sura kommentarer om hållbarhet och annat. Hur de visste kan man undra, för han var definitivt först i socknen med japansk bil. Det var en arbetskamrat från Finland som hade goda ord om Datsun, för hans bror ägde en, så farsan, djupt förälskad i bilen, vågade affären.

En ingift ung släkting var i samma veva duktigt less på sin Opel Kadett och blev ytterst förtjust i vår bil. Frampå våren -74 ringde han med andan i halsen. Cherry hade kommit ut och skulle prövas. Kunde farsan?.. Farsan kunde. Och jag hängde med. Det vi kunde konstatera var att den var förvånande bekväm, låg utmärkt på vägen och gick som ett skott! Litenheten förstärkte förstås fartkänslan, men att bilen var byggd för att användas var utan tvekan.

Affär blev det, och den skötte sig utmärkt i fyra år då det blev barn och begagnad Renault 12 för deras del. Vår 180 hängde med långt in i nittiotalet, bland annat som turnébil(!!) och på dryga 40.000 mil byttes en blockpackning, en generator, slitdelar samt en del plåt. Bilen var otroligt stryktålig och trevlig att köra ända in i slutet när den såldes till en entusiast i Stockholm. Hoppas den lever än.

Japanerna gjorde faktiskt mycket bra bilar, med lite reservation för detta med rost. Under mitt-sjuttiotal var de dessutom väldigt roliga i designen. Givetvis inte i allas ögon, men de horribla fyrkantlådor som sedan kom från Östern var ett stort steg neråt. Jag menar... titta på den där uppkäftiga lilla personligheten och betänk Cherry från åttiotalet... Från habegär till... nä.

Vad blev det av all japansk Joi de vivre i designen?

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.