Bild
Nästa artikel

Den okörda direktörsvagnen

Läsarnas klassiker

Klassikers prao Christian Ericsson övertalade sin pappa att köpa en veteranbil. En spöklikt fin Volvo 264GL.

Hej! Mitt namn är Christian. Jag går i åttan och har praoat på Klassiker under ett par veckor. Som veteranbilsentusiast var det verkligen jätteroligt.
 
Jag har länge gillat gamla bilar, men mitt stora veteranbilsintresse startade sommaren 2014 då jag övertalade min pappa att köpa en veteranbil. Min pappa har alltid också gillat gamla bilar men aldrig riktigt haft tid och plats för en bil till så det är därför det inte blivit av tidigare. Vi köpte då en MGB Roadster 1980 som vi körde med ett tag. När vintern kom och vi insåg att det inte gick att fortsätta köra på rallyn och träffar skulle vi leta efter en ny bil, en vinterbil.
 
När vi såg en väldigt fin Volvo 264 GL på Blocket hos en bilhandlare i Vallentuna förstod vi att den kanske var för fin för vinterkörning men vi kunde såklart inte motstå att åka och kolla på den. I annonsen framgick det orealistiska miltalet 2 800 mil men det visade sig stämma.
 
Kärlek vid första ögonkastet är något man enkelt kan likna med i alla fall min första upplevelse av bilen. Jag har genom åren kikat in i många veteranbilsinteriörer och man får alltid samma känsla av gammal bil. Men med denna bil var det något helt annat. När jag öppnade dörren till förarsätet kände jag hur jag reste i tiden.
 
Plötsligt är jag samma 13-årige kille som tittar in i kupén på ett fabriksnytt exemplar av en Volvo 264 år 1976. Det tog lite provkörningar, diskuteringar, inspekteringar och en överenskommelse innan bilen slutligen bytte ägare för sjätte gången i sitt händelselösa liv.
 
Bilen köptes ny 1976 hos Ernst Nilsson Bil i Skärholmen av en äldre herre. Förmodligen användes den mest åt söndagskörning då den avverkade de första 2 000 milen på nästan 20 år. År 1995 köptes bilen av Carlqvists Bil i Tingsryd. Klistermärket sitter kvar i bakrutan, bredvid dom eftermonterande bromsljusen såklart! Senare samma år köpte en samlare bilen. En samlare som körde de ytterligare 800 mil som stod på mätaren när bilen hämnade i vår ägo i december 2014.
 
Att åka i en Volvo 264 GL är nog det närmaste jag har kommit till den komfort man idag är bortskämd med hos modena bilar. Bara tanken av att detta var den högsta nivån av lyx när man skulle köpa en ny Volvo 1976 adderar minst 15 procent till upplevelsen. Man kan fortfarande ha en lågtonad konversation vid 130 km/h på motorvägen tack vare bilens vindtäta kupé. Även den vevstyrda takluckan bidrar till kvalitén på färden. I och med komforten är den bäst på långfärder men samtidigt vill man såklart hålla nere det låga miltalet.

Kommentarer

#1
Pellemange
2015-11-17 17:43

Som en fantastisk dröm!!

#2
Niklas
2015-11-17 20:11

Volvos 260 -serie tillhör den absoluta toppen av bilar som skapar sjukligt habegär inom mig.
Jösses vad jag besökte den Blocketannonsen när bilen var ute till försäljning.
Stort grattis Christian till en riktig drömbil! :)
Ett tolvsidigt reportage kommer givetvis i tidningen inom kort.. ;)

Mvh Niklas

#3
Henrik H
2015-11-18 01:12

Jag vantar pa ett reportage om Volvo 264.
Man undrar vart alla tagit vagen? har dom gatt till skrot?
164 ser man forhallandevis ofta, men nar sag man en 264 senast?

#4
Per Berner
2015-11-18 10:36

En "lagom inkörd" mer än fullutrustad 264 GLE i tvåtonslackering (silver nedtill, ljusblå metallic upptill) från en biltorgshandlare höll på att bli min första riktiga bil en gång i tiden (den genomrostade PV:n för 1200 kr räknas inte). Men halvvägs genom provturen i vinterrusket tvärdog batteriet, en halvmil utanför stan... långt före mobiltelefonernas tid. Så det blev en pedantskött turbosaab istället – med rejäla doser av återkommande krångel, givetvis!

#5
Ronnie
2015-11-18 15:42

Jag misstänker att en anledning till att 264 har blivit sällsyntare än 164 är den känsligare motorn. En B30 tuffade på även om den missköttes, men på en B27/B28 ville gärna kamaxlarna ta stryk på om oljan inte byttes. B27/B28 var väl även känsligare för överhettning med sitt aluminiumblock och lösa cylinderfoder? En gammal 264 med dålig motor var inte värd så många kronor förr i tiden, utan blev ofta ombyggd med B21/B23 eller gick till skrot.

#6
Torbjörn Obstfelder
2015-11-19 15:09

Bara att gratulera till köpet av en riktigt fin bil. Var själv och tittade på den i Vallentuna i början av december 2014 efter att ha kollat in den på nätet under 2-3 månader, men kunde inte riktigt bestämma mig och tyckte också att priset var väl högt då, även om det var LITE! förhandlingsbart. I år känns det dock som priserna fullkomligt exploderat och nu känns det fullt rimligt för ett sådant unikt exemplar/model. Ni hann dock precis före mig annars hade den varit i Göteborg nu.
Ser fram emot ett reportage snart!
Mvh Torbjörn

#7
Jan
2015-11-20 15:58

Trevligt reportage och grattis till prao-platsen! Själv hade man ju glatt gett högerhanden för en sån praktikplats i åttan! Jag stod och sorterade magsårsmedicin på apoteket då! Något säger mig att vi inte läst ditt sista reportage i motorpressen!

#8
Kjell
2015-11-20 17:11

Jag har ägt både 164 3 stycken och en blåmetallic 264 mitt habegär bara växer med åren

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.