Bild
Nästa artikel

Eldriven DKW på Samlarbil 2017!

Återvinnaren

Vad manifesterar en riktig miljöbil? Den ska givetvis inte bara vara utsläppsfri, den ska vara byggd av återvunna delar också. Bo och Martin Wernersson skapade en elbil av ett skogsvrak och en kasserad truck. Se den på Samlarbil 2017 i mars!

Det började med ett försök till skämt. Martin Wernersson hade just blivit bilägare för första gången och valet hade fallit på en Audi. ”Jaså, du kör DKW!” kläckte en lustigkurre ur sig. Men istället för att som många Audiägare harmset snörpa på munnen åt tarvligheterna, blev den unge Martin intresserad. DKW – vad är det för något?

Intresset ledde till att Martin våren 2013 åkte och tittade på en DKW AU1000 i den lilla orten Fågelmara i Blekinge. Ett renoveringsobjekt som stått länge men med potential, dessutom fanns det en reservdelsbil.

– Ägaren hade bara ett krav för att gå med på att sälja, säger Martin. Han ville se den rulla igen. Det lovade jag att han skulle få göra.
Renoveringen påbörjades efter en noga uttänkt plan. Martin ville inte bara skruva, han ville köra också och delade därför upp arbetet i etapper.

– Till första sommaren fixade jag chassi och mekanik, säger Martin. Det blev en kul kontrast med risig kaross och ett motorutrymme i toppskick!

Andra vintern rostlagades och lackerades karossen och den tredje blev inredningen klar. Martin arbetade inte ensam, hans pappa Bo var en stor del av projektet och mamma Jeanette sydde hela inredningen. Tillsammans rodde familjen renoveringen iland på imponerande kort tid.

Efter att den svarta DKW:n var färdig riktades blickarna mot reservdelsbilen. Den en gång förföriskt tvåtonsgröna -63:an hade lämnats ute i skogen i över 30 år och såg ut därefter. Karossen var rostig och bucklig, motorn satt fast och kylaren saknades.

– Men jag tyckte att det var synd om den skulle förfalla mer, säger Martin. Så jag bestämde mig för att göra i ordning den. Från början visste jag inte riktigt vad det skulle bli men drömmen om en elbil hade funnits länge.

Arbetet inleddes med att att karossen lyftes av för att ramen skulle kunna renoveras. Den blästrades, syragrundades, epoxylackades och lackerades slutligen svart.

Fortfarande var motorfrågan inte löst men allt föll på plats när Martin såg en gammal Toyota eltruck ligga upp-och-ner i en container. Det visade sig att den hamnat där för att batteripacket var uttjänt och att det inte ansågs vara lönt att investera i ett nytt.

– Vi fick ta hur mycket vi ville på den, berättar Martin. Motorn visade sig fungera felfritt och dess varvtal stämde perfekt med DKW:ns växellåda.
Motorn gick av utrymmesskäl inte att montera direkt mot växellådan, Bo och Martin ville inte skära sönder bilen eftersom ett av målen med projektet var att bilen skulle gå att bygga tillbaka till originalskick om så önskades.

– Efter mycket mätande kom vi fram till att elmotorn skulle kunna monteras i fästena för kylaren, säger Martin. Med hjälp av en specialbyggd adapter och kedjedrift fick vi till drivningen även om marginalerna var små.

Adapterplattan byggdes i 10 millimeters aluminiumplåt, också från en skrotcontainer. Man använde original svänghjul och koppling och svarvade till ett fäste.

– Sedan var det bara att passa in axel och lagerfäste så att de gick i linje med växellådans utgående axel, säger Martin. Det var lite av ett precisionsjobb …
Alla delar rengjordes, lackerades och/eller polerades innan de sattes på plats i det nu renoverade motorutrymmet.

– Kedjedriften löste vi med splitter nya drev för dubbelkedja samt en kedja som ratats, säger Martin. Kedjan var aningen för lång men det löste vi till slut genom att montera ytterligare ett drev som kedjespännare.

Nu inleddes nästa steg – den elektriska inkopplingen. Styrboxarna plockades direkt från trucken, rengjordes och fick några slitna kablar utbytta. Potentiometern till ”gaspådraget” anpassades till DKW:ns gaspedal och kopplades ihop med ordinarie gasarm.

Kraftboxen fick precis plats framför drivpaketet, batterierna placerades i kofferten där tanken suttit. Bilen drivs av fyra seriekopplade 12-voltsbatterier som samlats in från olika håll, tillsammans ger de 600 amperetrimmar. De får kraft via en vanlig CTEK-laddare som med hjälp av en mikroprocessor laddar ett batteri i taget tills detta är fullt. Det skonar batterierna menar Martin. Ett femte 12-voltsbatteri sköter bilens vanliga elsystem.

Uttaget till laddkabeln placerades efter lite funderande i tankröret under tanklocket.

– Det är ju tankning som tankning! säger Martin. Och avgassystemet fungerar som skydd för kraftkabeln.

– Det var spännande när batterierna kopplades in för första gången, fortsätter Martin. Jag började med växeln i friläge för att kolla så att allt fungerade. Det klassiska tjutet från transistorerna när de börjar ge ström ljöd i verkstan och motorn började snurra.

Efter att även ha fullvarvstestat motorn utan problem kom det verkliga provet. Martin tryckte ner kopplingen och lade försiktigt i ettans växel. Han släppte upp kopplingen och bilen började röra på sig. Den första turen runt industriområdet gick smärtfritt.

– Bara bilentusiaster kan förstå hur många glädjehormoner som frigörs i kroppen vid ett sånt tillfälle, säger Martin. Nu visste vi att allt fungerade och kunde fortsätta med att få bilen klar för lack.

Hela projektet tog bara 14 månader i anspråk men då spurtade man på slutet för att få bilen klar till en miljöbilsmässa. Då hade elsystemet dragits om och specialtrick som eldrivna luckor och centrallås monterats. Dessa kan dessutom styras via bluetooth med en smartphone! Uppståndelsen på mässan blev givetvis enorm.

På väg hem från mässan passade far och son Wernersson på att hälsa på den tidigare ägaren. När han förstod att Martin inte bara fått den svarta Dekan på rull utan även reservdelsbilen förstod han att han sålt till rätt person.

– Vi har inte besiktigat den ännu, säger Martin. Vi tycker att det borde räcka med en registreringsbesiktning medan bilprovningsstationen här anser att den ska gå som ombyggt fordon med SFRO-intyg. Men det kommer nog att ordna sig.

Motorn på 7 kW ska räcka för att ge bilen en toppfart på omkring 120 km/h och batterikapaciteten räcker för att driva motorn i ca 90 minuter. På den tiden borde man hinna 10 mil i alla fall, resonerar Martin.

– Jag skulle vilja använda den till och från jobbet, och även på längre resor. Men då måste vi se till att laddstolparna inte bara är anpassade till produktionsbilar!
 

DKW AU 1000 Electric 1963

Ägare: Martin Wernersson, Helsingborg
Motor: DM-R12 truckmotor 7 kW med tillhörande styrning.
Batterier: Fyra seriekopplade 12-voltsbatterier samt ett 12-voltsbatteri för belysning etc.
Räckvidd: Ca 100 km.
Toppfart: Ca 120 km/h.
Övrigt: Datorstyrd återvinningsladdning vid motorbroms. Datorloggning av värden på minneskort. Datorstyrd laddning med temperatur och gaslarm. Ombyggd till 12 volt men det moderna styrsystemet är byggt för 5 volt så det kan behållas vid en eventuell återställning till 2-taktsmotor med 6 volt.