Bild
Nästa artikel

Thulins bilar

Svenskt

Om ödet hade velat bara lite annorlunda, så hade vi kanske åkt Thulinbilar idag

Enoch Thulin var en driven entreprenör vars karriär började med att han köpte ett flygplan, ”Nordstjernan” som tidigare flugits av  Hugo Sundstedt och baron Carl Cederström, som vid sidan av Enoch var Sveriges verkliga flygpionjärer.  Detta var 1913 och det fanns kanske en handfull flygplan i landet vid denna tid. Planet var slitet och fick repareras genomgående,  Enoch Thulin tog själv stor del i det arbetet och han ingick även i kompanjonskap med verkstaden, som kom att döpas AVIS, Aeroplanvarvet i Skåne.

Sommaren nästkommande år tog han över hela verksamheten.  då köptes även  Nyrops varv i Landskrona upp, där fanns också ett flygtekniskt kunnande då Hjalmar Nyrop och Oscar Ask redan 1910 hade byggt det första svenska flygplanet.  Från den lilla AVIS-verkstaden utvecklades Enoch Thulins Aeroplanfabrik AB på ett par år till att bestå av nybyggda industrikomplex i flera våningar, och 1918 hade man 1000 personer anställda.  Man licenstillverkade franska Morane Saulnier och Bleriot-konstruktioner vid sidan av att utveckla egna. Det första världskriget pågick, och redan i sitt inledningsskede hade många förstått de nya aeroplanens betydelse, Thulinverken tillgodosåg både Sveriges och flera andra nationers behov av dessa nymodigheter och även flygmotorer.  Enoch Thulin själv var inte bara affärsman och fabriksägare, han förstod vikten av PR också , och åkte land och rike runt för att demonstrera sina flygmaskiner för såväl allmänhet som militär.  Dessutom startade han sveriges första flygskola, i Ljungbyhed.

Men framgången blev inte långvarig, i och med krigsslutet minskade efterfrågan på nya flygplan, Europa var fullt med obetydligt begagnade flygmaskiner i tusental vid vapenstilleståndet. Dråpslag nummer två var att Enoch Thulin själv omkom under en uppvisningsflygning på hemmaplan i Landskrona i maj 1919. Nu stod Thulinbolaget utan ledning och utan framtidsplaner, vda man kom att göra för att lösa krisen var att så som så många andra mekaniska verkstäder vid denantid, sadla om till bilproduktion. Flygplan fanns i överflöd, i efterdyningarna av kriget behövdes små billiga bilar istället.

1920 rullade de första Thulinbilarna ut ur fabriken, de var ingen egen konstruktion utan man byggde på licens från tyska AGA, som i sin tur hade baserat sina bilar på att licensbygga dom från Belgiska FN. Thulin typ A/A20 var för tiden ganska modern, men liten bil, motorn var en fyrcylindrig konstruktion som var sammanbyggd med växellådan, effekten låg på runt 20 hästar.


En annan fördel med denna bil var att man klarade av att tillverka nästan alla delar själva. Bara däck, instrument och förgasare köptes in utifrån, och man hade fått in över 1000 förhandsorder redan innan produktionen kom igång. Men när man skulle komma igång med serieproduktion på allvar, så var finanserna slut och bankerna vägrade förnyad kredit. Efterdyningarna av kriget gjorde sig påminda med depression, inflation och de första åren på 1920-talet var mycket instabila. Dock lyckades Thulins att bygga runt 350 av de 1000 beställda bilarna innan konkursen var ett faktum 1922.

Något hundratal bilar sattes ihop under konkursförvaltningens översyn de kommande åren dessa var lite moderniserade och kallades typ 2 alternativt A25. Annars kom firman under denna tid att fokusera mer på att tillverka bromsdetaljer och hela system inom denna gren som födkrok istället. Men 1927 satsade man återigen på en bil, Thulin typ B.  Detta var en av tidens mest avancerade och moderna vagnar, låg i profilen med lågt placerade säten och bakaxeln låg bakom själva kupén. Dessutom nymodigheter som kuggstångsstyrning, underhållsfri hjulupphängning och minimalt med smörjpunkter.
Samtida press lovordade den nya och nydanande bilen från Landskrona, men det kom dock inte längre än till något dussintal provvagnar. Det skulle blivit en för dyr bil i förhållande till konkurrenterna och samtidigt hade en ny bilfabrik startats i Göteborg.
Den hette Volvo och alla finansiärer hade lagt sina ägg i den korgen istället. Man ansåg att Sverige var för litet för två aktörer på bilmarknaden och Thulin drog det kortaste strået i kampen om att bli Sveriges framtida biltillverkare.
 

Kommentarer

#1
Borge
2012-05-19 16:03

Boken "Palle Mellblom - lite snack och mycket verkstad" beskriver på ett trevligt sätt tillverkningen av såväl flygplan som bilar på Thulinverken 1915-1920.

#2
Andreas Uddling
2015-08-23 22:55

Den boken skulle vara intressant att läsa "Borge"...var hittade du den/vilket förlag?
Jag tror att Sverige hade haft en lite mer spännande biltillverkare än Volvo blev om Thulin Typ B hade kommit till serietillverkning. De tretton "förseriebilarna" var både vackra, välbyggda och tekniskt väl framme för sin tid. Ingen "Svensk T-Ford precis likt "Jacob", snarare en 20-talets B11? En bidragande anledning till att man slutade bygga bilar (bortsett från specialkarosserier) kanske var att det var just tretton OLIKA karosserier på B.typerna. Utvecklingskostnaderna för ett så litet företag måste ju ha dränerat ekonomin. Vet någon vart bilarna tog vägen.....? Nä det ante mig, eller? Finns någon undanställd i en loge nära dig? En "selma" till den som först hittar ett nutida Thulin B- spår!!

#3
Borge
2016-08-19 16:51

Till Andreas Uddling.
Läs här:
http://www.olefeldt.com/palle.html