William A Turunen till vänster i samspråk med Charles McLuen en sommardag 1954.
Turunen ledde General Motors turbinprogram och McLuen var utvecklingschef för GM Research laboratories - en post Turunen hade haft innan. Fordonet dom diskuterar är inget ufo eller kvaddat jaktplan, utan en bil. Troligen det mest avancerade som rullat på hjul vid denna tid. Man hade börjat experimentera med turbindrift och satsade på att detta skulle bli framtidens drivkälla. Nu kom det inte riktigt att bli så - men detta sidospår var nog så intressant.
Bussen i bakgrunden hette Turbocruiser och var också turbindriven. GM:s ingenjörer byggde och utvecklade dessa drivkällor helt själva. Man höll till och med igång turbinprogrammet något längre för tyngre fordon efter man fimpade tanken med att ha turbiner i personbilar.
Tio år senare byggdes en mer utvecklad Turbocruiser 2, samt ett par lastbilar som hette Bison och Turbo Titan.
På sista bilder ser vi bilen mer påklädd. Firebird kallades den passande nog och här är testpiloten Mauri Rose i samspråk med Harley Earl - mannen som ritat skapelsen.
Harley tog stor inspiration av det nya jetflygets utveckling och använde dess element i formgivningen. Han tog jetåldern ner på marken. Med Firebirdprogrammet så fick han fritt spelrum att i princip rita jaktplan med hjul. XP-21 Firebird hade chassi i lättmetall och glasfiberkaross, turbinmotorn hete Whirlfire och gav runt 370 hästkrafter vid 26000rpm!
Testkörningarna visade dock att det enorma vridmomentet gjorde den mycket svårkörd men det hindrade inte att att byggde Firebird två och tre - ännu mer avancerade - i både form, material och teknik.
Turbo Cruiser. gasturbiner har fördelen att kunna köras på många olika bränslen, flexifuel långt före begreppet fanns. Nackdelar, enormt törstiga och dessutom skållheta avgaser på flera hundra grader.
Harley Earl samspråkar med Mauri Rose i Firebird.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.