Bild
Nästa artikel

Motorbyte i Rovern

Klassikerkampen

Utan krusiduller inleds motorbytet i Rovern. Nyckeln till en lyckad operation är att hålla det så enkelt som möjligt.

Med donatormotorn levererad till verkstaden och placerad på en lastpall bredvid Lag Iréne Paniks Rover 3500 Vanden Plas är det bara att sätta igång med själva bytet.
Först lyfts förgasare och insug av från originalmotorn. Vår bil har den sista generationens SU-förgasare – en ytterst avancerad sak med elektroniskt reglerad choke som enligt ryktet gärna krånglar. Men eftersom arrangemanget just nu verkar okej placeras allt på vindrutan, med så få kablar, slangar och vajrar som möjligt losskopplade. Genom hela operationen är huvudspåret att röra så lite som det bara går. If it ain’t broke – don´t fix it!
Sedan lyfts motorn ur och placeras bredvid vår nya kraftkälla. De ser väldigt kompatibla ut. Enda synliga skillnaden är att fläktfästet på vattenpumpens remskiva på den nya motorn har kapats bort och därför kan originalfläkten inte flyttas över utan ett pumpbyte. Och de långa pinnbultar som håller den på plats är ökända för att gå av när man försöker lossa dem och därför får pumpen sitta kvar. Det får bli en eldriven fläkt istället.
Efter att generator och lite annat flyttats över från den gamla till den ”nya” motorn och just ska lyftas i upptäcks att den utgående axelns utseende skiljer mellan motorerna. När den ”nya” motorn skulle monteras i en Land Rover har tydligen axeln kapats och försetts med en adapter som inte passar ihop med vår växellåda.
Men det hela löses genom att svarva till en ny bussning till den kapade axeln så att den trots allt går att få ihop med växellådans axel.
Dag två lyfts motorn med sina aggregat på plats igen och förvånande nog passar allt ihop som legobitar och snart är det dags för provstart.
Den startar på första och låter friskt och fint! Vilket muller!
Enda smolket i bägaren är att vattenpumpen på den ”nya” motorn låter lite skumt. Det var ju en chansning att inte byta den men den glappar inte i alla fall inte och håller tätt. Kanske slutar den låta när motorn får köras lite.
Vi håller tummarna!
 
Av Carl Legelius
Foto Sofia Edwardsson

Kommentarer

#1
Stefan Åström
2012-03-09 12:10

Det verkar vara enklare att lyft ur motor i en Morris Minor, där plockade jag bort fronten så att man bara behövde höja framkanten på motorn 1 dm.

Kul projekt, ska bli mycket intressant att läsa om denna bil. Till sist en vädjan till Klassiker, när ni avyttrar dessa bilar, gör som ni gjorde med Peugeoten att ni lägger ut dem på Tradera så att folk får en rättvis chans.

#2
Christian T
2012-03-09 15:42

Kör motorn med extra mycket glykol i början, (inget kranvatten!) så smörjs vattenpumpen.

#3
Ernström
2012-03-09 16:50

Så himla läckra de där bilarna! Lägg upp en ljudinspelning på motorn!

#4
Pontus Egerö
2012-04-17 09:59

Ni skriver i tidningen att Rover (Buick) aluV8an skall vara så känslig för överhettning? Det tycks var en sån där "sanning" som bara blir sannare för varje gång den uttalas.

Själv åker jag med Rover V8 i en Willysjeep och har alldrig haft några sådana problem trotts att den säkert kokat 20 för inte säga 30 gånger under min tid (ca 13år)

Jag bytte dock motor för nåt år sen men detta p.g.a. att den drunknat i lervatten (det sket sig när vattnet nådde ovan förgasarna......) med lagerljud som resultat.

Hade en SD-1motor från 80 tal liggande med svensk avgasrening. Betydligt tröttare en den gamla som var ett hopkok av olika maskiner från tidigt 70 tal.

Vill härmed bemöta den gamla "sanningen" om att dessa motorer inte tål värme.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.