Saab 93/96: Ratta-ta-ta-ra-tam!

Din Saab tvåtaktsmotor kommer inte att drabbas av kolvskärning. Vi lovar. Har du koll på oljeprocenten och kör normalt med en grundfrisk och otrimmad maskin kommer du upptäcka att Saabs trecylindriga motor inte bara är charmig utan också slitstark. Det efterhängsna ryktet bottnar i dåtidens dåliga oljor och ointresserade brukare. Däremot blir du varse hur tvåtaktaren reagerar på luftfuktighet och temperatur och enligt somliga även ljusförhållanden. Varje motor är en individ med ett högst eget känsloliv. Trots blygsam effekt i reella tal upplevs den som en pigg krabat som i kombination med ett formidabelt chassi ger Saab 93 och 96 en speciell körglädje. Vid pådrag går den silkeslent, sjungande, som en turbin. På tomgång är den mer snackig, lätt osammanhängande.

Men de som gillar tvåtakts-Saabar är väl sektmänniskor?
Entusiasmen går på djupet, ingen tvekan om det. De allra flesta kan relatera till starka barndomsupplevelser i ”farsans Saab”. Intresset för rally är högst levande. Men att som nybörjare kliva in i Saabvärlden är upplyftande. Energin smittar av sig och ju större kunskaper och kontaktnät, desto lättare att hålla i gång kärran. Räkna inte med en uppsjö av företag inriktade på Saab. Kontakter är allt. Och alla kommer att göra sitt yttersta för att få dig att bortse från bilens nackdelar.

Vadå, finns det nackdelar också?
De som inte fötts in i en päronhalva kan tycka att man sitter på sniskan och kör, med dålig sikt, axel mot axel. En del menar att avgaserna stinker. Andra säger att bilen är primitiv, inte minst på motorväg och att den inte fixar så enkla saker som att köra över en vattenpöl utan att minst 33 procent av cylindrarna tar time out. Kylarens placering bakom motorn gör den kokningsbenägen. Är knutar, bussningar och motorfästen slitna kan den upplevas som ryckig. Småsaker alltså.

Fördelarna?
Körkänslan. Dra ut på en svängig grusväg och du förstår på ett djupare plan vad det handlar om. Chassit är sportvagnens: Lätt, vridstyvt med suverän vägkontakt i styrningen. När du fått kläm på hur man utnyttjar den begränsade effekten samt frihjulet (och att växla utan att koppla) är det som att ta ett kliv upp i konsten att köra bil. Den inledande, primitiva upplevelsen är ersatt av en känsla av basics och raffinemang i ädel förening.

Sedan kan man älska dess Sixten Sason-design och tekniska uppbyggnad, där konstruktörerna redan vid första penndraget förstod det geniala med plant golv, låg vikt och tyngdpunkt. Tror du flygkopplingen är båg – köp en verkstadshandbok som nattlektyr. En lektion i ingenjörskonst.

Okej, vilken ska jag ha då?
Saab tvåtakt är en typisk ladubil. I något skede slocknar entusiasmen hos ägaren men bilens bedjande blick gör den svår att skrota. Så det är framför allt objekt som hittar ut i annonserna, med allt vad det innebär av sökande efter reservdelar och renovering. Det är enkelt att mecka Saab, men plåt och inredning är svårt att hitta idag, liksom åtskilliga nyckeldelar. Fina, körklara bilar i originalutförande är alltid att föredra.

93 är för dig som vill ha den hala strömlinjelooken. Tillverkningstalen är låga och därför är de svårare att hitta. 96 upplevs som mer användbar och ”modern” från och med 1964 tack vare fyrväxlad låda. Långnos är för puritanerna inte ens ett alternativ, men med hängande pedaler och mer ombonad inredning har den en egen skön och mognare karaktär.

Dom är inte så vansinnigt dyra väl?
Tvåtaktsutövning var skrattretande billigt långt in på 1990-talet. Först stack Sport/Monte Carlo raketartat iväg i pris och i dess efterdyningar kommer nu standardbilarna. Dock inte i samma stjärnklass.

En fin 93 i originalskick kostar 50 000-60 000 kronor, kanske mer för rätt exemplar. En presentabel kortnos 96 ska du kunna få för 40 000 kronor, långnosarna värderas lägre, runt 25 000 kronor. Det är lätt att slå ihop en visuellt tuff och körglad busbil med extraljus lite blandade Saabdelar och en del rost i hörnen. Fränt, men inte värt så mycket. Rätt inredning, motor och utförande är det som ger värdet. Är det rallygrejer inblandade ska det vara äkta, tidstypiska. Och skicket, alltid skicket.

Olja direkt i bensinen – det verkar krångligt.
Bara om du sov dig igenom procenträkningen. 1,5-3 procent är det som gäller. Och blyersättningmedel kan du glömma på en bil utan ventilsystem. Liksom oljebyten. Men det du aldrig får pruta bort är att belöna dig och din bil med de där slingrande grusvägarna!

Foto: Per Hammarsjö