Bild
Nästa artikel
De sista ljuva åren

Volvo 240 1981–1993

Publicerad 5 augusti 2015 (uppdaterad 10 augusti 2015)
Tack vare kontinuerlig detaljutveckling in i det sista blev Volvo 240 blev bara bättre och bättre för varje år. Fortfarande kan du köpa originalexemplar av originalägaren – gör det!
Just nu pågår i det tysta en systematisk dammsugning av Sveriges garage och uthus på välbevarade exemplar av Volvo 240. Årsmodell och utförande spelar inte längre någon roll – allt är intressant. Att Volvo 240 skulle bli en samlarbil stod klart långt innan modellen lades ner i maj 1993. Redan i mitten av 1980-talet talade Volvo själva om den som en klassiker – det blev ett sätt att sälja den. Att erkänna hög ålder hos en modell är annars att betrakta som självskadebeteende i bilbranschen. Trots att nya modellserier lanserades i en strid ström behöll 240 sin starka ställning inom Volvo Personvagnar – så stark att man våren 1988 bildade det särskilda 240-bolaget för att 240 inte skulle hamna i skuggan av 740 och framtida 940 och 850. Med egen kontorsbyggnad, egen lina i Torslandafabriken med egen personal och en egen utvecklingsavdelning skulle man säkra den svenska klassikerns framtid i många år framöver. 240-serien stod nämligen fortfarande för en tredjedel av både produktion och vinst. Tack vare 240-bolaget utvecklades modellen kontinuerligt även under de sista åren – ett av de uttalade målen var att den sist tillverkade bilen skulle vara den allra bästa. 

Jaha, nu ska ni alltså få mig att köpa en tvåförti…?
Har du inte redan fattat det är det hög tid att få upp ögonen för Volvos mest framgångsrika och imageskapande bil någonsin. 20 år efter att den sista 240:n lämnade Torslandafabriken utgör den för många själva sinnebilden för märket. 

Men herregud – det kryllar ju fortfarande av dem!
Visst, du ser dem dagligen men kolla vilket skick bilarna i allmänhet är i – det finns ingen gräns för hur slut en 240 kan vara. Om några år kommer de att vara borta. Fina livet-ut-bilar går fortfarande att hitta men de blir allt mer sällsynta och priserna är snabbt på väg upp. 

Men de är ju så trå…
Äsch – du vet inte vad du pratar om! Det är kul att köra en så ärlig bil som 240. Visst, det bor väldigt lite varvglädje i motorerna och visst, spårvidden är smal och fjädringen mjuk. Men du sitter bra, har god överblick och bilen berättar hela tiden vad som händer. Och är det bara det minsta blött går det att få till riktigt roliga bredställ – ett närapå bortglömt nöje.

Kan man fortfarande köpa delar på Konsum?
Tillgången på slitdelar är än så länge obegränsad – i princip allt som krävs för att hålla bilen på rull går att köpa direkt över disk hos Volvo och priserna är klart överkomliga. Även icke märkesbundna reservdelsförsäljare ser i allmänhet till att ha ett grundlager till 240 hemma. Vissa mindre frekventa detaljer börjar dock bli svåra. När det handlar om speciella lister, navkapslar och inredningsdetaljer är det begagnat som gäller och medvetenheten om värdet i 240-delar ökar för varje dag. 

Den här köpguiden börjar 1981 – men 240 kom väl tidigare?
Jo, det var efter semestrarna 1974 som 242, 244 och 245 började säljas. En utveckling av 140-serien med bland annat ny front och ny framvagn. Glada färger och randiga klädslar men också en hel del lack- och rostproblem. Vi väljer den här gången att börja 1981 när stötfångarna gick från monstruösa till bara stora – det markerade tydligt en ny lyhördhet för marknaden hos Volvo.

Var det då Turbon kom också?
Stämmer – den såldes inte i så många exemplar men bidrog till att ge hela 240-serien en lite tuffare och mer exklusiv framtoning. Under hela 1980-talet breddades dessutom tillvalsmöjligheterna och kunderna kunde utforma sin 240 efter eget huvud ökade markant. Urvalet av fälgar var exempelvis enormt.

Okej, hur ska jag tänka när jag ska köpa en 240 då?
Utbudet är fortfarande stort, det finns ständigt hundratals bilar till salu på nätets annonssajter och priserna börjar på några tusenlappar. Men det är inte på den prisnivån fynden görs, inte om du vill ha en bil att synas i och ta hand om. Skippa modifierade rostburkar – det blir mycket dyrare i slutändan än att köpa en fin bil direkt.

Jaha och vad ska jag betala då?
Du kan fortfarande ha tur och hitta en rostfri originalbil för 10 000 – 15 000 kronor men då gäller det att du är snabb. Det är många som håller koll och ”rätt” exemplar säljs ofta på några timmar. För 20 000 kr kan du hitta riktigt välskötta bruksbilar med 20 000–30 000 mil bakom sig, för 25 000 kan du säkra en lågmilare i gubbfärg men då får du ofta nöja dig med DL-utförande. Mer speciella varianter – och kombin 245 i bra skick – ligger högre. Men detta är bara början …

Jaha?
I takt med att marknaden mognar kommer skillnaden mellan olika utföranden och årsmodeller spela allt större roll för värderingen. Snikbilarna kommer att ligga kvar på ungefär samma pris som idag medan de mer attraktiva modellerna sticker iväg. Användbarhet och körbarhet kommer att spela allt större roll eftersom det här är bilar som alltjämt kommer att brukas mycket – om än försiktigt och enbart sommartid.

Så man ska alltså ha en så sen 240 som möjligt?
Å ena sidan – absolut! Om det är en robust och charmig bruksbil du är ute efter är en sen 240 ett alldeles lysande val. Från och med 1988 såldes de allra flesta med insprutningsmotor och katalysator, från 1989 blev detta standard. På senare bilar är komfortdetaljer som centrallås, luftkonditionering, elhissar, servostyrning och femväxlad låda mer förekommande och även säkerheten höjdes med tillval som krockkudde i ratten och ABS-bromsar. 

Och å andra sidan?
Med åren minskade utbudet på motorer och utrustningspaket – vill man ha en äkta Turbo är det till exempel 1985 eller äldre som gäller. GLT-modellen som från början var starkare än GL degraderades 1989 till att bli ett utrustningspaket med samma motoreffekt. När 240 fortfarande var tjänstebilsförarnas favorit var det fler bilar som såldes med lyxutrustning som läderklädsel, aluminiumfälgar, dunderstereo och sollucka. Det är helt enkelt lättare att hitta en frän 240 av äldre modell. Men är det verkligen en frän bil du letar efter? 
Hårdfakta
Volvo 244 GL 1993
Nypris: 154 200 kr.
Värde idag: 20 000 – 30 000 kr*.
Motor: Rak fyrcylindrig, två ventiler per cylinder. En överliggande remdriven kamaxel. Insprutning. Vattenkylning. Volym 2 316 cm3. Max effekt 116 hk DIN (85 kW) vid 5 400 r/min. Max vridmoment 185 Nm vid 2 700 r/min. 
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Femväxlad manuell låda. Automat tillval (+8 050 kr). Golvspak.
Mått: Axelavstånd 264 cm. Längd/bredd/höjd 478/171/143 cm. Spårvidd fram/bak 143/136 cm. Tjänstevikt 1 370 kg. Tank 60 liter.
Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring och krängningshämmare fram och bak. Fram fjäderben med enkla triangellänkar, bak stel axel i bakåtriktade bärarmar, momentstag och ett Panhardstag. 
Styrning: Kuggstång, servo. 3,5 varv mellan fulla rattutslag. Vändcirkel 9,8 m.
Hjul: Plåtfälg 5,5 tum, däck 185/70 R 14.
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Skivor fram och bak.
Fartresurser: Toppfart 177 km/h. Acceleration 0–100 km/h 11,6 s. 
Förbrukning: 0,91 l/mil blandad körning.

Källor: Jan Ulléns Bilfakta.
*Bil i väl fungerande bruksskick, original eller renoverad men ändå med vissa mindre defekter.
Reservdelar och service

Vill du inte meka 240 själv finns det fortfarande många verkstäder som vill. Men att meka 240 är kul och enkelt! Slitdelar och plåt finns fortfarande hos Volvo men många inrednings- och karossdetaljer börjar bli svåra.

Checklista: Kolla detta innan du slår till!

Kaross
Innerskärmar av plast har räddat många framskärmars fortsatta existens. Trösklarna däremot kan vara uppkäkade även på insidan, alltså inne i kupén. Men framför allt är de bakre skärmkanterna känsliga. De har ofta lagats och ett säkert tecken på det är att de är alldeles släta på insidan, på en orörd bil känner och ser du tydligt punktsvetsarna. Reservhjulsbaljorna bak är känsliga och bakluckan på kombin. Nederdelen på dörrarna rostar gärna och på bilar från 1986 och senare kan de påklistrade plastlisterna längst ner dölja skador. 

Motor/växellåda
Motorer, bakaxlar och växellådor är i allmänhet mycket hållbara – oavsett variant. En avkörd kamrem är helt odramatiskt, dit med en ny bara, utom i ett fall: B230K som fanns 1987. Där finns risk att kolvar slår i ventiler. Om förgasarmotorn B230K har trasig vakuumstyrning av sekundärspjället upplevs den som riktigt slö. Strulande luftmassegivare kostar några tusenlappar att byta och vevaxellägesgivaren kan också trilskas men där räcker hundralappar.

Chassi
Glappa spindel- och styrleder är ganska vanligt. Främre och bakre länkarmar samt främre fjädersäten kan vara svårt rostangripna. Enkel konstruktion och billiga delar gör inte de problemen så allvarliga. Handbromsen brukar kärva men det är sällan eller aldrig vajerns fel utan klykan inne i de speciella trummorna för handbromsen som behöver lite smörj. Lätt fixat.

Elsystem 
Solitt. I alla fall så länge ingen fipplat med det. Kupéfläkt krånglar dock ofta, fläkttrummans lite sneda vinkel påfrestar lagringen. Den är inte omöjlig att byta utan bara svår. Obefintligt med elektronik är en positiv egenskap. På senare bilar kan tändplattan vid batteriet ge sig. 

Inredning
Klädslar och andra inredningsmaterial är slitstarka. Instrumentpanelen spricker gärna i överkant om bilen står ute mycket. Att hitta en ny är mycket svårt, att hitta en bra begagnad är inte mycket lättare. Dörrfickorna fram i hårdplast spricker lätt när man öppnar dörren med foten. Gör inte det – de är svåra att hitta och dessutom färganpassade till resten av inredningen. Lastutrymmet i kombin är ofta slitet. Många inredningar har bytts ut mot bättre begagnade – stämmer utförandet med årsmodellen? 

Tillbehör
Det fanns massor av tillval till 240 som aluminiumfälgar, elhissar, läderklädsel, centrallås, extramätare osv. Förekomsten av sådana kan motivera ett högre pris. Men satt de där från början eller har de tillkommit på senare tid?

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.