Nästa artikel
”Kanske ska jag bara lära mig att uppskatta den ofrivilliga humorn i textremsorna”
Krönikor

”Kanske ska jag bara lära mig att uppskatta den ofrivilliga humorn i textremsorna”

Publicerad 24 december 2022 (uppdaterad 26 december 2022)
Claes Johansson går på upptäcktsfärd bland raka V8:or, bilkroppar och pistonger.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.


Stjärnkocken Jamie Oliver är uppe i varv. Det lagas mat framför kameran. Lite slängigt. Här är ångande grytor, hög puls, råvaror från hela världen i vågade kombinationer. Så kryddningen – nu gäller det att hänga med i textremsan. Allspice … allkrydda! Pepper? Ehh, paprika eller peppar, hur var det nu? Chinese parsley, det är väl kinesisk persilja, för koriander heter väl ändå samma sak på engelska? Eller? Vid det här laget har översättaren fått den kulinariska presentationen att kantra betänkligt. Men det är när Jamie ska piffa till det på slutet med ”sotade” grönsaker som allt slutgiltigt havererar. Textremsan: ”förkolnade”.

Exemplet må vara påhittat, ändå är det exakt det vi motormänniskor gång efter annan har att tugga i oss när det drar ihop sig till bilgastronomiska utflykter i TV-soffan. 

Det är ingen brist på utbud. De senaste tio åren har ”car shows” sköljt över oss i oräkneliga kanaler och plattformar med varierad inriktning och kvalitet, i allt från Bad Chads obegripliga sätt att uttala ”car” till plågsamt iscensatta kammarspel i plåtlador i Texas och besiktningsstationer i Tidaholm. Det kastas skiftnycklar. Hinkas öl. Det är badass och cool och hjulupphängningar som dråsar i backen efter att ha skurits loss med skärbrännare. Alltid bråttom, alltid skärbrännare. Den amatörskådis som vrålar högst bakom ratten får snart en egen car show och vi i soffan har än fler elgitarr-riff att hantera. Och är det bara jag som känner en stigande irritation över att Wayne Carini efter alla dessa år och garageexpeditioner inte kan skaffa sig en ficklampa? 

”Pistons: pistonger. Hard parts: hårda delar. Workshop är ett oöverstigligt problem att hitta den korrekta termen för”

Undantag finns. Så klart. Ändå förenas de flesta program i en outtalad föreställning om att vi i soffan är rätt underutvecklade figurer, vars gräns att ta till oss innehåll går någonstans vid ”ööhh … bilar”. Känns det igen? Denna min tes stärks av översättarnas insatser. Eller insatser; när uppdraget att översätta bilprogram, även de med kvalitet och ambitioner, ska delas ut på morgonmötet blir det plågsamt tyst i konferensrummet. Hen som har biodling som specialitet skruvar på sig, känner på sig vartåt det barkar. Så även personen som läst in sig på sjöfåglarnas parningsritualer i Uralsjön. Men okej, ett enkelt gig, lätta stålar. Som om det skulle finnas bilexperter i rummet. Bilexperter över huvud taget? 

Alltså blir det en ny runda med raka V8:or. Med en body som på svenska är en kropp. Pistons: pistonger. Hard parts: hårda delar. Workshop är ett oöverstigligt problem att hitta den korrekta termen för. En AI-funktion skulle skärpa sig efter första missen (tips, släpp det där med butik). Aldrig en halvsovande översättare. Det blir ett höftskott. Igen. Det är ju ändå bara biltöntar där ute. 

Kanske är jag bara överkänslig och lättkränkt när mitt inre språkcentrum kokar lika intensivt som Jamie Olivers felkryddade grytor? Kanske ska jag bara lära mig att uppskatta den ofrivilliga humorn i textremsorna. Om bilprogram generellt kan man önska en hel del. Ge mig hantverk. Ge mig kunskaper. Ge mig drömmar och vackra bilder. Jag vet, det är mycket begärt, men ge mig i brist på allt det åtminstone den korrekta översättningen på tröskellådor. 

Och om ni, kära översättare, verkligen inte kan föreställa er vad riktig bilpassion handlar om, vänd blicken för en kort stund mot Evan Ide, Senior Specialist på auktionshuset Bonhams och bifigur i Chasing Classic Cars. Han skulle aldrig någonsin kasta en skiftnyckel. Ingen textremsa i världen räcker till för att beskriva de känslor som genomkorsar hans inre när han vevar igång en Simplex 1913 eller justerar ventilerna på en Pope-Hartford 1910. Tur då att han är fåordig och därmed löper liten risk att översättas till åtlöje på ren svenska. 

Claes Johansson medverkar i Klassiker med text och bild, chefredaktör för Saab Cars Magazine och Moped. Skrev som 14-åring upprörda insändare till lokaltidningen när raka V8:or kom på tal och amerikanska bilar alltid kallades dollargrin. 

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.