Återuppståndelsen

I slutet av 2006 sa min kompis till mig att han ev ville sälja sitt Roadster-projekt, som han nyligen köpt efter att ha tjatat i tio år på förra ägaren, men han insett sin begränsning.

Efter en del eftertanke och möjligheten att äga en av Fords klassiker. Efter att ha avyttrat min 1942 Ford Business Coupe så slog jag till i juli 2007. Man lever ju bara en gång.

Roadstern i fråga var hopknuten med ståltråd, för att likt en potemkinkuliss likna en Ford 1933.

En släpkärra med kulissen på och två bilar fulla med kartonger och lådor med lösa delar. Så var fyndet hemma på gården.

Kulissbygget fortsatte snabbt, så man kunde visa frugan vad det var för fint man köpt. Efter några dagars sorterande av delar och ett konstaterande att dom flesta delar fanns samt att alla unika Roadster delar var närvarande.

Så var det dags att smida en plan. Då bilen importerats i slutet av 80 talet från Texas, och aldrig hade besiktigats i Sverige, så blev planen att se till att den blev körbar och besiktigat. Alltså ingen renovering utan snarare repararering är vad som gjordes.

Jag tillbringade ca 40 timmer i veckan i garaget under vintern och försommaren 2008, för att återuppliva Roadstern från de döda.

Först började jag med att reparera ramen då den hade den vanliga rosten i bakkant där växellådskrysset möter ytterramen.

Efter det var det genomgång av fram och bakvagn, alla delar rensades från rost mha stålborste på vinkelslipen, och måladessedan med lite svart färg.

Det mekaniska bromssystemet fick en grundlig omgång också och alla glapp åtgärdades. Den motor som kom med bilen, hade alla kolvar fastrostade, men en "ny" Fordmotor hittades på Ã-rebromarknaden.

I den var kolvarna lösa, och bara kannrinngarna satt fast, men efter en vecka i fotogen och lite värme så lossade ringarna också.

Motorn är en gammal lastbilsmotor från svenska försvaret och hade tidigare renoverats och fått av 8 nya foder, och hårda ventilsäten, vilket är bra idag när vi kör blyfritt.

Förbränningsrummet var relivade från fabrik, vanligt på lastbilsmotorer. och det anses ju ge lite bättre flöde och effekt.

En stor mängd rost hackades loss från motorns kylkanaler. I övrigt kollades bara statusen på vev och ram lager som fanns vara i nyskick. Då allt såg bra ut så köptes en packningssats och motorn sattes ihop som den var. Ett par NOS aluminiumtoppar från en 38 Ford sattes på,

då dom ger lite högre kompression samt en NOS Lucas fördelare monterades fram.

Efter motorn var det växellådans tur men en demontering och fotogentvätt av gammal hypoid oljs, konstaterades att alla lager och drev var användbara, så det blev lite mer färg och en skvätt hypoidolja så var det klart.

När alla delar var reparerade och uppfräschade så var det dags för slutmontering, som skedde under juni-aug 2008, Karossen lämnades i stort sett orörd, dock fick en del träbitar nytillverkas då 33-34 Roadsters har en hel del trä i karossen till skillnad från 32 och 35-36 Roadsters.

Sen tog det ca två veckor jobb att få vänster framdörr att passa i karossen efetrsom den blivit mossad lite under frakten till Sverige.

Ett nytillverkat original elsystem monterades och en 12 Volt konverterad 30Amp generator fick ta originalets plats. Det sista som monterades var kylaren som fick sitt cellpacket utbytt mot ett nytt, för även om det bara är en reparation så ska man inte vara dumsnål.

Så i september  2008 besiktigades min "nya" Roadster av SBP utan anmärkning. Och jag körde ett par hundra mil under hösten utan några större problem än det svenska höstregnet.

Vintern 2008-2009 så är tanken att ersätta Baden Baden dynorna som fick vara inredning med en mer bakdelsvänlig modell.

Samt göra allmänt underhåll: Under tiden som jag letar fram ett nytt Ford originalgolv, så jag kan lyfta av karossen och laga upp rosten och återställa alla förändringar som skett sen bilen var ny.

Troligtvis så har man monterat tak på bilen nån gång under tiden, samt att den krockats bakom vänster dörr, tänk om bilar kunde tala ;-)